Utbytesprojektet ger förskolan nya perspektiv

Så började det

För nästan två år sedan deltog Eva Lundqvist, biträdande rektor, och Anna-Karin Vilhelmsson, rektor för Lustigkullens förskoleområde, i ett informationsmöte om Erasmus+ och Nordplus som Skolverket anordnade. Kort därefter blev de inbjudna till ett digitalt möte tillsammans med andra intresserade förskolor och skolor från olika europeiska länder där de presenterade sitt intresse för ett utbyte.

Det dröjde inte länge innan ett erbjudande kom från en förskola i Lettland som sökte projektpartners för ett Nordplusutbyte kring hållbarhetsarbete i förskolan.

– Eftersom vi arbetar i ett mångkulturellt område ville vi vidga våra vyer och få ny input, så vi tyckte det här lät jättespännande, berättar Eva. Genom utbytesprojektet får några av våra pedagoger möjlighet att besöka förskolor i andra länder och ta med sig nya idéer in i vardagen.

Projektet och syftet

Utbytet är ett Nordplus Junior-projekt med namnet Sustainability starts in Kindergarden. Förutom Arredalens och Rosenlunds förskolor deltar förskolor i Estland, Lettland och Litauen. Förskolan i Lettland är ansvarig för projektet och hittills har besök genomförts i Lettland, Estland och Sverige. Till våren väntar nästa studiebesök i Litauen.

Även om det bara är ett fåtal som kan följa med på besöken, blir alla medarbetare involverade genom kollegialt lärande. När Lustigkullen tog emot besök från de baltiska förskolorna i höstas blev det tydligt hur värdefullt utbytet är.

– När vi fick visa upp vår verksamhet såg vi den med nya ögon. Jag kände verkligen stolthet över hur vi jobbar, säger Eva.

Skillnader och lärdomar

Viktoria Vristel, lärare på Rosenlund, och Maria Wretling, lärare på Arredalen, har deltagit i besök i Baltikum. De beskriver tydliga skillnader i synen på små barn och inkludering.

– Vi upplevde att man i Lettland och Estland ser barn under tre år mer som omsorgsobjekt, medan vi i Sverige ser dem som lärande individer, berättar Maria. När vi fick besök kändes det därför viktigt att visa vår småbarnspedagogik.

På Lustigkullens förskoleområde finns även Humlan, en särskild verksamhet för barn med flerfunktionsvariationer. Den fick stor uppmärksamhet under besöket.

– Vi tillbringade en eftermiddag på Humlan och våra besökare fick även följa med oss ut till skolskogen där vi visade exempel på hur vi inkluderar alla barn i undervisningen. I Baltikum är inte alla barn inkluderade i förskolan, säger Maria.

Synen på barn med NPF skiljer sig också åt.

– I Lettland hade de en förskola för barn med ”behavior problems”, och vad vi förstod var det barn med både diagnostiserad och odiagnostiserad NPF som gick där. Barnen kom från hela landet och flera bodde på förskolans internat. Det kändes främmande för oss, säger Viktoria.

Positiv respons

Responsen från de utländska gästerna har varit positiv. De har uttryckt beundran för både lokalerna och det inkluderande arbetssättet.

– De kommenterade att vi har en varm atmosfär och att det känns som hemma att kliva in på våra förskolor, säger Viktoria.

– I Estland och Lettland har man stora klassrum och mer katederundervisning, medan vi har flera mindre rum med olika funktioner, fortsätter Eva.

Inspiration från Baltikum

Om besökarna inspirerades av vårt inkluderande arbetssätt, så blev pedagogerna från Lustigkullen inspirerade av förskolorna i Estland och Lettlands deras upplevelsebaserade undervisning.

– I båda länderna fick vi se hur de arbetade sensoriskt, till exempel genom att låta barnen gå barfota på olika underlag och delta i olika former av terapi som till exempel sand-, ljus-, salt- och hundterapi. Idén om att stimulera sinnena och låta barnen sätta ord på upplevelser har vi tagit med oss hem, berättar Viktoria.

Även utemiljöerna imponerade. I Estland fanns scen och uteklassrum med tak och mycket material.

– Hos oss är gårdarna öppna för allmänheten när förskolan är stängd, vilket gör det svårare att ha material framme, säger Eva.

En annan lärdom för de svenska pedagogerna var hur förskolan i Lettland arbetade kring uthållighet genom att låta barnen slutföra uppgifter över tid innan de påbörjade nästa.

–Ett exempel som vi fick vara med om var när barnen klistrade bönor på en ram – de fick kämpa, anstränga sig och sedan känna "jag kunde", säger Eva. De fick beröm för sin ihärdighet och såg själva hur fint det blev. Den tanken tog vi med hem - att arbeta mer med uthållighet och inte ge snabba belöningar, utan låta barnen uppleva känslan av att fullfölja något och känna stolthet över att ha lyckats.

Effekter hemma och framtid

Eva, Viktoria och Maria upplever att besöken har gett dem och deras kollegor nya insikter om inkludering och barnsyn. De har blivit mer medvetna om vikten av att skapa miljöer där alla barn känner sig delaktiga och får utvecklas utifrån sina förutsättningar. Det har också lett till nya aktiviteter, som odling och hållbarhetsprojekt.

– Utbytet har inte förändrat vårt arbetssätt i grunden, men vi har blivit mer medvetna om våra styrkor och förbättringsområden. Vi är stolta över vår småbarnspedagogik och vårt inkluderande arbetssätt, men ser också potential att utvecklas vidare, säger Eva.

Till våren väntar nästa resa till Litauen, och därefter avslutas projektet med en slutrapport och en film. Men samarbetet kommer inte att upphöra.

– Det här har gett oss mersmak. Vi planerar att fortsätta samarbetet med de andra förskolorna och hoppas på fler projekt. Det finns ett stort intresse och vi ser att det leder till gemenskap och utveckling för både barn och personal. Vi har knutit starka band, särskilt med Lettland och vi hoppas att fler förskolor vågar ta steget och delta i internationella projekt. Det är ett fantastiskt sätt att utvecklas, både som pedagog och som organisation, avslutar Eva.