Johanna ny förskollärare: "Alla barn ska känna sig viktiga och sedda, varje dag"

Vad var det som fick dig att välja förskolläraryrket från början?

Jag har alltid vetat att jag vill arbeta inom förskolan. Redan som liten brukade jag säga det, och det finns till och med bevis från min egen tid på förskolan. Mina pedagoger gjorde en bok till mig som sammanfattade min tid där, och i slutet fanns en intervju där en fråga var: "Vad vill du jobba med när du blir stor?" Mitt svar var självklart – jag ville bli förskollärare.

Jag har alltid varit barnkär och känt att det finns något alldeles särskilt med små barn. Deras nyfikenhet, glädje och vad man får tillbaka av barnen har alltid gjort att jag ännu mer vill jobba med barn. Att få se barns utveckling gör så mycket och man får så mycket tillbaka.

Jag tror att min vilja att arbeta inom förskolan har påverkats mycket av min mamma, som själv är förskollärare. Genom henne har jag tidigt fått inblick i yrket, och jag ville alltid följa med henne till jobbet när tillfälle gavs. Även två kusiner som har valt att utbilda sig till förskollärare på senare år har inspirerat mig att fortsätta följa min egen dröm.

Jag har också haft fantastiska pedagoger under min egen tid på förskolan. Särskilt en av dem har gjort stort intryck på mig – hon såg mig för den jag var. Jag var inte den som hördes eller syntes mest, men ändå lyckades hon få mig att känna mig sedd. Den känslan har stannat kvar hos mig, och det är något jag vill ge vidare till varje barn jag möter. Alla barn ska känna sig viktiga och sedda, varje dag.

Eftersom jag tidigt fått ta del av förskolans värld, både genom familj och genom att själv ha arbetat inom förskolan innan jag började min utbildning, har jag haft en realistisk bild av yrket. Under utbildningen kan det ibland framstå som att allt fungerar perfekt, men i verkligheten möter man både utmaningar och oväntade situationer. Vi arbetar med människor och varje dag är unik.

Jag visste att arbetet skulle vara både roligt och utmanande, med stort ansvar och behov av samarbete. Jag förväntade mig också att få möta barn med olika personligheter och behov – och det har verkligen blivit så. Det är just den variationen och möjligheten att göra skillnad som gör yrket så meningsfullt för mig. Jag lär mig något nytt varje dag, och det är en resa jag är tacksam att få vara en del av.

Vad har varit den största utmaningen under ditt första år?

Det svåraste har varit att räcka till. Jag vill att alla ska ha de bästa förutsättningarna, och det är svårt att ge när man själv inte får rätt förutsättningar. Alla barngrupper är olika och kommer alltid att vara olika.

Den största utmaningen har nog ändå varit att kunna möta alla barn, särskilt barn i behov av stöd. Man känner direkt att man hade önskat mer från utbildningen kring just barn i behov av stöd, att de skulle lyfta olikheter mer och ge verktyg för hur vi skapar förutsättningar för alla barn.
Samtidigt som detta har varit det svåraste, har jag också lärt mig otroligt mycket av det.

Har året blivit som du tänkte dig – eller har något överraskat dig?

Jag skulle säga att överlag så har de varit som jag har tänkt mig, men sen är det svårt att tänka sig hur allt ska bli eftersom man varken känner kollegor eller barnen. Jag fick en barngrupp som hade varierande behov där det krävdes väldigt mycket från mig och som arbetslag att få ihop en bra vardagsstruktur för barnen. Detta har både varit på ett positivt och utmanande sätt.

Jag hade gärna önskat att kunna landa lite först i arbetslaget och barngruppen, men det blev istället att direkt hitta lösningar och göra det bästa för alla barn. Detta har varit mycket som utmanat men samtligt har jag också fått ny kunskap och ny erfarenhet som jag uppskattat och tar med mig.

Sen vill jag också tacka att jag har så fina kollegor som tagit emot mig på ett fantastiskt sätt och att jag har några som jag kan luta mig tillbaka på.

Finns det något särskilt minne från året som du bär med dig lite extra?

Jag har inget specifikt minne, men jag tar med mig hur fantastiska barnen är och vilka fina relationer man skapar samt hur viktigt det är att möta barnen utifrån deras behov. Ibland behöver man släppa sin vanliga rutin för att bygga relationer, eftersom samma arbetssätt inte fungerar för alla.

Att få hitta sina egna knep för att skapa starka band med varje barn är värdefullt. Det finns många fina stunder som jag tar med mig.

Hur väl upplevde du att lärarutbildningen förberedde dig för verkligheten?

Jag är väldigt tacksam över att jag hade erfarenhet från förskolan innan jag började lärarutbildningen. Det gav mig ett realistiskt perspektiv på yrket och hjälpte mig att sätta teorin i ett praktiskt sammanhang.

Utbildningen gav en god grund, men jag upplevde att den ibland målade upp en idealiserad bild av verksamheten där all personal är på plats, barnen sitter stilla och följer instruktioner, och man har obegränsat med tid för planering. I verkligheten ser det ju ofta annorlunda ut.

