Podd - Från A till AI i text

Malva: Jag tänker väl att vi redan är lite där. Alltså det är ofta man hör och ser sina klasskompisar och andra elever som tar AI-genererade saker utan att tänka hur alls. Och sen, ja det kan vara att man ska hålla tal, så läser det bara av sitt tal som de inte ens läst innan typ. Så det är förstås en risk i det.

Joel: Från A till AI är en podd från Pedagog Jönköping. För dig som vill utforska hur AI kan stärka undervisning och lärande från förskola till gymnasiet. Tillsammans gör vi AI begripligt, delar praktiska tips och ger inspiration till att våga testa nytt. Här handlar samtalet alltid om hur AI kan stötta pedagogik och utveckla barnens och elevernas lärande.

Och jag som leder detta samtal heter Joel Rangsjö och arbetar som verksamhetsutvecklare för AI på utbildningsförvaltningen i Jönköping. Idag träffar jag gymnasieeleverna Malva och Alice och yrkesläraren Martina för att prata om några saker som skaver i många klassrum just nu: AI-verktyg som både språngbräda och genväg.

Du ska strax få höra detta samtal. Men innan vi sätter igång vill jag skicka med tre saker som jag tänker kan vara klokt att fundera på under det här samtalet.

Tydlighet som förtroendekapital. Tänk på ett uppdrag eller en uppgift där reglerna var oklara. Hur mycket energi gick åt för att gissa vad som egentligen gällde? För det är den här känslan eleverna beskriver. De undrar ofta: Får jag använda ChattGPT här eller blir det fusk? Hur kan vi som lärare bli lika tydliga med ramarna kring AI-användning som till exempel citat- och referensregler?

Sen är det det här med fusk och/eller fördjupning. Var går egentligen gränsen mellan att ta en genväg eller att ta hjälp? När blir AI bedrägeri? Och när blir det ett verktyg som frigör tid som vi kan använda för djupare analys och lärande? Vi kanske behöver fundera på det här om det är svaret som är viktigast, eller om det är resonemanget bakom svaret som vi ska bedöma oftare.

Sen är det det här med elevernas framtid och vår nutid. För om fem år så kanske vi har AI som... Ja, vi kanske inte ens kommer prata om AI. Det kommer vara lika naturligt. Och ja, det kanske faktiskt är smart prata om AI, det kommer vara lika naturligt. Ja, vi kanske faktiskt är smartare än alla människor tillsammans. Vad betyder detta för samhället? Vad betyder det här för skolan? Vad behöver elever träna på nu för att de ska stå stadigt då?

För Malva och Alice ser AI som en självklar arbetskamrat i framtiden. För dem handlar inte diskussionen om om de ska använda AI, utan om hur och varför. Vilka kunskaper och värderingar vill vi skicka med dem in i den världen?

Så ha med de här frågorna in i det här samtalet - möjligheter och fallgropar - för nu kör vi.

Joel: Härligt! Ännu ett poddavsnitt och jag sitter här med tre stycken gäster. Berätta vilka är ni?

Malva: Jag heter Malva och jag går tredje året på teknikprogrammet på Erik Dahlbergsgymnasiet.

Alice: Jag heter Alice och går också sista året på teknikprogrammet på Erik Dahlbergsgymnasiet.

Matina: Och jag heter Matina Gillsand och jag är yrkeslärare på barn- och fritidsprogrammet på Bäckardalsgymnasiet

Joel: Kul! Vi är här för att vi ska prata AI igen och jag tänker att vi ska prata lite om fusk. Matina, du som är lärare, har du någonsin fuskat i ditt liv?

Matina: Det har jag säkert. Jag tänker att genvägar det vill vi alla ta ibland. Och är det så att det är något som inte är jätteintressant så tänker jag att det är... Att man blir mer sugen på att fuska kanske. För frågan är ju då vad som är fusk eller inte då?

(Joel skrattar)

Joel: Alice, Malva har ni fuskat någon gång då?

Malva: Ja, det har man väl gjort. (Båda skrattar)

Joel: Det har ni gjort.

Malva: Alltså på typ så här små läxför som egentligen inte spelar jättestor roll. Men det har varit så… man kanske har skrivit in något ord på handen på spanska läxför. Någon glosa för att man ändå skulle rätta kompisens så då känner man att det hade varit pinsamt om man hade fel typ.

Joel: Lite läxförhör och sådär. Lite som Matina säger att saker som man kanske inte bryr sig så himla mycket om.

(Gästerna hummar)

Och vi ska ju prata AI och den stora diskussionen kring AI åtminstone från skolans håll inledningsvis åtminstone var ju fusket. Har ni fuskat med AI då är ju följdfrågan.

Malva: Alltså det beror väl på vad man menar. Det är ju den stora frågan då vad man räknar som fusk med AI. Men jag har nog aldrig tagit något direkt från AI och bara lämnat in det.

Joel: Vad tänker ni som elever, vad räknas egentligen som fusk när det gäller AI? Finns det liksom någon gråzon där?

Alice: Ja, jag tycker det är svårdefinierat liksom. Alltså det är svårt att, alltså det vet man ju själv som elev. Man vet inte riktigt var gränsen går liksom. Det vet inte lärarna heller, har man ju hört. Nej. I alla fall nu till NP typ.

Malva: Nej. Vår svenska lärare var ju verkligen så här, hon visste inte riktigt vad vi som elever fick göra och inte göra. Så hon var lite såhär; ja ni kanske får göra det här men ni kanske inte får göra det här.

Joel: Just det för då tänker ni kanske på… Är det muntliga provet ni tänker på i svenska?

Malva: Ja, precis.

Joel: För den delen ska väl göras hemma själv eller hur? Eller är det så fortfarande?

Alice: Ja man får göra det. Men sen det står ju att man får använda sig av AI. Alltså med hjälp av det lite. Men sen vet man ju inte var gränsen går liksom. Och det visste inte vår lärare heller.

Joel: Tycker ni det är jobbigt? Att inte veta var gränsen går? Att liksom. För jag misstänker ni är ju kloka människor som kanske inte vill fuska. Men men är det jobbigt att inte veta hur man får och inte får använda AI?

Malva: Ja men det tycker jag väl. Alltså jag gillar ändå tydliga regler som man förstår verkligen. Så då blir man ju så här; ja det här kanske jag inte riktigt fick göra. Men sen så, ja. Det är jättesvårt.

Joel: Tycker ni Malva och Alice, att det är stor skillnad på hur olika lärare ser på liksom användningen av AI?

Malva: Alltså, ja, fast samtidigt inte. Jag upplever ändå inte att det är någon som är verkligen så mot AI. Men de är ju lite olika på hur mycket de vill att vi använder AI, eller tycker att det är okej. –

Matina: Det ligger nog mycket rädsla också från, både från lärare och från hela samhället egentligen. Man är väl lite orolig att, tänk om vi tillåter och tillåter och tillåter så att vi... till slut slutar tänka liksom. Det tänker jag att man är orolig för att man själv tillåter för mycket ibland.

Joel: Ja, men det finns ett sådant citat som sprids lite nu, att om vi inte lär elever tänka med AI så kommer AI tänka åt eleverna.

Malva: Jag tänker väl att vi redan är lite där. Alltså det är ofta man hör och ser sina klasskompisar och andra elever som tar AI-genererade saker utan att tänka hur alls. Och sen, ja det kan vara att man ska hålla tal, så läser det bara av sitt tal som de inte ens läst innan typ. Så det är förstås en risk i det.

