Jennies uppdrag som specialpedagog: Att stå upp för barns rättigheter till stöd

Vad var det som fick dig att läsa vidare till specialpedagog?

Jag har alltid intresserat mig för specialpedagogiskt arbete och arbetet med att möta utmaningar i förskolan. Jag har känt mig extra manad att stå upp för barns rättigheter kring att få det stöd de behöver.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men ju mer jag jobbat under året har jag insett hur intressant, kul och brett detta yrke är. Från att ha tänkt att detta är ett steg mot att arbeta på lekterapin till att uppskatta yrkets komplexitet.

Vad har varit den största utmaningen hittills under ditt första år?

Det har varit svårt att sätta sig in i alla rutiner och förutbestämda processer och hur allt ska dokumenteras. Jag uppskattar organiserad struktur och är ganska teknikintresserad, på så vi är det viktigt för mig med bra rutiner från start, vilket tar tid. Samtidigt hoppar man in i pågående processer och förväntas följa tempot. Jag är tacksam för allas tålamod med att jag är ny, vilket jag märker i alla nivåer.

Det har också varit utmanande att få till en gynnsam struktur för arbetet som kommer två rektorsområden till gagn på bästa sätt. Att tidseffektivisera, men samtidigt använda tiden till relationsbyggande, ett aktivt inlyssnande och handledning har varit viktigt men utmanande.

Arbetsuppgifternas fördelning beror också mycket på omständigheter inom enheten, i arbetslaget, för enskilda pedagoger eller familjer och hur rektorer ser på min roll som specialpedagog. Även om jag skulle vilja ha mer tid ute bland avdelningarna, och framför allt hinna följa upp pågående processer mer, så är det otroligt svårt och utmanande att hinna vara med överallt när jag har så många som 23 avdelningar.

Arbetslagens planeringstid tillsammans är begränsade och värdefulla för ett kvalitativt pedagogiskt arbete och jag uppskattar att vara en del av den och följa pågående processer. Återkoppling och övrig handledning till arbetslag utöver pedagogisk avstämning blir därför svårt att ge kontinuerligt, men återkoppling till enskilda pedagoger blir främst under veckans olika verksamhetsbesök.

Har året blivit som du tänkte dig – eller har något överraskat dig?

Arbetets enorma bredd och olikheter mellan specialpedagoger har förvånat mig. Jag är inte van vid en så stor organisation som Jönköping, vilket jag ser både för- och nackdelar med. Likvärdighetsprocesser är mer invecklat och kräver tid i större kommun. Däremot finns det större möjlighet att känna sig omhändertagen och handledd in i yrket, vilket jag gör.

Varje enhet har olika förutsättningar, kompetenser och utvecklingsbehov. Därför är det viktigt att regelbundet stämma av att behov och stödinsatser är i balans och ger god effekt. Jag har blivit mer medveten kring komplexiteten och svårigheterna till att få till det som man önskar.

Under året har det också blivit mer tydligt för mig hur många familjer som har det svårt på olika sätt och hur det påverkar dagens förskolor. Vi behöver tillsammans finnas för varandra och organisera oss för dagens barn och framtidens samhälle.

Finns det något särskilt minne från året som du bär med dig lite extra?

Jag minns mina första veckor som särskilt viktiga då jag lade mycket tid på relationsbyggande med alla. Jag uppskattade möjligheten att lära känna ett rektorsområde första månaderna då jag slutförde studier och arbetade deltid. Detta gav mig tid att komma in i yrket.

Jag minns även de första mötena med externa kontakter, pirret kring att göra sitt bästa att förstå, ge tillräckligt med information och samtidigt bygga relation och samförstånd.

Jag minns första tillfällena jag skulle leda eller föreläsa för en grupp. Jag har tidigare erfarenheter av det, men nu var det stor skillnad och mer på riktigt när man stod där inför en grupp och alla förväntade sig att jag skulle leda mötet och alla ska få ut något utvecklande från det. Det var pirrigt och utmanande, men jag ser det som så att jag vill vara en del av pedagogernas gemenskap och då behöver vi göra detta tillsammans.

Hur väl upplevde du att utbildningen förberedde dig för verkligheten?

Jag hade uppskattat mer tyngdpunkt på samtalsteknik och handledning, i övrigt är jag väldigt tacksam över utbildningen. Första året har lärt mig att det är svårt att forma en utbildning som lär helt om praktiken när omständigheterna skiljer så mycket.

Vilket stöd har varit mest värdefullt för dig under året?

Att ha tid tillsammans med andra specialpedagoger och prata om olika processer, lära sig bra rutiner, se dokumentationer och få tips har varit väldigt värdefullt. Tryggheten i att alltid ha någon specialpedagog att höra av sig till eller att få enskild handledning har uppskattats. Metahandledningen tillsammans i en liten grupp har varit mycket bra. Där känner jag att vi tillsammans hjälper varandra att bli bättre och kan stötta varandra när det känns tufft.

Ett nära samarbete med rektorerna har också varit avgörande, att få den tilliten och tillsammans skapa ett ledningsteam tror jag är framgångsrikt. På så sätt kan vi gemensamt arbeta på organisations-, grupp-, individnivå med främjande, förebyggande och åtgärdande insatser.

Även samverkansgrupper av olika slag är stärkande. Genom kollegiala samtal blir vi tillsammans bättre och kan underlätta vårt eget och andras arbete. Samsynen ökar och ledningsteamens stöd till arbetslaget kan bli mer handlingskraftigt.

Vilka tips skulle du vilja ge till någon som ska börja sitt första år som specialpedagog?

Prioritera relationsbyggande och lyssna in vilka processer alla är i. Även om det är svårt att bibehålla denna prioritet så försök lägga upp tiden så det blir möjligt i största mån. Var nyfiken och gå med i utvecklingsprocesser.

Skapa luckor i kalendern för egen reflektion och sammanställning, men också möjlighet till att avsluta administrativa uppdrag.

Om du fick ge några råd till en förskola som ska ta emot en nyexaminerad specialpedagog – vad skulle det vara?

Fortsätt gör det ni gör och låt specialpedagogen få flyta med i era rutiner. På så sätt lär ni känna varandra och specialpedagogen får en inblick i pågående arbete.

Utgå från att specialpedagogen är intresserad av hela verksamheten och alla barn, inte bara de ”normbrytande” barnen.

Har din syn på yrket förändrats under året?

Ja, jag har fått en mer djupare förståelse för alla processer som sker samtidigt. Hur specialpedagog och övrig ledning arbetar med pedagogerna kring samsyn och det målinriktade utvecklingsarbetet, som i sin tur påverkar förskolans kvalitet och likvärdighet.