"Det är ett privilegium att följa hur unga människor lyser upp när de lär sig saker."

Beskriv dig själv och vad du jobbar med.

Jag växte upp i Umeå, men bor sedan 1998 i Jönköping. Ända sedan dess har jag jobbat på Per Brahegymnasiet som lärare i engelska och svenska på IB-programmet (International Baccalaureate). På min fritid är jag också litteraturkritiker och skriver för Jönköpings-Posten och en del andra tidningar.

Lärglädje – hela vägen. Vad betyder det för dig?

Det är enkelt, eftersom det är så glädjefyllt att lära sig saker. Jag har alltid varit vetgirig, även om det inte var något som gynnade mig under mina skolår, då jag hellre satt på biblioteket och läste klassiker och brittiska musiktidskrifter. Men dåliga betyg och bra bildning har ändå varit till bra hjälp i mina yrkesval. Jag ser det som nödvändigt att upptäcka glädjen i att lära sig mer, oavsett om det handlar om biologi eller filosofi eller litteraturvetenskap. Eller idrott, för den delen.

Det viktiga för mig är att förmedla glädjen i att kunna saker, att vara en bra förebild genom att förbli nyfiken på nya saker och presentera det för eleverna. Det sker också genom att jag försöker vara uppmuntrande och stöttande i lärprocessen, att inte döma ut idéer utan ta deras förslag på allvar och visa att jag är mån om att de ska upptäcka att det är lärandet i sig som är fokus och inte betygen.

Hur skapar du gemenskap, engagemang och nyfikenhet på din arbetsplats?

Jag försöker ha en tillåtande atmosfär, där eleverna ska känna att de törs utmana sig själva hela tiden. Det gör jag genom att inte vara någon auktoritär lärare, och jag bjuder gärna på mig själv. Om jag visar att jag kan göra bort mig och det inte är någon större katastrof så uppmuntrar jag indirekt eleverna att själva försöka göra mer än de kanske annars hade vågat. Mina lektioner är nog avslappnade men ändå seriösa. Prestigelösa, kunde man säga, men samtidigt ställer jag höga krav.

Hellre än att eleverna ska memorera saker för att smickra mig vill jag att de lär sig att tänka självständigt, och ha egna åsikter. Det kräver mycket övning att våga tänka själv, men jag vill hellre att de försöker och misslyckas än tror att de ska säga sådant som jag vill höra.

Jag försöker också stötta mina kolleger så gott det går, och vara kamratlig och konstruktiv. På mitt skrivbord har jag ett citat från poeten Philip Larkin, från en dikt som handlar om när han av misstag råkade döda en igelkott med sin gräsklippare: ”We should be careful of each other, we should be kind while there is still time”.

Hur kan en arbetsdag se ut?

Ingen dag är lik en annan. Det är också det som är det mest stimulerande, att hela tiden möta nya infallsvinklar. Mina lektioner består bara av textanalys, av litteratur och annan text. Det är utvecklande för eleverna, men också för mig.

Det är svårt att tillägna sig så mycket text som vi gör i kurserna utan att utveckla ett rikt språk. Ungefär var fjärde vecka skriver eleverna uppsats, och jag har svårt att fokusera på att läsa dem på jobbet – jag föredrar att säga att jag korrekturläser och inte ”rättar” dem. Så jag sitter helst hemma och läser. På jobbet kan jag hellre förbereda lektioner och ha kollegiala möten. Det är ju mycket möten i skolan, och utöver de schemalagda mötena behöver vi också ha informella möten för att planera tillsammans.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Eleverna. På plats 1, 2 och 3. Men jag trivs också utmärkt med att skolan är så fin, den har en atmosfär som genomsyras av tradition. Fast jag gillar ju kollegerna också. Men mest lektionerna, när det blir livliga diskussioner och eleverna når fram till nya insikter.

Det är ett privilegium som jag önskar fler fick uppleva, just detta att följa hur unga människor lyser upp när de lär sig saker. Det är kul bara att få vara i en sådan miljö, till exempel gå i korridoren och höra hur elever resonerar om Platon eller om kemiska reaktioner, bara att vara på ett ställe där sådant förekommer. Det bästa är också att diskussionerna med eleverna blir så oförutsägbara: ena stunden kan vi diskutera vilken av Virginia Woolfs romaner det är bäst att börja med, i nästa jämföra Taylor Swifts låt ”Mad Woman” med Sylvia Plaths dikter.

Vilken är den största utmaningen med ditt jobb?

Att eleverna inte läser lika mycket som de gjorde förr. Jag har ju ett perspektiv på 25 år. Förr fanns det en bunt läsare i varje klass, som läste mycket böcker på svenska och ibland på engelska. Nu är det tvärtom: det finns i varje klass en bunt läsare, men de läser rubbet på engelska. Det är med nöd och näppe de orkar läsa en bok på svenska, som de ser som ett ocoolt språk. Det här har förstås stor negativ påverkan på deras språk.

Och så är de unga i stort sett pessimistiska. Jag försöker motverka det, för jag har försökt vara pessimist, men det är en återvändsgränd. Men jag förstår dem, med tanke på krig, klimathot och inflation. De får gärna vara pessimister i det korta perspektivet, men i det långa loppet måste vi vara optimister. Annars går det inte att leva.

När du inte jobbar - vad gör du på fritiden?

Jag läser nästan hela tiden, men har på senare tid upptäckt något som heter tv-serier. Det kan vara värt en chans, men hittills föredrar jag att läsa. Jag försöker också odla växter på min balkong, bara för att jag tycker om att omge mig med sådant som är vackert.