Joel: Vi lärare ska ju till syvende och sist bedöma det som ni kan och man kan ju hoppas att det är på vägen, det är ju där lärande sker, men bedömning ska vi ju trots allt göra. Vilka typer av bedömningar kan vi göra som är AI-säkrade? Är det podcasts, tal har vi pratat om, rollspel? Är det bara muntliga uppgifter som är säkra? Förutom dugga och så där. Är det bara där vi vet att det är elevens kunskap som vi bedömer?

Alice, Malva och Matina i kör: Mm.

Malva: Men samtidigt är det så här. Det är inte säkert att eleven kan det. Om man pratar i en podcast så kan det fortfarande vara så att man har ett manus som man har AI-genererat liksom. Och samma sak är det ju, vi har ju mycket seminarium nu för att de tänker att det inte är så bra med skrivningar. Eller uppsatser, men det är fortfarande alla som, och då får man alltid med sig anteckningar, men då är det alltid alla som har skrivit ut som hela AI-texten med anteckningar, så då spelade det som ingen roll.

Matina: Nä precis. Och det tycker jag är så intressant, det som ni säger, för det har jag sagt också länge, men herregud det är inte kunskapen som kommer fram i ifall man har papper och sånt framför sig. Däremot tycker jag med punkter och så, för då kan man ju ha haft stöd av AI från början som är jättebra i det, det håller jag verkligen med om.

Joel: Skulle det då vara ett sätt att jag som lärare definierar att okej du får ha med dig tre punkter du får ha med dig inledningen och du får ha med dig det här, men Inte mer än så. Hade det varit ett sätt att lösa det på?

Alice: Ja, verkligen. Alltså jag tycker det är väldigt svårt att veta hur mycket man ska ha. Ibland är det så här kan man ha en, alltså tre punkter får man ha det, eller kan man ha tre sidor? Alltså det är ju så olika också. Man märker ju på klasskompisarna hur olika mycket.

Matina: Jag brukar ge storlek på lapp. Typ så här; du får fem gånger fem eller fem gånger fem centimeters lapp. Skriv hur mycket du vill på den. Du kan skriva pyttepyttesmått på den, men oftast om du har skrivit pyttepyttesmått så har du övat på att skriva pyttepyttesmått några gånger så oftast så behöver du inte lappen. Men det blir ändå ett stöd så att storlek på papper har jag mig kört på.

Joel: Men om vi pratar konkret här nu då, har ni några tydliga exempel där AI stödjer er i ert lärande?

Malva: Alltså jag kan väl ta det senaste exemplet. Det är väl när vi hade samhällsstundskapsprov i onsdags. Och då när man pluggade inför det, så fick vi lite inställningsfrågor och sånt och då kunde man be typ ChatGPT och svara på de frågorna så kunde man få fler exempel än de som redan fanns i facit och de som har redan tänkt själv. Så det var väldigt bra.

Joel: Och du då Alice, har du något exempel?

Alice: Alltså AI kan hjälpa till med att strukturera hur man skriver en text med inledning eller argument eller så, vilken ordning det ska vara och så, Alltså mer struktur och kanske inte innehållet i sig.

Malva: Men det är väl också så här om det är fusk eller inte då. Alltså så här om jag tänker själv och lyssnar in det och ber AI skriva om det så är fortfarande AI som har skrivit det på ett sätt.

Joel: Intressant. Har ni mer exempel? Kan ni berätta mer?

Malva: Jo, vissa uppgifter är typ i svenskan och så. Så har det varit att man har fått ett tal och så ska man plocka ut de delarna som är så etos, patos, logos till exempel. Så då kan man eller jag har ju ibland använt AI då till att försöka ta ut de delarna för att förstå. Alltså man har ju jobbat själv först och så har försökt att hitta. Men sen så tänker man, men det borde ju kanske finnas något fler. Så då frågar man och då får man lite fler förslag på vad det skulle kunna vara.

Joel: Och du då Matina, vad ser du för fördelar med AI-användning i klassrummet? Skulle du kunna ge något konkret exempel?

Matina: Jag tänker att det finns mycket mer möjligheter att förenkla eller förtydliga uppgifter. Om jag gör uppgifter som är teoretiska hos mig då är det mycket case. Alltså jag... Jag vill oftast ha olika svar av eleverna, det kan vara att det är en situation och så ska man försöka lösa den och det finns olika lösningar på detta. Jag brukar säga det, jag skickar uppgiften till er, lägg in den i AI och be AI att strukturera upp uppgiften så som ni själva vill ha den. Och jag tänker att det är bra inför framtiden. Att man hittar sina sätt att lösa det på.

Joel: Ni läser teknikprogrammet använder ni AI till exempel i programmering och så där?

Malva: Ja, jag har använt det. Alltså så här ibland så får man uppgifter som man inte riktigt vet vad man ska använda för metoder. Och då kan man fråga Copilot eller ChatGPT liksom; Ge uppgiften då, och så ger den kod, och då, man behöver ju inte kopiera koden men man kan ju ändå tänka såhär; Ja men så här skulle jag kunna tänka. Men det är klart, att det är någonting som läraren skulle kunna hjälpa med också. Så det är lite svårt att veta om det är liksom AI som hjälpt då.

Matina: Ja men där tänker jag att om men om läraren. Då är det inte bara du som tänker så utan då är säkert läraren och hjälper någon annan med precis samma sak. Och då istället för att vänta, att man aldrig kommer framåt, så har du hittat ditt sätt via AI så är det ju jättebra och det kan man ju också visa sina kamrater tänker jag, att så här gjorde jag.

Och att man är, för jag tycker det blir ett öppnare prat nu, för jag brukar fråga såhär eleverna; har du använt AI till det här? Ja, men bara till det här. Jag bara undrar hur det gjorde du, så kan vi ju dela med oss av det, istället för att man inte vågar säga att nu har jag använt AI, för det är bra om vi lär varandra, att vi lär oss av varandra också.

Malva: Ja, det bör liksom inte vara något skamfyllt över att använda AI som vilket det lite har varit tidigare, och fortfarande är lite.

Matina: Mm. Och då vet jag ju också, jaha hon använder AI till det här, men då kanske man kan bli bättre på det.

Joel: Så att om vi får bort den här AI-skammen så kan det vara lättare att hjälpa elever att använda AI på ett sätt som leder till lärande?

Matina: Mmm, och där landar vi in i kommunikation också. Hade jag frågat dig till exempel så här; är det AI du har använt i det här? Då säger man ingenting. Men säger man så här; har du använt AI i någonting i den här uppgiften som du kan dela med dig av?

Då kanske man bara. Ja, jag skrev så här. Och då blev det ganska bra. Ja, vi kanske kan lägga in det här också. Hur blir det då? Så det blir mer dig själv. Ja, men lite så tänker jag. Vi måste samarbeta, alltså elever och lärare emellan.

Joel: Alltså elever och lärare emellan. Vad tänker ni elever, vad tänker ni att skolan borde ha berättat om? Eller vad önskar ni att skolan hade tagit upp och vad hade ni velat få med er när det kommer till AI?

Malva: Alltså kanske lite med, alltså fler sätt att använda AI. För alltså alla lärare som gått igenom så här, ja ni kan använda AI, då är det alltid så, ja ni kan använda som bollplank eller ni kan använda det för att ta fram instuderingsfrågor. Men alltså man kan ju egentligen göra så mycket mer med AI och det vore kanske bra att kunna.

Joel: Ja, AI kan ju göra ganska mycket saker ju. Ni går ju teknikprogrammet och en sån sak som man gör på teknikprogrammet är ju bland annat att lära sig programmera. Den bästa AI-modellen idag är ju faktiskt på plats 50 när det kommer till tävlingsprogrammering. Alltså den 50:e bästa personen i världen på att tävlingsprogrammera är en AI.

Vad tänker ni om det? Kommer vi fortfarande behöva programmera?

