Vad möjliggör AI-verktygen - affordanser
AI i klassrummet handlar inte om vad verktyget kan göra – utan om vad eleverna kan lära genom att använda det. Med ett affordansperspektiv flyttar du fokus från teknik till lärande och designar uppgifter som gör eleverna aktiva, kritiska och kreativa.
Begreppet "affordans" kan låta akademiskt, men grundidén är enkel och kraftfull. Tänk på en vanlig stol – dess form och stabilitet möjliggör (på engelska - affords) att vi kan sitta. En penna möjliggör att vi kan skriva. Affordansen är alltså inte en egenskap hos enbart verktyget, utan den uppstår i relationen mellan verktyget och användaren. Det är den meningsfulla handling som blir möjlig. När vi applicerar detta på AI i klassrummet, flyttar vi fokus från själva tekniken till de nya möjligheter som uppstår i mötet mellan eleven och AI:n.
Från verktygsfokus till lärandefokus
När vi pratar om AI i skolan är det lätt att fastna i frågan "Vad kan verktyget göra?". Att tänka i termer av affordanser hjälper oss att byta fokus. Istället frågar vi oss: Vilka handlingar och lärprocesser gör verktyget möjligt för mina elever? Det är ett skifte från verktygsfokus till lärandefokus.
Varför är detta ett kraftfullt synsätt?
Att se AI genom en affordans-lins hjälper dig att designa bättre undervisning av flera anledningar:
- Mindre teknik, mer didaktik: Fokus flyttas från en teknisk funktion till exempel "AI kan skriva en text", till den pedagogiska potentialen "eleven kan träna argumentation med en AI som ger omedelbar motkritik".
- Bättre matchning mot mål: Du börjar med lärandemålet och väljer sedan ett verktyg och en uppgiftsdesign som möjliggör det lärandet, istället för tvärtom.
- Högre elevaktivitet: Tänket leder naturligt till uppgifter där eleven måste göra, pröva och revidera, istället för att passivt konsumera ett färdigt AI-svar.
- Senast uppdaterad: 14 jan 2026