Ordavkodning de första åren i skolan

Målet med all läsning är att få ta del av texters budskap. Men för att utveckla en god läsförmåga i ett alfabetiskt språk behöver eleverna lära sig den alfabetiska principen, att förstå hur skrifttecken representerar språket.

Utvecklingen i ordavkodning beskrivs ofta utifrån olika stadier eller faser som eleverna går igenom. Lärare behöver känna till utvecklingsgången för att kunna utforma undervisningen och stötta eleverna på bästa sätt i läsinlärningen.

• Pseudoläsning: Barnet härmar vuxnas läsbeteende och ”läser” som en slags imitation.
• Logografisk läsning: Barnet ”läser” genom att känna igen ett ord utifrån dess form och speciella särdrag. Barnet kopplar ännu inte samman språkljud och bokstav, men bokstavskunskapen kan underlätta igenkänningen av ett ord.
• Alfabetisk-fonemisk läsning: Eleven börjar nu avkoda bokstäver och omkodar dem till ljud. Ljud för ljud växer orden fram i en process som kräver stor uppmärksamhet. När eleven förstår kopplingen mellan språkljuden och bokstavstecken och också kan smälta samman språkljuden till ord kan det formuleras som att eleven ”knäckt läskoden”. Elever som befinner sig i det här stadiet behöver systematisk undervisning i hur fonem och grafem kopplas samman. De behöver också tid för att befästa och automatisera fonem- och grafemkopplingarna. Det är viktigt med en stabil grund i denna del av avkodningsutvecklingen för den fortsatta läs- och skrivinlärningen.
• Ortografisk-morfemisk läsning: Allteftersom eleven ljudar sig igenom många ord, vanligt förekommande orddelar och bokstavskombinationer lagras de i minnet som ortografiska enheter eller morfem. Att utveckla förmågan att läsa med automatisering kommer gradvis och när eleven mött ordet i olika sammanhang många gånger ökar möjligheten att läsa det med automatik.

Det tar tid innan eleverna når en automatiserad avkodning och för att nå detta krävs mycket övning samt mycket stöd av läraren. För nybörjarläsaren är det lättast att läsa korta, ljudenliga ord som bygger på kombinationer av vokaler och konsonanter som går att hålla ut på, sk. hålljud. Hålljud som exempelvis /s/, /o/, /m/ underlättar sammanljudningen av fonem till ord. Fler konsonanter i följd ställer lästekniskt högre krav som exempelvis orden stol och skriv. Det är väsentligt att vara eftertänksam vilka ord som används i undervisningen för att underlätta elevernas läsinlärning.

Det är betydelsefullt att tidigt uppmärksamma om elever inte använder sig av den alfabetiska fonemiska läsningen utan istället använder sig av gissarläsning/ungefärläsning, d.v.s. att eleverna chansar och exempelvis bara läser början av ordet och gissar resterande del. Ett sätt att pröva detta är att lyssna när eleverna läser och samtidigt även låta eleverna läsa nonsensord. När eleverna behärskar att läsa nonsensord visar de att den alfabetiska principen tillämpas på ett framgångsrikt sätt eftersom gissarläsning/ungefärläsning inte kan nyttjas för att utläsa nonsensord. Utifrån kunskapen om vilka strategier eleverna använder sig av vid ordavkodning kan man planera den fortsatta undervisningen så att eleverna får en stabil grund för sin läsutveckling. Den tidiga läsinlärningen behöver även stödja eleverna att befästa högfrekventa ord. Dessa läses oftast inte genom sammanljudning utan befästs genom att eleverna lär sig känna igen orden utifrån bokstavsföljder.

Det är väsentligt att den tidiga läs- och skrivundervisningen är noga strukturerad och balanserad samt följer en planering, exempelvis med stöd av en läslära och dess handledning. Om läsläran utgår från helordsmetoden så behöver undervisningen innehålla moment där eleverna får träna den alfabetiska fonemiska läsningen. Om läsläran främst utgår från ljudmetoden så behöver undervisningen innehålla moment där eleverna får träna högfrekventa ord. Utifrån resonemanget bör vi samtidigt komma ihåg att elever är olika och kan behöva olika arbetsformer. Lärare behöver därför behärska och tillämpa flera olika metoder utifrån de förutsättningar och behov eleverna har.

Avslutningsvis är det allra viktigaste att eleverna upplever lust och motivation till läsningen samtidigt som eleverna får rika tillfällen att träna sin läsförmåga. Undervisningen behöver utformas så att läsningen prioriteras och att eleverna får många tillfällen att läsa, inte bara den tid som blir över när annat arbete är klart. För att bli en god läsare krävs det mycket övning, så mycket som 5 000 timmar.

Hur – exempel på hur undervisningen kan utformas

• Undervisa i fonologisk och fonemisk medvetenhet, parallellt med den formella läs- och skrivundervisningen, genom att t.ex. repetera språklekar med hela klassen, eller med de elever som behöver ytterligare träning. Använd gärna varierade metoder i träningen, alltifrån lekar med konkret språkmaterial och bilder till digitala lärverktyg.
• Lägg upp arbetet med bokstavsinlärning flexibelt, med hänsyn till elevernas förkunskaper. De elever som i årkurs 1 ännu inte har säkra bokstavskunskaper måste få strukturerad och systematisk träning med att koppla språkljud och bokstäver medan elever som befäst de flesta språkljud behöver utmanas.
• Direktundervisa i alfabetisk fonemisk läsning (träna ljudanalys) samt ortografisk – morfemisk läsning (träna eleverna att befästa bokstavsmönster och orddelar).
• Introducera och träna högfrekventa ord (ev. utifrån läslärans arbetsgång).
• Använd texter valda med omsorg som främst är ljudenliga och succesivt alltmer utmanande.
• Ge eleverna möjlighet att läsa en bredd av böcker som är anpassade utifrån intresse och svårighetsgrad.
• Hjälp eleverna att välja texter som är lagom utmanande för deras läsförmåga - ingen elev ska läsa på ”frustrationsnivå” och vänja sig vid att inte förstå det han/hon läser. Använd exempelvis femfingertestet.
• Använd Polylino som ett komplement till elevernas egen läsning. För elever som ännu inte knäckt koden är det bra att använda textmedföljning så att eleverna ser läsriktningen och lyssnar samtidigt som läsningen sker med god intonation. För elever som börjat läsa men som har det utmanande med läsningen kan textmedföljning underlätta orken. Men det är viktigt att skilja på textmedföljning och att lyssna. Det är just att både höra och se ordet som är poängen och det är detta som kan stimulera att ordavkodningsförmågan utvecklas! För elever som har ett annat förstaspråk kan möjligheten att läsa/lyssna på flera språk vara bra.
• Förbered läsläxan noggrant i skolan och säkerställ att den är anpassad utifrån var eleven befinner sig i sin läsutveckling. Erbjud läxstöd till de elever som behöver det.
• Låt eleverna ofta läsa högt för lärare och övervaka utvecklingen av läsningen, spela gärna in och låt eleven själv upptäcka sina framsteg.
• Arbeta varierat med läsningen med inslag av egen läsning, körläsning, parläsning, gruppläsning och gemensam läsning.
• Arbeta återkommande med metoden upprepad läsning (att läsa ett kort stycke eller avsnitt flera gånger).
• Fritidshemmet kompletterar här genom att delvis arbeta på andra sätt och med andra metoder än under den timplanebundna tiden. I fritidshemmet arbetar man mer utforskande, problemlösande och skapande, så kallat upplevelsebaserat lärande, där läsandet kommer till liv och sätts i ett sammanhang.