Malva: Mmm, alltså jag tror det är viktigt för i programmering så lär man sig mycket om hur man ska tänka kring att utveckla olika saker. Man måste tänka på alla variabler som kan hända och man måste verkligen vara noga med instruktionerna man ger.

För det är verkligen som någon som verkligen inte fattar någonting som man ska lära, det är såhär lyfta armen men då är det så här vilken arm liksom, det är verkligen så. Så ja absolut men sen är det väl, alltså vi kommer ju, människor kommer ju nog inte programmera så mycket i framtiden för att vi kommer göra det sen med en AI.

Joel: Men tror du man har lättare att programmera med AI om man också kan programmering?

Malva: Ja, det tror jag absolut för då kan man ju förstå vad det är man gör.

Alice: Mmm

Joel: Är det mycket AI i era flöden? Mycket AI-genererat innehåll och video och filmer och bilder?

Malva: Ja, det skulle jag kanske säga. Men nu är det ju svårt för nu vet man ju typ inte riktigt längre heller vad som är AI-genererat och vad som inte är AI-genererat. Men jag antar att det är liksom i allting typ.

Joel: Vad tänker ni om det då? Finns det någon fara med det?

Alice: Ja, alltså det är väl... Det kan väl vara typ så här, det är väl typ det där med kropphets och sånt. Man kan ju ta någon annans identitet och sånt också.

Joel: Har ni sett exempel på det?

Malva: Det vet man är ju liksom inte. Man är oftast inte riktigt medveten.

Matina: Jag upplever ju bland annat att det nästan slår över till att idag när man pratar, förr var man orolig för att vi måste vara källkritiska och så här. Nu är det nästan slagit över till att man...alltså ingen tror på någonting och det kan också bli lika farligt. Sånt tror jag man måste jobba mer på, alltså se en balans från olika perspektiv nu. Att vi måste ju kunna lita på vissa grejer, hur frågar vi då AI vilka källor är det? Hur går vi in och tittar på det? För det upplever jag med att det är många som har svårt att hitta ja men man pratar om att bearbeta källor.

Ja men det har man ju tagit reda på från AI. Jo, men var vad det ifrån då? Vi måste ju jämföra mer. Och då är det lite så att ja men, fast man vet ju inte om det heller är sant. Nej. Så det är ju. Det här med källtillit och källkritik att vi behöver vara lika mycket inne på vad som är, alltså varför är det trovärdigt.

Joel: Jag tänker på en sån där ganska mörk och deppig sak, AI-genererad porr. Det börjar ju också sprida sig så är det någonting ni har märkt av liksom?

Malva: Nej, ingenting har jag kommit i kontakt med eller någonting som jag har hört om överhuvudtaget faktiskt.

Joel: För det är ju en sån sak som tyvärr kanske kommer att bli vanligare och man har väl kunnat photoshoppa in folk i dumma situationer tidigare men nu är det tre knapptryck bort för att läraren eller klasskamraten.

Malva: Jag vet inte. Det har ju varit lite så här, det har spridits så nakenbilder som inte är äkta. Men det har väl aldrig varit så pass nära att det någon man liksom känner, såvitt jag vet i alla fall. Men jag kanske lever under en sten liksom. Jag vet inte.

Joel: Är skadan lika stor om det är en AI-genererad bild eller skulle det vara lika jobbigt om det var en AI-genererad bild som om det var en verklig bild som hade fått spridning? Tror ni? För den personen som är utsatt?

Malva: Det beror väl lite på om folk vet att det är AI-genererat eller inte, tänker jag. Som om folk tror att det är äkta då känns…då tänker man och då tänker alla andra att det är så här. Så det är lite mer obehagligt liksom.

Matina: Jag tror det är känslan av att någon ens har velat göra den. Alltså vem vill ens, alltså, jag hade blivit, om vi säger att jag hade sett mig själv i en bild eller så, i en jobbig bild. Som mina barn kanske ser och allting. Alltså, och mina elever och så här. Och så tänker jag här, alltså själva grejen kan jag ju bara förklara, men det är inte på riktigt, det kanske alla förstår, men att någon vill göra det, det är det som är, tycker jag, hemskt Och det är det som jag tror man kan må jättedåligt av.

Joel: Hur tänker ni kring framtiden liksom? Vad tänker ni kring AI? Ni, ni går i trean här nu. Ni ska ta studenten. Grattis i förskott!

Malva och Alice: Tack, tack!

Joel: Ehhh…vet ni vad ni ska göra efter studenten för det första?

Malva: Äh, inte precis. Alltså jag tar lite paus från studerandet kanske, men sen så är väl planen att fortsätta studera.

Joel: Mm.

Alice: Ja, det är väl samma här. Jobba lite och sen kanske jag studerar lite senare.

Joel: Vet ni på ett ungefär vad ni skulle kunna tänka er att plugga eller jobba med?

Malva: Nej, det tycker jag är väldigt svårt, men jag antar att det kommer bli lite samma spår som vi är inne på nu. Och nu går vi ju i teknik så...

Joel: Mm, mm. Tänker ni att AI kommer vara en del av sättet ni arbetar, och sättet ni liksom jobbar i framtiden?

Malva: Ja, förmodligen.

Alice: Mmm

Malva: Alltså jag tänker att AI kommer liksom bli större och större. Vi bara liksom, alltså vi är ändå på något sätt i någon skiftning alltså såhär. Det håller på att bli stort men till slut kommer det ju bli som en verkligen naturlig del bara. Det här kommer inte vara lika viktigt, eller liksom så här - lika diskuterat som det är nu.

Alice: Det kommer vara en vardag, alltså typ som internet liksom.

Matina: Mmm

Joel: Man bara använder det. Men ni är inte rädda att AI ska ta era jobb?

Alice: Nej

Malva: Nej. Det tror jag inte.

Alice: Det kanske kan öppna för flera jobb alltså så här…

Malva: Ja, alltså AI tar säkert över vissa jobb men sen så öppnar det upp för andra. Alltså det är väl som allt annat i utvecklingen.

Joel: Är du rädd att AI ska ta ditt jobb Matina?

Matina: Nej men jag hoppas att att det kan göra att man har mer tid för det som man verkligen vill. Alltså stötta upp där det verkligen behövs och att man kan ge flera verktyg istället för att man bara kanske kan ge några alternativ på saker. Det hoppas jag att jag kan använda AI till.

Joel: Aa, och det gör jag också.

Tack så jättemycket för att ni har varit med! Tack Matina! Tack Alice! Tack Malva!

Malva: Tack!

Alice: Tack, tack!

Matina: Tack så mycket!

Joel: Wow, vilket samtal! Det är ett ord som ekar i mig efter den här intervjun. Det ordet är osäkerhet. Elevernas osäkerhet – var går egentligen gränsen mellan stöd och fusk när de använder AI? Lärarnas osäkerhet – hur bedömer vi arbeten när AI har varit inblandat?

Jag tycker att Martina sätter fingret på den avgörande nyckeln i det här: Kommunikation. När vi lärare nyfiket frågar hur eleverna använder AI utan att skuldbelägga, så tänker jag att vi öppnar dörren för att faktiskt kunna vägleda dem istället för att skuldbelägga dem.

Jag tror att det här samtalet också visar på behovet av de här tydliga ramarna. Eleverna vill veta vad som gäller, och här har ju vi ett ansvar. Vi behöver vara tydliga i instruktionerna: Hur får AI användas? Vi behöver kanske tänka till och fundera på: Vilka moment är det vi kan skapa? Hur kan vi designa lärande där AI blir ett verktyg för lärande och inte en genväg? Vi kanske behöver låta eleverna redovisa hur de har använt AI och vad de har lärt sig av det. Just sådana här reflektioner kring sitt eget lärande.

