Oxhagsskolans förskoleklasser har satsat på matematik

Alena Barmano, Anneli Andersson och Susann Johansson heter de tre förskollärarna som har deltagit i projektet tillsammans med sina elever. Under året som gått har de och andra deltagande skolor haft kontakt med de två ansvariga forskarna och med varandra genom månatliga fysiska träffar, då de lärt, övat och diskuterat tillsammans. Efter varje träff har de också fått i läxa att testa undervisningsaktiviteter i sin klass och samtidigt filma. Filmerna har sedan utgjort diskussionsunderlag vid nästa träff för att kollegialt lära av varandra och dela kunskap och tips.

– Vi hoppade på det här projektet eftersom vi saknar en gemensam metod för matematik i förskoleklass, förklarar Anneli. Matematikundervisningen ser väldigt olika ut i förskoleklasser runt om i landet. När det gäller svenska jobbar vi ofta efter Bornholmsmodellen men i matematik har vi inga gemensamma material. Att då få vara med och hjälpa forskningen att utveckla undervisningen känns spännande.

Projektet bygger på tidigare forskning där man har sett att barn redan från början kan lära sig att se tal som sammansatta enheter och inte bara räkna en och en.

Hur har ni gått tillväga?

– Vi börjar stegvis och har tränat med fingrar och händer. Vi räknar inte en och en utan tanken är att eleverna ska se hela talbilden och det övar vi mycket på, förklarar Anneli. Eleverna har fått jobba mycket med att titta och visa själva hur talbilder kan se ut med hjälp av sina händer.

– Det vi har lärt oss i detta är att det inte självklart att alla vet att man har fem fingrar på sin hand. Vi tar mycket för givet men det ser väldigt olika ut vad eleverna har med sig till förskoleklass och materialet vi har jobbat med är tänkt att kunna möta alla elever, fortsätter Alena.

De har alla tre erfarenhet av att många barn har svårt för matematiska begrepp och problemlösning. Att därför väva in matematiken i det språkutvecklande arbete som redan görs på skolan har varit en medveten strategi för att öka barnens matematiska resonemang redan i förskoleklass.

– Att få i gång samtalet och att prata matematik har varit viktigt för oss för att eleverna ska förstå begrepp som till exempel del och helhet. Vi har sett att det funkar och att de snabbt lär sig och hänger på, säger Alena.

Utvecklande för yrkesrollen

Visionen för forskningsprojektet är att arbetsmetoden ska utvecklas och spridas över årskurserna upp till trean men där är man inte idag. Resultaten har heller inte analyserats och i dagsläget finns därför ingen vetenskaplig grund för att metoden fungerar.

Alena, Anneli och Susann på Oxhagsskolan ser dock medverkan i projektet som betydelsefull i utvecklingen av sin yrkesroll. Att få vara med i ett forskningsprojekt som ger kollegialt lärande samtidigt som det ger inspiration till att skruva på undervisningen har varit värdefullt tycker de alla tre. Men det har också varit lika viktigt att bidra till hur forskningen ska tänka framåt.

– Vi har fortfarande kontakt med Anna-Lena och vårt nätverk med de andra skolorna som var med i projektet, berättar Anneli.

En del i skolans utvecklingsarbete

Även Kajsa Johansson som är rektor för Öxnehaga skolområde ser projektet som en del i skolans utvecklingsarbete.

– Samarbete med forskare och lärosäten tycker jag är bra. Det bidrar till att vi får ta del av aktuell forskning och lyfta vår undervisning till en annan nivå. Med samarbeten får vi vara med i det som händer här och nu och titta på vår verksamhet med kritiska ögon. Det behöver vi göra för det går inte utveckla undervisningen annars, säger Kajsa.