Ett år av lärdomar och en high five Alice aldrig glömmer

Vad var det som fick dig att välja läraryrket från början?

Jag började inte studera till lärare förrän jag var 25 år. Innan dess hade tankarna om vad jag skulle bli "när jag bli stor" varierat från allt mellan brandman till advokat. Efter gymnasiet reste jag mycket och arbetade utomlands. När jag sedan flyttade hem och skulle ta tag i mitt liv och börja plugga var det inte direkt självklart att jag skulle bli lärare. Men när jag funderat en del så kändes det faktiskt rätt självklart till slut.

Först och främst tycker jag att det är ett otroligt viktigt yrke och jag känner att jag vill bidra med något till samhället. Men att jag hamnade här var nog inte heller en slump – under alla mina olika delar av livet så har jag på olika sätt alltid varit intresserad av och arbetat med människor, ledarskap och att lära ut. Valet av svenska och engelska som ämneskombination gjordes då det är ämnen jag alltid tyckt varit extra roliga, haft bra egna lärare i under min skoltid och för att de ger stor möjlighet för kreativitet i utformning av undervisning.

Min bild av yrket har inte förändrats efter mitt första år som lärare utan jag håller fast vid att det är ett viktigt yrke med varierande arbetsuppgifter där jag får arbeta med människor (både elever och kollegor), utveckla min ledarskapsförmåga och får möjlighet att använda min kreativitet.

Vad har varit den största utmaningen under ditt första år?

Att första – och säkert andra och tredje året, är år då jag också behöver lära mig nya saker och repetera information. Även om jag har en femårig utbildning till svensk- och engelskalärare i bagaget så betyder inte det att jag är expert på alla modernistiska författare eller att jag kan alla engelska ord som står med i Oxford Dictionary.

Inför alla lektioner behöver jag repetera saker för mig själv så jag är redo när jag väl står framför mina elever och att hinna med det utöver alla andra delar av läraryrket ser jag som den största utmaningen och som något som kommer bli lättare (ta mindre tid) ju längre man arbetat.

Har året blivit som du tänkte dig – eller har något överraskat dig?

Jag hade nog inte så mycket förväntningar kring hur det skulle bli utan kastades lite mer in i det. Men det är inget oväntat eller förvånande som har hänt. Däremot har det varit en upplevelse att vara med under ett helt år och få vara en del av skolårets alla delar.

Under VFU-perioderna får man bara uppleva en kortare del av skolåret, men efter ett helt år hinner man följa hela kursen från start till mål. Då får man också en bättre känsla för vilka delar av sina ämnen man tycker mer eller mindre om, behärskar bäst och känner sig mest bekväm att undervisa i.

Finns det något särskilt minne från året som du bär med dig lite extra?

En stark upplevelse var när en elev hade kämpat och kämpat för att klara en kurs och high fiven vi gjorde när hen löst den sista uppgiften som behövdes för ett slutbetyg var fantastisk!

Hur väl upplevde du att lärarutbildningen förberedde dig för verkligheten?

Överlag tycker jag den ger en bra grund att stå på och jag tror att det handlar om att man behöver ge sig själv de bästa förutsättningarna också genom att under studietiden vara med på föreläsningar, vara delaktig i diskussioner och ställa frågor. Jag tror att produkten av samma utbildning kan se olika ut beroende på hur mycket tid man lägger ner. Det finns däremot också förbättringsområden.

Jag tycker att utbildningen skulle kunna vara mer praktiknära och låta studenter "öva" mer på att vara lärare. Jag tycker också att ledarskap är något som utbildningen missar – vad är egentligen nyckeln till ett gott ledarskap? Hur hittar jag min roll som ledare? Det är frågor jag tycker hade varit viktigt att diskutera och läsa om under utbildningen.

Vilket stöd har varit viktigast/mest värdefullt för dig under året?

Jag har haft otroligt välkomnande kollegor som stöttat mig genom att ge tips och råd och inte minst delat med sig av material. Jag har också haft en mentor som har varit ett otroligt stöd genom att peppa och vägleda. Min mentor har också fått mig att inse att det är okej att vara ny och att man lär sig hela tiden och att nu är det min tid att hitta till min roll som lärare.

Vilka tips skulle du vilja ge till någon som ska börja sitt första år som gymnasielärare?

Jag hade velat backa lite innan det första året och ge tipset att, om det finns möjlighet, vikariera. Det ska såklart inte ta över studierna men för mig har det varit en otrolig trygghet att ha lite kött på benen innan jag tog mig an mitt första år. Det är också ett bra sätt att skapa kontakter och fylla på sin portfolio med material och erfarenheter.

Och till den som ska börja sitt första jobb – tro på dig själv, du löser detta! Alla måste vara nya någon gång och vi har också ett yrke där man aldrig blir fullärd!

Om du fick ge några råd till en skola som ska ta emot en nyexaminerad gymnasielärare – vad skulle det vara?

Gör det tydligt att det är okej att be om råd och hjälp. Att man vågar be om tips och material för att man som ny ska slippa uppfinna hjulet själv. Det är något jag är otroligt tacksam för – att jag har kollegor som inte är sena med att fråga om jag behöver några tips eller material. Som ny är allt just nytt och då är det skönt att ha stöd från kollegor. Detta fungerar även "åt andra hållet" – som skola och erfaren personal – var nyfiken på vad den nyexaminerade har fått med sig och inspirera/lär av varandra.

Har din syn på yrket förändrats under året?

Jag tror inte det. Men jag tror att det är en spännande framtid vi går till mötes med bland annat AI som en stor utmaning och möjlighet och det blir intressant att se hur det förvaltas.

Nu i höst är det också en ny läroplan som träder i kraft så framtiden kommer innebära förändringar och jag hoppas att den leder den svenska skolan går rätt håll och ger skolan en stabil grund att stå på där just lärande får vara i fokus!