Jag märkte att flera av mina klasskamrater som saknade tidigare erfarenhet hade väldigt höga förväntningar på sig själva och lyssnade mycket på lärarnas personliga åsikter. Ett exempel var när en lärare tyckte att man inte ska arbeta med en viss traditionell saga eftersom det finns så många andra sagor. Vissa tog detta till sig, men när man har lite erfarenhet vet man att allt beror på hur man arbetar med materialet. Det var hennes personliga åsikt, och jag tycker inte att man ska trycka så hårt på den.

En aspekt jag önskar att lärarutbildningen hade lagt mer fokus på är den praktiska vardagen i förskolan – till exempel hur man hanterar vardagslogistik samtidigt som man fortsätter sin planering, hur man löser konflikter och hur man arbetar när resurserna är begränsade. Det hade varit värdefullt att få mer konkreta verktyg för att navigera sådana situationer redan under studietiden.

Dessutom hade jag gärna sett ett större fokus på relationsskapande – både i mötet med barnen och i samarbetet med kollegor och vårdnadshavare. Att bygga förtroendefulla relationer är en grundpelare i yrket, och det är något som kräver både tid, träning och reflektion. Mer kunskap och övning inom det området hade varit ett viktigt komplement till den teoretiska delen av utbildningen.

Något annat jag gärna hade fått mer fördjupad kunskap om under utbildningen är arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Det är ett område som kräver både teoretisk förståelse och praktisk kompetens, och jag upplever att det ofta är i de mötena som pedagogens roll blir som mest betydelsefull. Att kunna identifiera behov tidigt, anpassa miljön och bemötandet, samt samverka med vårdnadshavare och andra professioner – det är komplexa uppgifter som jag gärna hade fått mer inblick i redan under utbildningen.

Vilket stöd har varit mest värdefullt för dig under året?

Jag skulle säga att mina två kollegor i arbetslaget har varit mest värdefulla för mig under det här året. Vi är i samma situation, och även om vi har olika erfarenheter och kunskaper arbetar vi mot samma mål. De har både pushat och motiverat mig att vi gör det här jobbet tillsammans. Det gör att jag aldrig känner mig ensam i mitt arbete.

Alla kollegor på jobbet har varit välkomnande och öppna, och de har släppt in mig på ett fint sätt. De delar gärna med sig av tips och idéer. Även rektor, biträdande rektor och mentor har varit väldigt välkomnande och betonat att jag är ny på jobbet – att det får ta sin tid. Man lär sig nya saker hela tiden, och det känns väldigt skönt att det finns förståelse för det.

Sen skulle jag också säga att mina vänner som jag har gått i samma klass med har varit värdefulla för att kunnat bolla tankar och funderingar med, eftersom vi står i samma situation där vi är nya på jobbet och i vår yrkesroll.

Vilka tips skulle du vilja ge till någon som ska börja sitt första år som förskollärare?

Ta tid, stressa inte och sänk dina krav. Du kommer göra massa saker under din yrkeskarriär och det är viktigt att hinna landa i sin roll som förskollärare. Ta inte på dig för mycket ansvar utan landa i att du är ny i jobbet och njut av vilket fantastiskt yrke du har valt. Det är mycket nytt i början men tänk inte att du ska kunna allt efter en vecka utan att det kommer ta tid.

Sen vill jag också tipsa om att börja i ett arbetslag där du inte är ensam förskollärare, utan har någon att bolla med kring förskolläraryrket. Jag har själv upplevt att det är väldigt lärorikt att ha en förskollärare som arbetat några år att luta sig mot. Ta tillvara på all kunskap och alla tips som finns i arbetslaget.

Om du fick ge några råd till en skola som ska ta emot en nyexaminerad förskollärare – vad skulle det vara?

Det viktigaste av allt är välkomnandet, att vara öppen och positiv när en ny kollega kommer. Jag tycker också att det är otroligt viktigt att belysa att man inte kan allt och att man inte lär sig allt på en dag. Det får ta tid, första året är allt nytt och man har inte varit med om det tidigare. Därför är det oerhört viktigt att både kollegor och ledningen har förståelse för detta.

Har din syn på yrket förändrats under året?

Min syn på förskolläraryrket har i grunden inte förändrats under året, men jag har fått en djupare förståelse för hur betydelsefull vår roll är i barnens liv. Tiden på förskolan är en del av barns utveckling därför blir det tydligt vilket stort ansvar vi har. Jag har också insett hur mycket som ingår i yrket som inte alltid syns utåt – allt det där vi bara löser i vardagen utan att det märks.

Under året har jag ständigt lärt mig nya saker och fått syn på sådant som inte alltid tas upp under utbildningen. Det finns så mycket att ta hänsyn till, och yrket kräver både flexibilitet och ett brett perspektiv. Förskolan är och kommer alltid vara en viktig del av skolsystemet, och vi står inför många utmaningar som är kopplade till samhällets förändringar. Därför behöver vi hela tiden följa med i utvecklingen och anpassa verksamheten efter vad som är bäst för barnen – vilket i sig är en utmaning.