Andreas och Torbjörn lär och utvecklas tillsammans i mentorsrollen

Beskriv er själva och vad ni jobbar med.

A: Jag heter Andreas Wahlström, jag är 27 år och gör mitt andra år som lärare på Per Brahegymnasiet. Jag undervisar i samhällskunskap och engelska.

T: Jag är 52 år gammal och undervisar i svenska, historia och religionskunskap. Jag har varit knuten till samhällsprogrammet och det humanistiska programmet under den större delen av min tid på skolan.

Lärglädje – hela vägen. Vad betyder det för er?

A: För mig handlar det om att förmedla värden och kunskaper som man står för och anser viktiga. Att höra eleverna ställa intressanta frågor, behärska olika perspektiv och knäcka koden på olika sätt är väldigt inspirerande.

T: I förhållande till eleverna är det att skapa nyfikna, kritiskt tänkande och vetgiriga unga människor, som ser bildning som livskvalitet och kunskap som ett självändamål. I förhållande till mig själv och mina kollegor betyder det att prestigelöst dela framgång och motgång, och att hjälpa varandra att lyckas med Sveriges viktigaste arbete.

Hur skapar ni gemenskap, engagemang och nyfikenhet på er arbetsplats?

A: Jag tror mycket på transparens; det vill säga att man samtalar med sina kollegor på ett öppet sätt. Det som har hållit mig över ytan som ny lärare är att jag har vågat att nå ut till mina kollegor, och att jag har haft autentiska samtal med dem. Som ny känner man sig ofta otillräcklig och vilsen – man vet helt enkelt inte om det man gör är ”rätt”. Därav har dessa samtal, med Torbjörn inte minst, varit ovärderliga för mig. Jag har haft turen att mötas av förståelse, förtroende och stöd från mina kollegor, vilket har lett till att jag vågat testa nya saker, och jag är helt säker på att det har gjort mig till en bättre lärare. Det är särskilt gynnsamt när man märker att man delar sina kollegors ambition för elevernas framtid och bildning. Då känner man att man gör ett viktigt kollektivt arbete, och att man inte står ensam mot de problem som man ofta möter i skolan.

T: Vi har ett sedan länge ett gott samarbete i våra ämnesarbetslag, vilket har leder till en hög kvalitet på undervisningen. Det märker våra elever. Sedan har vi vår berömda PB-anda, till vilken både lärare, elever och våra vackra lokaler bidrar.

Hur kan en arbetsdag se ut för er?

A: Dagarna ser väldigt olika ut. Vissa dagar finns det mycket utrymme för planering och bedömning, och andra dagar präglas av nollbyten mellan lektioner från 08 till 16. Oavsett så försöker jag se till att hamna vid fikabordet och prata med kollegor vid något tillfälle under dagen.

T: Det är oftast en dag med snabba tempoväxlingar: lektioner, möten i ämnesarbetslag, förarbete och efterarbete av lektioner, möte i programarbetslag, handledning av lärarstudenter, arbete i lärverkstan med eleverna. Mycket varierat!

Vad är det bästa med ert jobb?

A: Det bästa med mitt jobb är att det är allt förutom tråkigt och förutsägbart. Det är en unik möjlighet vi har som lärare att få träffa så många människor varje dag, och varje interaktion hamnar någonstans emellan energigivande och energikrävande. Jobbet innebär ett krävande och komplext uppdrag, men även en möjlighet att få insyn i ungdomars liv och världsuppfattning. Det finns ingen som vet hur det är att vara 16 år idag förutom de som befinner sig just där, och det tycker jag är väldigt spännande att få vara en del av. Jag kan även känna en genuin känsla av framtidstro när jag möter mina elever, och denna känsla kan lyfta mig även utanför jobbet.

T: Ett självklart svar – att få undervisa! Jag säker på att det är det vi alla i yrket saknar mest några år efter pensionen.

Vilken är den största utmaningen med ert jobb?

A: Den största utmaningen för mig är klasstorlekarna. Att ha klasser med 34 elever medför flera problem. Det påverkar kvaliteten på min undervisning och bedömning, och mina möjligheter att se elever som har behov av stöd och stimulans. Det är helt enkelt för många elever i klassrummet vilket medför att man inte räcker till som ensam lärare. Jag upplever att jag ofta förstår vad som skulle behövas för att stötta enskilda elever och elevgrupper på ett bra sätt, men att det inte är praktiskt genomförbart på grund av klasstorlekarna.

T: Stora elevgrupper med allt fler individuella behov. Den nya tekniska revolution som vi står inför (AI) är en annan utmaning, som kommer att kräva en ordentlig kunskapsfilosofisk diskussion inom hela utbildningssektorn.

När du inte jobbar - vad gör du på fritiden?

A: Jag och min sambo väntar vårt första barn i januari, så det är det som tar all min tankeverksamhet just nu. Det känns otroligt spännande. I övrigt så är det litteratur, film, serier och styrketräning som förgyller fritiden.

T: Jag kan aldrig sluta studera, och har alltid någon distanskurs på gång. Just nu är det konstvetenskap som gäller. Sedan är jag en stor entusiast när det gäller alla typer av analoga spel, gärna med historiska teman.