Fem fina fåglar som guldkorn i vardagen

I vårt projekt “Vem bor var?” har barnen fastnat för fåglar och var fåglar bor. Jag brukar ta fram sånger som handlar om det som vi för tillfället utforskar och undervisar om på vår avdelning. När intresset startade så tog jag fram bilder på olika sorters fåglar som barnen fick måla av. Först fågelns form med en penna och sedan färglägga med akvarell.

Fåglarna blev jättefina och barnen var glatt överraskade över hur resultatet blev. Jag kopierade alla fåglar, klippte ut och laminerade dem och hängde upp dem lite överallt på avdelningen. Några fåglar förminskade vi och klistrade på klädnypor för att använda dessa till sången “Fem fina fåglar”. Det är just dessa fåglar som ett av barnen sitter och leker med. De sitter fast med klädnypan på en pinne och barnet gör precis som vi gjort när vi sjungit sången tillsammans på avdelningen.

Hon sjunger “fem fina fåglar satt på en gren och en flög iväg...” Hon tar bort en fågel från grenen och räknar “och då var det bara 1, 2, 3, 4 fåglar kvar”. Det andra barnet som sjunger på samma sång bakar med play-doh och har hittat en fågelform. Han har måttat ut tolv fåglar och sjunger “tolv fina fåglar satt på en gren...”.

Stanna upp, förundras och känn en smula stolthet

Jag blir lite rörd och glad, hämtar Ipaden och förevigar. Det är ju sådana små kvitton vi får eller bevis på att lärdomarna når in. Samtidigt tänker jag på att det är så lätt att missa dessa små guldkorn i vardagen, det gäller att vara närvarande och beredd på att förundras över det barnen gör, säger och sjunger. Jag hade lika gärna kunnat tystat ner barnen, sången blir ju liiiite tjatig när man ska räkna ner från tolv!

Du som läser det här kanske tycker att denna lilla berättelse är banal. Liknande händelser är vi med om varje dag i förskolan. Jag vill med denna text peppa mig själv och dig som läser att ha ögon och öron öppna för att upptäcka dessa guldstunder. Stanna upp, förundras och känna en smula stolthet över att det vi pedagoger undervisat om har varit lustfyllt och stannat kvar hos barnen. Det är nämligen så att om det vi gör tillsammans med barnen är tråkigt eller kravfyllt eller fullt av förmaningar och tjat så lär barnen sig inte lika lätt. Det finns då ingen motivation att fortsätta bearbeta det som vi pratat eller sjungit om.

Leka sig till kunskap

Nu är det snart semester och vi summerar och utvärderar och städar och plockar och skurar och tvättar och diskar... I allt detta så kanske vi får lite tid till att börja tänka på nästa läsår. Mitt i allt stök berättade jag för mina kollegor om händelsen jag precis beskrivit i texten ovan. Vi var överens om att ta ett snack om musiksamlingarnas rekvisita. Vi har en hylla högt upp där vi förvarar saker som vi använder på våra sångstunder. Det är ju något visst med saker som man bara tar fram ibland som barnen inte får leka med annars. Det blir någon slags magi över samlingen om det är spännande för barnen.

Samtidigt är det så lärorikt för barnen att få bearbeta sånger och ramsor för sig själv. Att få leka “samling” och vara vuxen. Det har också våra barn gjort mycket den sista tiden. Vi har låtit dem leka med namnlappar och bildstöd som vi använder varje morgonsamling. Det kanske inte passar i alla barngrupper men just nu är det lustfyllt och fungerar bra i vår grupp.

Skapa rekvisita till sångerna tillsammans

Jag vill också slå ett slag för rekvisita till sånger. Tycker man att det är svårt att få fokus i sångstunden så är det mycket effektivt att ta fram något som associerar till sången. Kan barnen vara med och tillverka rekvisitan är det ännu roligare och gör något med barnens självkänsla. I exemplet ovan var det jag som tillverkat klädnyporna. Men jag använde barnens teckningar som jag förminskat. Det blev så roligt för barnen att se deras egna fåglar i ett annat format. Det är roligt och lärorikt att skapa saker och bilder tillsammans som man sedan använder i undervisningen på avdelningen. Barnens självkänsla stärks när de ser att vi har vi nytta av det de skapat. Sånger som det är mycket text i kan vara lättare att lära sig om man har bilder att hänga upp texten på. Och kanske kan man låta barnen leka med rekvisitan och få sjunga och språka på sitt sätt.

Vårt projektarbete har skärpt mina ögon för att se fåglar. Jag tycker jag sett och hört ovanligt många olika fågelsorter denna vår. Hoppas vi alla pedagoger i förskolan skärper våra sinnen så vi ser och förundras över barnens lärprocesser!

Det kanske hade passat att rada upp en massa forskning kring sång och språk och hur viktigt det är att barnen själva i leken får utforska det vi undervisar om. Men jag hänvisar till tidigare blogginlägg då jag skrivit om sången och dess nära relation med språk.

Länkar till tidigare blogginlägg

Sjung för språkets skull

Sjung för glädjens skull