Före Bornholmsmodellen har skapat språklig medvetenhet och lärglädje på Lustigkullen

För ett par år sedan stod Lustigkullens förskoleområde inför utmaningen att på ett mer medvetet och systematiskt sätt stödja barnens språkutveckling, eftersom tester visade att det fanns barn som hade brister i språket vid skolstart. Annika Wennblad är språkpedagog på Lustigkullens förskoleområde och i samtal med skolans språkpedagoger blev det tydligt att det språkutvecklande arbete man redan gjorde inte räckte till.

– Vi insåg framförallt att vi behövde en tydligare struktur för att säkerställa att alla barn fick samma förutsättningar och vi behövde förstärka den fonologiska medvetenheten hos barnen för att stödja deras språkutveckling, berättar Annika.

För att förbättra det språkutvecklande arbetet såg man över olika metoder och fastnade till slut för Före Bornholmsmodellen – ett material som tränar fonologisk medvetenhet på ett strukturerat sätt och som dessutom har starkt stöd i forskningen. Modellen bygger på en tydlig arbetsgång med övningar för att träna språkliga förmågor och moment som stärker barnens identitet, till exempel upprop med namn, lek, bokläsning, ramsor, sång, språklek och en gemensam avslutning.

Struktur som skapar trygghet

Arbetet inleddes med att inventera befintliga rutiner och strukturer på varje avdelning. Fokus låg på att utgå från det språkutvecklande arbete som fungerade och identifiera vilka moment som kunde bytas ut mot innehåll från Före Bornholmsmodellen. Det handlade inte om att lägga till ytterligare aktiviteter, utan snarare om att öka medvetenheten kring det språkliga arbetet som redan gjordes.

– Vi reflekterade också över hur vi kunde sprida arbetet över hela dagen – i små grupper, i storgrupp, ute och inne. Målet var att språket skulle vara en naturlig del i alla sammanhang och under hela dagen, förklarar Karin Johansson som är förskollärare på Arredalens förskola som tillhör Lustigkullens förskoleområde.

På många avdelningar blev högläsningsböckerna projekt och utgångspunkt i den kreativa processen. Utifrån dessa jobbar man med konkret material som sagolådor men även barnens egna berättelser och skapande. Allt material tillsammans med bildstöd finns synligt och tillgängligt för barnen att leka med. På så sätt kan de utforska, erövra och pröva under hela dagen och inte bara på samlingarna.

Kollegialt lärande som motor

Både Annika och Karin upplever att Före Bornholmsmodellen har stärkt det kollegiala lärandet på förskoleområdet. Genom regelbundna träffar med gemensam fördjupning i metodens innehåll, struktur och upplägg och tillfällen att dela erfarenheter, inspirera varandra och reflektera över sin undervisning har pedagogerna tillsammans fortbildat sig. Det har varit kreativt och utvecklande men också haft sina utmaningar.

– Vi pedagoger har varit tvungna att lära oss nya saker för att kunna göra på ett annat sätt och det kan vara svårt när man har mycket erfarenhet och har jobbat länge, konstaterar Karin. Helt plötsligt ska man tänka om och lära nytt och det gjordes inte alltid med glädje. Men när vi tittar tillbaka ser vi att arbetet det första året har varit fantastiskt kreativt och en väldig kompetensutveckling för oss alla. Det tog tid att lära sig detta men nu vet vi mer och behöver inte ägna lika mycket tid för planering, fortsätter hon.

I backspegeln kan de se att det fanns visst motstånd till metoden i början, främst på grund av att arbetssättet inte var frivilligt. En annan utmaning var att arbeta med ett färdigt material. Att ta något förutbestämt och göra det meningsfullt för sig själv var inte helt enkelt för alla.

– Det blev viktigt att kunna känna ägarskap över materialet, att inte bara följa instruktionerna rakt av utan också reflektera kring innehållet och anpassa det till den egna barngruppen, förklarar Annika. Inom ramen för Före Bornholmsmodellen finns det mycket frihet att avgöra vad som är färdigt och vad som kan göras mer fritt, fortsätter hon. Det här arbetssättet är dessutom bara en liten del av dagen. Det finns gott om utrymme för andra aktiviteter och uttrycksformer under resten av dagen, men det här är en del som behöver göras.

Mätbara effekter och ökad delaktighet

De håller båda med om att resultaten av arbetet med Före Bornholmsmodellen har varit tydliga. De har sett en ökad delaktighet på samlingarna som bidragit till både gemenskap och lärglädje hos barnen. Och att arbeta aktivt med namn, både förnamn, efternamn och mellannamn har varit en viktig del i identitetsskapandet som stärkt barnens självkänsla och förmåga att lära sig.

– Vi märker att fler barn pratar i längre meningar, uttalet har blivit tydligare och fler barn efterfrågar högläsning, säger Karin. Högläsningen har också blivit en naturlig och planerad del av dagen, inte bara något som sker spontant när någon frågar. Det finns nu fasta rutiner för högläsning varje dag, fortsätter hon.

De ser också att barnen ljudar, räknar ljud i ord, och lär av varandra. De rimmar och leker med språket och det här har även uppmärksammats av både föräldrar och personalen på BHV.

– I dagens samhälle byter vi ofta innehåll för snabbt. I och med detta arbetssätt har vi valt att stanna kvar längre i det vi gör och det har gett resultat, förklarar Annika. När barnen får repetera och göra samma saker flera gånger, fördjupas deras kunskap. Det tycker inte barnen är tråkigt, utan roligt och utvecklande.

Förändring tar tid – och kräver uthållighet

Att arbeta långsiktigt och medvetet är en utmaning. Det kräver att man håller fast vid sin idé och vågar fördjupa arbetet. Det tar tid att förändra arbetssätt, men på förskoleområdet har man sett att det lönar sig.

– Det språkutvecklande arbetet tillsammans med det systematiska kvalitetsarbetet har förändrat vår syn på lärarrollen. Fokus ligger inte bara på barnens lärande utan också på vår egen utveckling, säger Karin.

– Vi funderar mer över hur vi undervisar, vad vi grundar våra val på, och hur vi utvärderar vår praktik. Beprövad erfarenhet och forskning har fått en tydligare plats, avslutar Annika.