För om vi förbjuder AI helt så riskerar vi kanske chansen att missa chansen att utveckla elevernas kritiska tänkande och källtillit. Men tillåter vi allt så tappar vi ju rättssäkerheten och kan inte bedöma. Här kanske vi behöver ha två tankar i huvudet samtidigt: någon slags strukturerad frihet där man får visa hur AI kan stötta i det arbetet och strukturen, och ge exempel, men sätta gränser för hur AI används i färdiga textstycken. Och vi behöver kanske bedöma resonemanget bakom. Kanske behöver man stötta upp med muntliga och praktiska moment där eleverna förklarar sina val.

För eleverna ser som sagt AI som en självklar del av sin framtid, både i studier och arbetsliv. Och därför blir vår uppgift dubbel: att både stärka deras ämneskunskaper och deras AI-färdigheter. För när de kan programmering, källkritik och etiskt ansvar samtidigt som det behövs graverktyg, så står de ju lite starkare.

Jag tycker att det här avsnittet, det här samtalet, påminner mig om att vi lärare och elever måste utforska det här tillsammans – nyfiket, ödmjukt och med mod att justera kursen på vägen. Så tack så hemskt mycket för

att du lyssnade! Jag hoppas att du tar med dig lika många tankar som jag gör. Tack så mycket!

Melinda: Men igenkänning på en ny nivå där vi kan, det är klart att vi hade kunnat skapa sagor utifrån en situation som uppstod under utevistelsen på förmiddagen själva, men det går ju så mycket snabbare och vi kan få bildstöd som på något sätt knyter an till en händelse som gör att vi bara några timmar senare kan möta en konfliktsituation till exempel, och göra den till en saga som barnen känner igen på något sätt.

Joel: Från A till AI är en podd från Pedagog Jönköping för dig som vill utforska hur AI kan stärka undervisning och lärande från förskola till gymnasiet. Tillsammans gör vi AI begripligt, delar praktiska tips och ger inspiration till att våga testa nytt. Här handlar samtalet alltid om hur AI kan stötta pedagogik och utveckla barnens och elevernas lärande.

Och jag som leder denna podd heter Joel Rangsjö och är verksamhetsutvecklare AI på utbildningsförvaltningen.

I detta avsnittet riktar vi fokus på förskolan och pratar om hur AI kan vara ett stöd i det såväl pedagogiska som administrativa arbetet och frigöra tid till det som är viktigast, att vara med barnen.

Joel: Välkomna till Från A till AI. Skitkul! Kan inte ni presentera er? Vilka är ni?

Melinda: Melinda Schälin heter jag, förskollärare sedan 2013 i Jönköpings kommun och jobbar som förstelärare på Junedals förskoleområde här i stan.

Joel: Kul att du är här. Kul att du är med oss. Vem är du då Simon?

Simon: Ja men, Simon Melin. Jobbar på pedagogiskt center i Helsingborg. Är förskollärare i grunden sedan många år tillbaks.

Och nu jobbar jag då på pedagogiskt center som pedagogisk utvecklare. Där vi är stöttningsorganet inom vår skol- och fritidsförvaltning i Helsingborg.

Joel: Vi är ju då två smålänningar här, eller hur? Och en skåning, det är väl ungefär ett bra ratio så vi vill ha det. Vi är här för att vi ska prata AI, artificiell intelligens.

Och ni förskollärare eller har bakgrund inom förskolan, de som lyssnar kanske liksom har lite olika bilder kring AI och förskola. Vad är liksom, vad är AI för er och hur använder ni AI?

Melinda: Det skiljer sig lite mellan mina två uppdrag. Som förstelärare har jag ju en del administrativt arbete och sådär, men gör ju också mycket procent fortfarande i barngruppen. Så när det gäller undervisningen och tiden i barngrupp så har väl mycket handlat om att använda det som ett kreativt verktyg. Att kunna skapa sagor utifrån händelser som har skett i barngruppen kanske.

Eller karaktärer som barnen hittar på. Skapa nya idéer till sånger som inte finns till det vi behöver det till. Men också ganska mycket som... återkopplingsmetod, för att ge tillbaka undervisningen och undervisningens framsteg till barnen. Mycket i form av brevväxling med karaktärer eller, ja, på något sätt, återkopplande, just i undervisningen.

Joel: Vad får man för respons från barnen? Vad tycker barnen om det här?

Melinda: Jo, men jag upplever att vi får väldigt bra respons från barnen, dels för att det skapar... Men igenkänning på en ny nivå där vi kan, det är klart att vi hade kunnat skapa sagor utifrån en situation som uppstod under utevistelsen på förmiddagen själva, men det går ju så mycket snabbare och vi kan få bildstöd som på något sätt knyter an till en händelse som gör att vi bara några timmar senare kan möta en konfliktsituation till exempel, och göra den till en saga som barnen känner igen på något sätt.

Och samma sak med återkopplingen i undervisningen till exempel. Så om vi tar brevväxlingen med en karaktär så kan ju, vi har varit i skogen och utforskat någonting i flera timmar och så kan jag liksom på de två, tre minuterna jag har medan jag slänger fram lunchen så kan jag också be AI skriva ihop utifrån det här och det här och det här.

Och helt plötsligt så kan vi läsa ett brev från en karaktär redan efter lunch för att återkoppla för barnen vad vi gjorde i skogen på förmiddagen och vilka framsteg de gjorde där och då. Så det skapar ju väldigt mycket snabbare återkoppling och det... Det håller igång någon slags spänning och motivation och det driver liksom undervisningen och projektet framåt på ett helt nytt sätt, skulle jag säga.

Joel: Hur känner du igen dig, Simon? Hur jobbar du med AI? Eller hur har ni jobbat med AI?

Simon: Ja, det var fruktansvärt roligt att höra dina exempel där. Jag har ju inte lyxen att vara i barngrupp alls längre, utan jag är med och stöttar då alla pedagoger i förskolan hur de kan använda det.

Men när vi har kört utbildningar med pedagogerna då, så är det lite liknande det här att, ja men använda direkt för att skapa sagor, för att skapa sånger som är direkt i projekt.

Joel: Intressant. Men hur gör man då? Hur skapar man en saga? Vad anordnar man för verktyg? Och vad skriver man, liksom?

Melinda: Ja, alltså det... Vi har ju hos oss i alla fall till största delen ändå använt Microsoft Copilot för det har varit det enklaste steget in helt enkelt. Den finns tillgänglig enkelt för alla, det kräver ingen nedladdning om någonting nytt eller så. Och den känns också som en ganska… en enkelt uppbyggd första, liksom, ja men en första AI-möte, eller vad man ska säga.

Så att det är nog mest den vi har använt. Och sen har vi ju försökt, liksom, hitta, men vad är det man behöver tänka på? Vad behöver vi ge för instruktioner till AI för att de ska ge oss bra resultat? Jag tror de flesta av oss har nog ändå kanske utgått från; een vi behöver en sång om verktyg till vårat projekt.

Och då ber man lite så, vi vill ha en sång om verktyg med melodin Blinka lilla stjärna. För att vi jobbar med de yngsta barnen i det här sammanhanget och den känner de igen. Vi vill att det ska få plats såg, skruvmejsel, det är de verktygen vi ska ha säger vi. Och så bara testa, vad får vi då? Och sen läsa igenom och tänka, nej, det här blev inte riktigt som vi hade tänkt oss.

Då är det ju bara att skriva vad det är vi inte är nöjda med. Så kommer det ett nytt resultat. Nej, vi var inte riktigt nöjda med den. Men då kan vi ju komplettera det med våran egen fantasi också. Så att när AI har gett liksom en förprodukt så kan vi ju ändå, men vi vänder på det där, vi slänger in det här ordet istället och vi upprepar den här meningen två gånger så blir det jättebra.

