Utveckla berättarförmågan i förskolan

Förmågan att berätta och förstå berättelser är viktigt för en positiv läs- och skrivutveckling. En ordrik miljö måste innehålla återkommande berättaraktiviteter för att påverka barnens läsförståelse i skolan.

Att kunna berätta är också kopplat till värden som vänskap och identitetsskapande i samtalen med kompisar, som när missförstånd ska repareras eller för att fungera som deltagare i lek och spel. För att berätta behöver flera förmågor samordnas som till exempel en aktiv planering av berättelsens sekvens tillsammans med en snabb access och ordframplockning från ordförrådet. Dessa förmågor är hjälpsamma för att både hålla sig till den röda tråden och samtidigt anpassa sig till lyssnaren.

Undervisning av berättelsegrammatik, dvs de ingående delarna i en berättelse/storyboard, se figur 20 med visuellt stöd kan användas med framgång redan med barn i tre till fyra års åldern. Här är det viktigt att vi befinner oss inom barnets egen utvecklingszon.

Här följer en sammanställning av forskningsresultat kring typisk utveckling av barns berättarförmåga. Den tar sin början långt innan ett barn självt kan producera berättelser. Barn som vet ordningen på rutiner kan tidigt särskilja bekanta händelser från obekanta. Ett barn i ungefär två års åldern kan återge en händelse i två-ords satser t ex. Nalle ramla! Barnet brukar även berätta fler detaljer kring händelsen genom att svara på frågor.

I samband med ordförrådsspurten i två till tre års åldern utvecklas barns berättelser i fråga om innehåll och längd men består främst av ostrukturerade fraser. När barn är tre till fem år ökar förmågan till mentalisering, dvs förmågan att kunna föreställa sig hur andra tänker. Barn anpassar då sina berättelser till lyssnaren och inkluderar information som är viktig för lyssnaren. Vid omkring fyra års ålder består barnets berättelser av fler sekvenser, men brister förekommer i strukturen.

Berättelserna blir i fem till sex års åldern mer och mer vuxenlika och barnets förståelse för berättelsers struktur ökar avsevärt. Barn lär sig att plocka ut det centrala i berättelsen och att strukturera innehållet logiskt. Barn i sex års åldern introducerar personer för lyssnaren, binder ihop berättelsen med bindeord och kan berätta ur andras perspektiv.

Hur – exempel på hur undervisningen kan utformas

• Ta vara på de små barnens berättelser. Filmen De yngsta barnens berättelser rekommenderas, se nedan.
• Samtala kring barnets eller gruppens gemensamma upplevelser från t.ex. utflykter och rollekar.
• Använd konkret material eller annat visuellt stöd som foton eller bilder.
• Använd visuellt stöd för sekvensen i berättelsen när ni
  • tittar på bilderna i en ny bok som ni ska läsa,
  • berättar tillsammans från en så kallad Silent book som är en textlös bok,
  • återberättar läst saga,
  • gör egna fantasiberättelser, drama, dans, sånger, bilderbok,
  • ska reda ut situationer, då man använder sociala berättelser.

Film: De yngsta barnens berättelser