Att arbeta med skriftlig språkutveckling första åren i skolan

Skriftspråksutvecklingen bygger på samma grund som den muntliga språkutvecklingen. Det är genom det muntliga berättande som elever förbereds för den senare skrivutvecklingen.

Att lära sig att skriva är en process som kan delas in i olika steg som överlappar varandra.

Pseudoskrivning innebär att barnet börjar använda låtsasskrivande långt innan de har förstått den alfabetiska principen.

Logografsk-visuell skrivning innebär att eleven läser ord som bilder, så kallade logografer, men förstår ännu inte kopplingen mellan fonem och grafem. Det egna namnet är ofta ett favoritord att skriva och vanligen används stora bokstäver eftersom de är motoriskt enklare.

Alfabetisk-fonemisk skrivning innebär att eleven har börjat förstå den alfabetiska principen. Eleven analyserar språkljud och kopplar fonem till grafem och skriver oftast som det låter, till exempel utan mellanrum mellan ord. Succesivt kommer medvetenheten om att samma språkljud kan stavas på olika sätt.

Ortografsk-morfemisk skrivning innebär att eleven kan skriva säkert och automatiskt utan att behöva tänka efter i så stor utsträckning. Eleven använder sina kunskaper om ord, morfem och stavningsmönster, vilket gör att texten blir lättare att läsa. Det krävs mycket träning för att nå den här fasen.

I den inledande skrivningen är det viktigt att eleverna uppmuntras och stärks i upplevelsen av att de kan skriva och inte möts av krav på språklig korrekthet. Som lärare är det viktigt att förmedla till eleverna att innehållet är viktigare än formen. Eleverna behöver därför få många lustfyllda tillfällen att skriva och att undervisningen innehåller en balans mellan övning som betonar funktionen av skrivandet och övningar som stärker den formella sidan av skrivandet.

Eleverna behöver få använda sina egna upplevelser och erfarenhet och få möjlighet att skriva om det som berör och engagerar dem och att undervisningen skapar glädje och gemenskap i skrivandet. Att bl.a. ha mottagare för sina texter och att skrivandet sker i meningsfulla sammanhang ökar oftast motivationen och utvecklar skrivförmågan.

Även för skrivande finns en förenklad modell som beskriver de förmågor som behöver samspela för att producera skriven text, The simple view of writing.

Modellen visar att skriva innefattar flera parallella processer som sker samtidigt. Inkodning innebär att skriva, för hand eller på digitalt verktyg, och budskapsförmedling syftar både till idéskapande och textbygge. Det handlar dels om att de tankar som eleven vill förmedla ska formuleras i ord, dels ska språkljuden ljudas samman och ska skrivas ned. Dessutom omfattar skrivandet moment som att planera texten och anpassa den till mottagare och kunskap om ämnet.

Modellen beskrivs med faktorerna inkodning och budskapsförmedling. För att stödja elevernas skrivutveckling är det viktigt att tänka på att utforma en undervisning där elever får möjlighet att träna dessa delar, både var för sig och sammantaget.

Cirkelmodellen är en framgångsrik explicit metod som är användbar i undervisningen för att stödja elevernas skrivutveckling. Modellen innefattar fyra faser och syftet med faserna, och den explicita undervisning som de innebär, är att stödja eleverna i att kunna urskilja och funktionellt använda och skriva samt även läsa olika texttyper. Modellens faser rör sig från det gemensamma med mycket stötting mot individuellt skrivande.

De fyra faserna är:

1. Bygga upp kunskap om ämnesområdet genom att tala, lyssna, läsa, samla information och anteckna.
2. Studera texttypen inom området, dess form och funktion, för att få förebilder.
3. Skriva en text gemensamt för att få se och vara delaktiga i hur texten byggs upp gällande både språk och innehåll.
4. Skriva en text individuellt eller i par. Genom en stegvis skrivundervisning läggs vikt på lärandeprocessen. Det uppmuntrar till ett aktivt deltagande i lärandet, till självständigt skrivande.

Hur – exempel på hur undervisningen kan utformas

• Uppmuntra elevernas experimenterande med skrift, och låt dem använda s.k. upptäckarskrivning; att det går att berätta något genom att skriva, att lyssna på hur orden låter och pröva att skriva dem på egen hand och upptäcka hur orden ska stavas.
• Låt eleverna ha rik tillgång till material som stimulerar till skrivande såsom papper, block, post-it etc. samt möjlighet till digitalt skrivande.
• Direktundervisa i alfabetisk fonemisk skrivning – att skriva ljudenliga, korta ord eller stavelser.
• Låt eleverna också ibland få skriva av ord, att se och skriva av korrekt stavade ord, hjälper till att få visuella bilder av ord och orddelar.
• Skriv gemensamma texter, där eleverna bidrar med sina idéer och läraren strukturerar skrivandet, så att eleverna får modeller för hur texter byggs upp, samtidigt som de får tillfälle att analysera ljud i ord och orddelar.
• Lägg stor vikt vid förberedande strategier. Inför en skrivuppgift är det bra att samtala om ämnet, samla nyckelord, planera hur texten ska struktureras (början, händelse, problem, avslut etc.), få inledningsmeningar m.m.
• Använd olika stödstrukturer såsom modelltexter, planeringsverktyg, tankekartor, sekvenskort, börjor-startmeningar, m.m.
• Låt eleverna skriva olika typer av texter (återgivande, berättande, beskrivande etc.) med tydliga stödstrukturer. För en del elever är det enklare att skriva återgivande eller beskrivande texter än berättande.
• Arbeta med cirkelmodellens faser.
• Låt eleverna skriva ofta och använda sig både av dator/Ipad med talsyntes och penna som skrivverktyg.
• Ha ofta mottagare till texterna som eleverna skriver.
• Skapa miljöer som lockar till skrivning och läsning även i fritidshemmets lokaler. Väv in leken i språket och språket i leken med hjälp av stimulerande miljöer.