Så lite mer kanske som ett... Ett utkastverktyg många gånger, som vi sedan kan modifiera själva.

Joel: Håller du med om det, Simon, också just det här samskapandet, att man inte kanske helt överlåter hela produkten eller hela skapandeprocessen till AI?

Simon: Ja, precis. Håller helt med. Vi brukar också säga det i utbildningar att se vad AI kan vara bra på men också att välja rätt verktyg.

När ska du själv bara fota något eller kopiera en gammal text? Eller när ska du själv vara en större del av den kreativa utvecklingen? Precis det du säger, jag nickar dig rätt mycket i igenkänning. Och så här, AI, innan den har rimmat, men kanske inte nödvändigtvis, eller det kanske är något påhittat ord som inte finns på svenska, och så vidare.Och så får man fixa det själv.

Men just det där med att få ett utkast, istället för att börja längst upp i hörnet på ett dokument och börja skriva texten själv. Då får man ju någon typ av mall. Och just det Blinka lilla stjärna hade vi också ett exempel på senaste utbildningen i måndags. Jag fick inte alls till det sa den pedagogen, hur det skulle gå till den melodin, Blinka lilla stjärna, men då bara fixar man ju till, precis som du sa, man fixar till det lite.

Man ändrar ordning på nånting, man lägger till egna rim, och där är det ju gött att ha med barnen, vilket ord kan rimma på detta, och så fixar man till det, så får man också en förståelse för AI direkt i den situationen med barnen, så att… Just förståelsen för att om inte AI har läst allting åt dig, så kan du fixa till det lite själv.

Man kan väl också tillägga egentligen, precis här, att det är också viktigt att, om man som pedagog jobbat, man har skapat en låt, eller man har skapat en bild tillsammans med barnen, eller en text och sådär, så är det ju viktigt att också ta med det om man...publicerar det internt i någon lärplattform och så att man skriver att AI har varit inblandad i att ta fram detta.

Joel: Just det, transparens och integritet, det får mig att tänka på det här med GDPR som vi behöver förhålla oss till. Men hur tänker ni kring AI och GDPR?

Simon: Nej, men det är ju viktigt att utbilda inom detta, precis som, som inom alla andra delar av förskolan ha koll på vad GDPR innebär. Vi kan ju inte ladda upp personuppgifter och känsliga uppgifter till en AI. Egentligen oavsett vilken miljö den befinner sig så så vet inte riktigt med datan så det är viktigt att man tar med sig för jag kan tänka mig ett konkret exempel att man i förskolan tänker men om jag laddar upp den här bilden på Kalle och så promptar vi; utgå från det här fotot och gör en superhjälte som räddar planeten vad det gäller att jobba hållbart utifrån odling till exempel.

Det kan man inte göra. Man kan inte ladda ut foto på barnen.

Nej, men det blir viktigt också att förklara detta tydligt för vårdnadshavare hur vi använder det. Så att de känner sig trygga i hur man hanterar AI på förskolan.

Joel: Det här med säkerheten är ju såklart superviktigt, men det kan ju också hindra folk från att faktiskt komma igång. Hur tänker ni med det, liksom? Hur adresserar man den här känslan av att tycka att det är svårt och det känns läskigt och vad är liksom ett första bra steg för att komma igång, tänker ni?

Melinda: En viktig pusselbit är väl det här att bryta ner det till någonting väldigt, väldigt enkelt. Att första steget in kan vara något så konkret som en saga, eller en sångtext eller så. Att det inte behöver bli för stort. Och att man inte ska tänka att så här, nu ska vi förändra den här stora saken med hjälp av.

Utan att man börjar i det absolut minsta. Men också kanske att våga ta hjälp av en kollega som kanske har kommit något steg längre. Och våga göra det tillsammans. Vi i förskolan har vi ju den fördelen att vi är tillsammans. Vi står och faller inte med att om inte jag kan så blir det ingenting. Utan, ja men ta hjälp av varandra i första hand.

Joel: Superbra tips ju, alltså verkligen. Vad säger du Simon?

Simon: Ja men det känns också som att min upplevelse när man har kört rätt mycket workshops nu med AI är att det är ganska låg tröskel. För det är bara att sätta sig och skriva.

Jag skriver här, jag får svar. Jag startar en ny chatt om jag ska ha ett nytt ämne. Jag tror det är en vinstfaktor är att prova lite tillsammans och försöka få en bred palett också, att ja, men vi testar lite, generera bilder och förstå det och vi testar att kanske generera en planering utifrån våra prioriterade mål.

Vi testar att slänga in en dokumentation som vi har gjort och be AI analysera det, så att man hittar lite olika ingångar.

Joel: En hel del av ert arbete går ju ut på att lösa administrativa uppgifter. Kan AI vara ett stöd i det?

Melinda: Men jag tänker i rollen som... I alla fall i min roll som förstelärare så har jag ju ganska mycket ansvar för kompetensutveckling. Sitter som samtalsledare i olika forum och grupper som i flera olika steg då diskuterar utifrån samma frågor.

Och det är klart att jag absolut kan sätta mig och sammanställa det själv, på egen hand, genom att läsa och jämföra anteckningar och sådär. Tidseffektiviseringen, att jag först kan börja med att slänga in alla liksom transkriberade data från alla nätverken, kasta in dem där, få en lite såhär sammanställning av, om okej, det här har alla grupper pratat om, det här stack ut från en grupp och sådär, och sen sätta mig och läsa igenom de utkasten och titta på, okej, men vad är det jag ser från mina egna reflektioner, att det här vill vi lyfta vidare, eller vad behöver jag utveckla, eller vad tyckte jag trillade bort för mycket, eller sådär.

Så mycket kopplat till liksom sammanställningar. Och det här första utkastet igen, att det är det tidseffektiviserande, den aspekten känns jätteviktig.

Joel: Om du skulle uppskatta, det är såklart kanske svårt att göra, men hur mycket tid sparar du på en sådan sak?

Melinda: Men det är nog ett par timmar liksom för varje sånt här, men säg att vi, jag ser, jag träffar mina fem grupper och vi ska diskutera samma sak. Om jag sen efter femte gruppen skulle sätta mig och göra allt det här, kontra, kasta in det, få ut ett utkast och revidera utkastet, ja men jag har säkert sparat två, tre timmar.

Bara på den arbetsdagen som jag sen kan lägga på att vidareutveckla, vad ska vi ta med oss till nästa gång, eller vilket är nästa steg, eller nästa frågeställning eller så.

Joel: Kan du ta oss igenom på 30 sekunder hur man gör?

Melinda: När jag kör anteckningarna som samtalsledare så skriver jag fortfarande tusan i Word för att försöka hänga med, stapelord och så, och sen sätter jag mig och vidareutvecklar det.

Sen öppnar jag Microsoft Copilot och en ny chat. Och så skriver jag, ja men typ; Hej, jag behöver hjälp med att sammanställa de här anteckningarna från fem olika samtalsgrupper. Kan du hjälpa mig med det? Den säger, ja det kan jag. Och då bara, markera allting i Word-dokumentet. Tryck på Copy, in i Copilot. Tryck på Paste, tryck på Enter.

Och så får jag ett utkast på det här har ni pratat om. Det här är samma, det här sticker ut. Och är jag inte riktigt nöjd med någonting så är det så här. Ja, fråga åtta där kände jag att du missade detta och detta, kan du vidareutveckla i den här frågan? Ja, det kan jag göra, säger den, och så kommer det ett nytt.

Så det, det är inte svårare än så.

Joel: Om vi blickar framåt då, det händer ju mycket inom AI - utvecklingen går fort och där står ni i förskolan tillsammans med barnen som är framtiden. Hur ser ni på framtiden då? Förändras er verksamhet på något sätt av den här insikten?

Melinda: Ja, men jag tror att vi måste se AI som, som ett av alla våra verktyg. Jag tänker läraryrket i stort är ett komplext arbete där vi på jättemånga olika sätt hämtar verktyg för att lösa olika dilemman eller olika problem eller få stöttning i olika saker och jag tänker att AI får vara ett av de verktygen.

Men precis som med allting annat vi erbjuder barnen i förskolan eller som vi själva använder för att utveckla vårat arbete så måste vi väl ha en sund liksom distans till det, och vi måste hela tiden titta på vad är det för syfte med det jag ska göra, vad är det för vinning med att göra på det här sättet, och vad är riskerna med att göra på det här sättet?

Och så länge vi har med oss den tanken, vad gäller AI som är allt annat så tror jag att vi kommer hamna ganska rätt. Men jag tror att det är oundvikligt att... inte se AI som ett verktyg som kommer vara självklart i framtiden. Även om vi inte kanske alla känner oss trygga med det nu. Så tror jag att det är någonting vi behöver förhålla oss till.

Men med tanken, vad är syftet? Vad är vinningen? Och vad i så fall kan vara konsekvenserna som blir negativa?

Simon: Jag håller helt med, just det här att så det inte blir den här oreflekterade avlastning, att vi genererar så mycket text och så, att vi inte äger det själva, att vi missar saker där, där vår pedagogiska kompetens går till spillo på något sätt, kan väl vara farhågor. Men så länge man använder det till rätt saker, när man förstår vilket moment skulle vi kunna använda AI till. Att man förstår det. Ja men nu kanske vi ska gå till ateljén och måla, men i det här momentet när vi kanske vill få lite inspiration kring hur en sådan karaktär kan se ut som vi har i huvudet.

Så att, att ha den där balansen och förstå när använder vi vilket verktyg till vad och vad är gott ändamål med det, vad är det för utveckling vi vill se hos barnen. Men att vi måste äga, vi måste äga dokumentationer, planeringar, undervisningstillfällen och så.

Joel: Nu har vi pratat en hel del om möjligheter med AI, men vi har ju också den här diskussionen skärm till pärm och hur ser ni på den i förhållande till AI?

Melinda: Men jag tänker lite... Alltså om vi igen då hamnar i lite från, från skärm till pärmdiskussionen, så tänker jag att det här är någonting som vi inte kommer kunna liksom plocka bort från barnens verklighet. Jag menar vi ser det hos våra allra yngsta i förskolan, de möter i det här, vare sig det är hos oss eller inte, så möter de det och jag tänker att...

Vårt uppdrag då istället blir att vi måste ju hitta sätt att hjälpa dem ta sig an det här. Att de ska ha den här sunda inställningen till det de ser och det de hör och det de läser. Det kritiska tänkandet, vad är vad? Var det på riktigt? Hur hanterar jag det? Hur vet jag att jag kan säkerställa någonting kommer från rätt källor?

Allt det här behöver vi ju på något sätt smyga in från början. Vi kan inte vänta med det tills liksom... Ja, men det kan de göra lite sen, utan jag tror att vi måste hitta små sätt att börja redan nu. Jag tänker, även om det inte är direkt kopplat till AI, men ändå till digitala verktyg, så vi jobbade för flera år sedan med hur, hur greenscreen redan för en tvååring kunde handla om kritiskt tänkande.

Att, nej men det är inte rimligt att det kryper ut 18 barn ur det här köksskåpet, men det gör ju det på den här filmen. Men de vet att det inte är sant för de har varit med och krupit ut och pausat, och krupit in och pausat, och startat och krupit ut och grejat och då blir det ett, det är igen det här, vad är syftet med verktyget oavsett om det är AI eller paddan som filmverktyg eller vad det än är, vad är syftet och att det, det alltid handlar om vad vi och barnen gör tillsammans, det är ju aldrig vad barnen gör själva, så det är väl, det är väl en reflektion kring det i alla fall, tänker jag.

Joel: Vad säger du, Simon?

Simon: Jag håller helt med här. Att trycka på att använda verktygen till rätt sätt. Egentligen gäller det ju inte bara digitala verktyg och AI.

Det gäller ju allting. Att vi inte överanvänder något material i någon sorts tro att det ska lösa allting, utan att man behöver hela tiden göra tydliga val och tänka igenom vad syftet är, vad är det barnen ska lära sig här, varför gör vi detta.

Men det är många olika delar av det som blir viktigt. Vi har, vi har till exempel sämre ekonomi. Vi kommer ha flera som inte är i arbetsför ålder. Hur kommer det påverka förskolan? Hur kan vi då använda AI i många olika moment för att öka den kvalitativa tiden tillsammans med barnen så att vi är så mycket som möjligt med barnen för att öka kvaliteten i förskolan. Det vill säga att vi är med barnen.

Joel: Grymt! Kvalitén är att vi är med barnen och AI kan ge oss tid att vara mer med barnen. Det får sammanfatta det här avsnittet tänker jag. Superkul att ni ville vara med! Tack så mycket Melinda! Tack Simon!

Melinda: Tack själv!

Simon: Tack!

Joel: Ha det så bra! Hej då!

Jenny: AI kommer inte ersätta läraren. Jag tror att läraren kanske kan få mer tid att göra annat. Få mer tid att bygga relationer. Få mer tid att motivera elever. Läraren behöver vårt stöd och det kan inte AI ersätta.

Joel: Från A till AI är en podd från Pedagog Jönköping. För dig som vill utforska hur AI kan stärka undervisning och lärande från förskola till gymnasiet. Tillsammans gör vi AI begripligt, delar praktiska tips och ger inspiration till att våga testa nytt. Här handlar samtalet alltid om hur AI kan stötta pedagogik och utveckla barnens och elevernas lärande.

Och jag som leder denna podd heter Joel Rangsjö och är verksamhetsutvecklare AI på utbildningsförvaltningen. I detta det första avsnittet har vi två gäster och det blir ett samtal om hur AI kan göra kunskap tillgängligt, konkreta tips för den som vill komma igång och ett samtal om hur man kan prata med om AI med sina elever.

Okej, vi är visst live. Jenny och Amanda, välkomna hit. Kan inte ni berätta lite vilka ni är?

Amanda: Jag heter Amanda Andersson och jag jobbar på Tabergsskolan och jag undervisar i svenska, engelska och SO-ämnena i nu en årskurs 6.

Jenny: Jag heter Jenny Larsson, jag är lärare i svenska och jobbar på en högstadieskola som heter Alfred Dalinskolan i Huskvarna.

Joel: Underbart! Vi sitter här och ska prata om AI.

När använde ni generativ AI som chatbotar, skapar bilder eller skapar ljud och musik? När gjorde ni det senast?

Jenny: Det var nog. Senast var det igår kväll. Var nog nästan det sista jag gjorde.

Joel: Du Amanda då? Vad var det senaste du gjorde?

Amanda: Ja men jag tror det var typ två kvällar sedan. Jag håller på att strukturera upp ett nytt arbete som det var det här nu inom 1800-talet. Och då behövde jag lite tips på hur vi kunde göra det lite kreativt i undervisningen. Så då bad jag om lite råd på vad vi kunde göra.

Joel: Fick du några bra svar då?

Amanda: Ja, man får alltid bra svar av sin superkollega.

Joel: Superkollega, superkollegor. Har ni gett chatbotten, har ni gett den något namn?

Jenny: Nej, men däremot så har min chatbotten gjort ett eget namn Så vi diskuterade det. Det var en av de tidiga diskussionerna vi hade. Så frågade jag, vad heter du? Nova heter, det är tydligen en hon, så Nova heter hon tydligen.

Joel: Det är ju passande på något sätt. Du då Amanda?

Amanda: Nej, den har nog inget namn, men ibland refererar jag till den som superkollegan.

Joel: Superkollegan, ja.

Amanda: Men inget namn det kanske jag får döpa den då.

Joel: Det finns ju faktiskt forskning som visar på att det fyller någon slags funktion att namna en AI.

Att man liksom, ja blir mer produktiv. Sen är det väl farligt att kanske förmänskliga AI allt för mycket och sådär då. Men vi backar bandet, det är november 2022 eller någonstans där. Minns ni ert första möte med ChatGPT var det ju faktiskt då?

Amanda: Ja men jag gick tillbaka i min chatt-historik och fick leta lite vad var det första man gjorde och då hittade jag, det var denna gång, våren 2023 denna gång.

Då bad jag faktiskt AI om hjälp hur man kunde skriva en instruerande text för det skulle mina elever jobba med. Jag hade ju hört mycket om att, ja det var ju mycket snackis kring AI då så jag tänkte, ja men det här kanske man kan få lite tips i att strukturera upp i alla fall eller få någon tydlig mall, jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av det.

Men och jag tänkte nog att jag kommer få ett ganska tråkigt svar, det kommer vara opersonligt och ganska kass svenska tänkte jag mig nog. Men så var det inte alls. Det blev ju ett jättebra svar. Och efteråt: vill du att jag anpassar utefter efter några specifika elever? Vill du att jag kommer på frågor till det här? Och fick jättemycket förslag. Så jag blev nog rätt chockad, faktiskt.

Joel: Det är knäppt att det är två år sedan, alltså mer än två år sedan då.

Och du då, Jenny, minns du?

Jenny: Ja, mindes inte riktigt, men jag har också kollat tillbaka i mina loggar och det första jag frågade efter det var en karaktärsbeskrivning på Pippi Långstrump faktiskt. För mina idéer var att skriva karaktärsbeskrivningar och då vill jag ha någon karaktär som de flesta känner igen.

Och den blev ju jättebra! Den blev ju mycket bättre än om jag hade gjort den själv. Den använde jag ju såklart. Och det gick ju snabbt. Det gick ju väldigt snabbt.

Joel: Hur mycket stöd har ni av AI i jobbet och vad gör ni framförallt?

Jenny: Jag gör allt möjligt. Mest kanske material. Att jag får en idé att det här behöver eleverna träna på, till exempel prepositioner.

Ja, men då vill jag ha ett arbetsmaterial där de tränar på prepositioner. Och så får jag det väldigt snabbt. Det är ju allt också från exempeltexter, till bilder. Förra vintern så tokanvände jag Bings bildverktyg och skapade bilder. När vi jobbade med skräckromantiken och realismen. Så då blev det mycket bilder.

Så det gör jag mycket.

Amanda: Nej, men jag är väl samma där. Mycket kring material. Att vi arbetar med ett arbetsområde. Och sen ber jag om kanske någon uppgift som är kopplad till den här texten vi ska jobba med. Jag ber om att ha en uppgift som testar läsförståelsen. Eller deras kreativa förmåga för den är rätt dålig på att komma på själv. Eller resonemangsförmågan. Den är också jätteduktig på att komma på. Så att eleverna resonerar kring olika. Så det är... Tycker jag är väldigt bra och att man får det på olika nivåer. Att den här uppgiften vill jag ha nu på tre olika nivåer som man då kan tilldela eleverna.

Joel: Så just det här att kunna skapa någonting snabbt liksom görandet blir automatiserat och att kunna liksom differenciera eller tillgängliggöra. Ser ni det som de stora styrkorna med AI eller hur tänker ni?

Jenny: Ja, alltså du kan göra saker som du kanske inte har hunnit innan, du får stöd i att kanske tänka, då som du säger på flera nivåer. Och det blir lättare att planera, kan få idéer, bli mer kreativ själv.

Joel: Har ni några andra sätt AI skulle kunna göra kunskap tillgängligt?

Jenny: Jag tänker att lärande blir tillgängligt om vi får med oss allting - text, bilder, kunna bryta ner det på olika nivåer, kan ge personlig feedback. Då blir ju lärandet mer tillgängligt för elever. Att man kanske kan skräddarsy mer till elevens personliga behov, att det hinner göra det.

Amanda: Jag tänker också det här med att man anpassar ut efter intressen och att man kan göra det mer på ett annat sätt, för idag det krävs så himla mycket tid om man ska sitta och gå igenom alla elevers intressen. Här kan jag bara mata ner vad mina elever har för intressen och vad de liksom dras till och anpassa material och lektioner utifrån det, och det tycker jag är jätteviktigt och som jag ser stor vinning i.

Jenny: Det var det jag gjorde förra vintern när jag gick igång på Bings bildverktyg. För då vet jag att jag hade en elev som var jätteintresserad av tåg men inte lika intresserad av litteraturhistoria. Så då gjorde jag en tågresa. Man gick genom tågkupéer och träffade olika författare och deras verk. Så blev det liksom som en berättelse istället.

Joel: En fråga sådär liksom... Ska man... Berätta ni för era elever att det här materialet har jag tagit fram tillsammans med AI eller behöver man berätta det för eleverna?

Jenny: Många upptäcker själva bilderna och brukar fråga: Är det AI som har gjort den? Ja det är det. Du ser väl här att det är sex fingrar. Så. Så att eleverna är ganska snabba på att snappa upp om det är AI eller inte.

Kanske inte allting. Om det är någon fråga som jag har på hjälp av AI så kanske jag inte behöver berätta. Så att allt behöver man kanske inte berätta.

Amanda: Jag tänker även att mycket av det man skapar gör man ju ändå lite till sin egen touch. Att man förändrar lite, man korrigerar lite så att man kan ha tagit hjälp av AI för att skapa någonting men sen, i alla fall jag, gör ofta om det någorlunda sen till mitt eget ändå.

Joel: Hur pratar era elever om AI då? Pratar de om AI?

Jenny: Ja, det gör de tror jag. Och det gör nästan alla. Nästan alla har använt AI som jag frågar. De använder mest ChatGPT.

Joel: Vad har de för syn på AI då? Det är ganska intressant. Vad tänker de om AI liksom då?

Jenny: Ja, men jag tror att det är lite blandat. Många ser nog kanske AI som en easy way. Att man kan ta hjälp för att göra saker och ting enklare.

Och jag tror inte man riktigt har insett, eller det är många som inte har insett, att man faktiskt kan ta hjälp av AI för att bli bättre på någonting.

Amanda: Och jag tror mina elever på mellanstadiet har inte riktigt kommit dit än. De är mer så här, när vi pratar om det, att de tänker det mer som bilder eller att är en dator som bara skapar... ja men skickar ut. Jag vet inte vad, de har inte riktigt tänkt på det på det sättet än.

Jenny: Det är ju en del som tar hjälp av i läxläsning och när de pluggar till prov och sådär.

Men det är ju svårt också när man inte riktigt är van att använda AI. Vilka frågor ska jag ställa? Hur ska jag ställa frågorna? Så där tror jag att eleverna behöver ganska mycket hjälp och stöttning. Hur de ska använda AI på bästa sätt.

Joel: Hur gör vi det på ett bra sätt och hur hjälper vi dem med det? Har ni några tankar?

Amanda: Jag tänker att det är bara viktigt att man pratar om det här och jag tänker det här vi har sagt om att fuska, för att elever har alltid fuskat och det kommer alltid finnas elever som fuskar men att man pratar med dem om: Vad tjänar man liksom på det?

Och jag tänker att mycket handlar om att vi som lärare behöver vara mer alerta och mer, det här att man lär känna sina elever. För känner du din elev så vet du att det här är inte en text som min elev har skrivit till exempel. Så jag tänker mycket handlar om att vi lärare måste vara mer alerta.

Jenny: Och sen kanske visa hur promptar man?

Hur gör man en bra prompt om man vill... till exempel bryta ner ett arbetsområde, förstå någonting bättre. Eller om man vill ha en AI som förhör en på läxan till exempel. Hur gör man då?

Joel: För det här är ju lite samma fråga... Hur hjälper vi en kollega som är helt ny i AI? Vad börjar man? Har ni några bra tips på hur man kan komma igång med AI?

Amanda: Jag har sagt till mina kollegor att det bästa är att börja med att skapa extrauppgifter. För det är många som säger, men vad ska jag börja med? Och det började jag ofta med i alla fall. Jag skapade extrauppgifter när eleverna var klara med det vi jobbade med. Istället för att slänga till ett korsord eller något annat som en läsförståelse. Så då kanske jag bad att skapa en uppgift som faktiskt hade med det att göra som vi arbetade med. Som en extrauppgift. Så det vet jag att några har testat på och tycker funkar bra.

Jenny: Eller kanske göra det man aldrig hinner annars. Jag vet att jag aldrig hinner göra veckans ord.

Och det har jag velat göra länge. Och nu hinner jag äntligen göra veckans ord. Så kanske gör det som du aldrig hunnit tidigare. Testa.

Joel: Testa. Göra det man inte hinner. Och börja liksom smått. Det är superbra tips liksom att komma igång verkligen. Hur börjar man med eleverna då? Vad behöver eleverna veta om AI?

Jenny: Jag tänker att det är viktigt att de vet både möjligheten men också riskerna. Vi har pratat lite om AI, pratat om att AI ibland kan ha fel. AI kan ibland hallucinera. Det kan låta jättesant och rätt men det är inte det. Det viktigt att man fortfarande anstränger sig, att inte låta AI göra jobbet åt en, men AI kan vara ett stöd att bli bättre.

Amanda: Jag tänker att det jättebra att lära dem att man kan ha det lite som en studiekamrat, men som du säger, man lär dem hur man kan få hjälp av AI. För att som du säger, bryta ner ett arbetsområde eller en text och få hjälp om man har ett instuderingshäfte att eleverna kan få hjälp med att ställa frågor på texten eller liknande. Som ett stöd.

Joel: För vad säger vi till kollegor som kanske är lite rädda för AI som kanske inte vågar öppna upp i klassrummet och prata om AI? Hur mycket behöver man veta om AI för att kunna liksom hjälpa eleverna prata om AI i klassrummet, tänker ni?

Jenny: Man behöver nog förstå att det finns lite risker med AI, att AI kan ha fel.

Amanda: Men sen tänker jag också det här att så är det väl med allting som är lite nytt. Att det kommer alltid finnas folk på arbetsplatsen som tycker att det är lite läskigt och skrämmande. Men att man som skola får avsätta tid tänker jag. Vi har till exempel nu att på vissa arbetslagsträffar så har vi avsatt tid. Att nu jobbar vi med AI till exempel eller något annat nytt verktyg vi behöver tänka kring så att man sätter tid till faktiskt att göra det.

Joel: Men om vi tittar lite framåt hur kommer det här påverka vårt sätt att undervisa, bedöma, lära oss? Behöver vi ändra skolan eller liksom finns det, vad tänker ni om framtiden, var är vi om fem år till exempel?

Amanda: Jag tänker att det är fortfarande väldigt viktigt att man har sin personliga touch återigen på det man gör och skapar och undervisar kring. Att man inte använder kanske AI till allt och tänker att ja, vem som helst kan vara lärare och vem som helst kan skapa fantastiska lektioner, för det krävs ju fortfarande att det står en lärare där som ändå vet vad det är den pratar om och gör. Så att det är ju fortfarande jätteviktigt att man har det i åtanke. Jag personligen känner väl kanske att jag vill inte låta AI kanske bedöma mina elevers texter av just den anledningen. Att jag tänker att det har så mycket mer än med bara själva bedömningsprocessen att göra.

Det är ju ett sätt för mig att lära känna mina elever bättre och få min förståelse kring deras förståelse. Så jag tänker att man kan använda det som ett bollplank absolut, till sådana grejer. Men jag själv känner nog att vid bedömning så tycker jag att det är viktigt att jag själv vet vad jag har mina elever.

Men som ett bollplank absolut. Jättebra.

Jenny: AI kommer inte ersätta läraren. Jag tror att läraren kanske kan få mer tid att göra annat. Få mer tid att bygga relationer. Få mer tid att motivera elever. Läraren behöver vårt stöd och det kan inte AI ersätta. Däremot så kanske AI kan göra saker som vi inte hinner med.

Till exempel att ge feedback mycket snabbare än vad vi kan göra. Det vet ju vi som är svensklärare att det tar enormt lång tid innan vi har bedömt och gett feedback på till exempel texter. Det här är ju någonting som vi kan göra mycket snabbare. Det betyder inte att AI ska ta bedömningen ifrån oss. Men vi får kanske skilja då mellan formativ och summativ bedömning.

Att läraren bedömer summativt och vi tittar kollektivt vad eleverna behöver träna på. Men AI kan ge den individuella feedbacken.

Joel: Ser ni några faror med AI? Jag tänker kanske på AI-pojkvänner, AI-flickvänner, AI-kompisar, källkritiken, deepfakes liksom. Ni pratar om att elever använder det lite för att göra uppgifterna, att vi blir latare.

Jenny: Jag tänker att vi redan är där nu, alltså med Google och allt, kanske inte med deepfakes är det kanske lättare att göra nu men källkritik har varit viktigt under lång tid, så det är ju inget som är annorlunda nu tänker jag och om man medvetandegör att AI kan ha fel så... Ja, kunskap kommer fortfarande behövas.

Amanda: Men verkligen. Jag håller med. Och jag tänker det här som att, som du säger, källkritik, det är väl viktigare än någonsin kanske.

Man har alltid fuskat i alla år, det kommer alltid finnas, men man får lära dem hitta verktyg. Få använda det på ett vettigt sätt istället.

Och fallgropar kommer ju alltid finnas, alltså det är klart man kommer göra misstag.

Joel: Kan man som lärare eller skolledning år 2025 blunda för AI? Eller har man ett ansvar att lyfta in det i sin undervisning tycker ni?

Jenny: Man har ju ett ansvar från skolledarens håll att hjälpa lärarna att få in det. Det är ju svårt för lärare att göra det utan stöttning.

Amanda: Nej. Det kan man ju inte. Jag tänker att vår skola har varit jätteambitiösa i det här arbetet med AI, och när det började pratas mycket om AI och det var så, så sa jag till min rektor att jag kan tänka mig att prata lite på en APT om AI och hur man som lärare kan använda detta.

Då gjorde jag det, och det väckte ju väldigt mycket diskussioner och tankar och det började bubbla lite då. Och jag tänker att det är det som krävs för att det ska komma igång. Och sen att man som rektor låter sin personal avsätta tid för att faktiskt jobba vidare med det och utbilda varandra lite. För det ju så det funkar, tänker jag.

Jenny: Vi kan inte vänta riktigt utan nu brinner det i knutarna och det måste vara lärare som styr den här utvecklingen för att det ska bli bra. Det är vi som känner eleverna bäst, det är vi som förstår lärandet, så det är vi som måste styra utvecklingen. Så det är dags.

Joel: Där har vi det. Så grymma. Är det så att jag kan trycka på stopp? Tack så hemskt mycket. Då trycker jag på stopp.