Stort intresse att lära sig mer om särskild begåvning på konferens

Konferensen hade både nationella och internationella talare och riktade sig till medarbetare inom förskolan, grundskolan och gymnasiet men även till skolledare, elevhälsans professioner samt politiker, beslutsfattare och andra tjänstepersoner som ville lära sig mer om området.

Skolminister Lotta Edholm fanns på plats och inledde konferensen med att prata om hur viktigt det är att ge rätt förutsättningar för dessa elever och att lärare och pedagoger har kunskap om särskild begåvning.

Särskild begåvning ur ett norskt perspektiv

Bland de utländska talarna fanns Synnøve Hjertaker och Inge Andersland från Norge och de berättade om hur de har samarbetat i två år för att bli bättre på att anpassa utbildningen till särskilt begåvade elever. Under sin föreläsning berättade de om denna resa, där de även betonade delaktighet från alla lärare på den berörda skolan, ledningsgruppen och öppenhet från kommunens högskola.

Vi passade på att fråga dem om deras erfarenheter och tips för svenska skolor när det gäller arbetet med elever som är särskilt begåvade:

Utifrån era erfarenheter, vad har ni för tips till skolor som vill utveckla sitt arbete kring särskild begåvning?

– Det viktigaste för att åstadkomma utveckling är att komma igång. Prova något nytt, prata om hur det gick – och gör det bättre. Om en skola ska lyckas med att utveckla sitt arbete inom detta område måste ledningen se till att under en viss period fokuseras på särskild begåvning – och så lite annat som möjligt. Slutligen vill vi säga att det är avgörande att detta är något som skolan gör tillsammans – for vem är ”skolan”? Det måste man analysera och ta hänsyn till. Är det lärarna, ledningen eller föräldrarna som önskar det? Behovet av utvecklingen måste komma från ”golvet” i organisationen.

Många elever i den svenska skolan behöver stöd för att nå målen. Varför tycker ni att det är viktigt att lägga resurser på de elever som behöver extra utmaningar?

– Vi tror att på samma sätt som alla andra barn, förtjänar dessa barn att bli mötta, sedda och erkända i skolan. Samtidigt är vi intresserade av att hitta sätt att anpassa på som öppnar upp undervisningen för så många av eleverna som möjligt samtidigt. Om vi lyckas med att skapa varierad undervisning där eleverna själva kan medverka till att de får arbeta med uppgifter på rätt nivå är det något som skulle kunna gynna de allra flesta eleverna.

I Sverige har arbetet kring särskild begåvning fått mer fokus under de senaste åren. Hur upplever ni att kunskapen och arbetet kring särskild begåvning ser ut på skolor generellt i Norge?

– Efter att vi fick en offentlig utredning år 2016 har det skett en positiv utveckling, där fler och fler kommuner har tagit fram vägledningar för hur man kan anpassa undervisningen för dessa elever. Samtidigt vet vi lite om hur mycket som faktiskt händer i praktiken i klassrummen. Idag beror det på engagemang och kompetens hos den enskilda läraren eller skolledaren, och det varierar naturligtvis från plats till plats.

I Sverige förtydligades skollagen 2010 med att elever som lätt når de betygskriterier som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling. Hur ser det ut i Norge? Vilka riktlinjer och lagar finns?

– Läroplansreformen 2020 möjliggjorde mer utforskning och en mer flexibel skolvardag. Det stärker behovet av anpassning och elevmedverkan i skolan. Vi får också en ny utbildningslag som träder i kraft hösten 2024. Där fastslås det att alla elever ska få utnyttja och utveckla sina förmågor. Det blir spännande att se om den nya lagtexten bidrar till mer anpassad undervisning för elever med särskild begåvning.

Två deltagarröster från konferensen om särskild begåvning

Susanne Gunnarsson och Sofia Friberg Wissö, Torps skola

Vad tar ni med er från dagen?

Sofia: Jag har lärt mig jättemycket idag och det har varit en bra påfyllnad om vad det innebär att vara särskilt begåvad. Vissa saker kan man känna igen när det gäller kartläggning och att upptäcka elever sedan innan. Det nya är att tänka att en viss typ av beteende eller signal som eleven skickar kan bero på särskild begåvning. Jag har fått med mig mer nyanser men som vanligt inser man att ju mer man lär sig desto mer vet man att man inte vet. Det är jätteviktigt för mig som skolledare att vara med på en sådan här konferens för jag får med mig perspektiv som jag kan förmedla till personal, till vårdnadhavare och i samtal med elever. Att lyssna på riktiga människor och få levande berättelser gör att man kan ta till sig ämnet bättre än att läsa allmänna råd på till exempel Skolverkets hemsida.

Susanne: Dagen har innehållit olika infallsvinklar kring särskild begåvning från många olika perspektiv som har gett mig en väldigt bra helhetsbild. Jag har lärt mig att det finns en komplexitet vid indentifiering av elever med särskild begåvning samtidigt som det är supeviktig att vi hittar dem. Det är inte alltid lätt att hitta de här eleverna och speciellt inte de som döljer det under en NPF-diagnos.

Det jag tycker är bra är att vi äntligen får vi se de här barnen som vi inte har fått se innan. De har plötsligt rätt till en bra utbildning precis som alla andra och så har det inte alltid varit i Sverige. En sådan här konferens synliggör behovet av utbildning för särskilt begåvade elever och hur vi behöver vrida på den komplexa bilden av vad särskild begåvning är och hur vi kan hjälpa dem på olika sätt när vi väl har identifierat dem.

Hur kan ni jobba vidare kring särskild begåvning på Torps skola?

Susanne: Vi är redan lite på gång på vår skola i och med att jag går utbildningsinsatsen kring särskild begåvning. Vi tycker att det är viktigt att få med hela kollegiet på en gång och därför har jag börjat med "pop up"-föreläsningar som jag kallar det. Jag får tid av Sofia att på studiedagar eller under konferenstid föreläsa för mina kollegor både i skolan och på fritids om det jag har fått lära mig under de kurstillfällen jag hittills har gått. Detta för att öka kunskapen hos alla om hur vi kan identifiera de här eleverna.

Sofia: Det är ju inte ovanligt att de här barnen kan ha ett utåtagerande beteende och mår väldigt dåligt. Alla på skolan spelar därför en viktig roll för att upptäcka de här eleverna. Inte minst fritidslärarna som i ett klassrum kan hamna med just de här eleverna. De har också ofta en-till-en-samtalen kring måendet som grundskollärarna inte har och då är det viktigt att kunskapen kring särskild begåvning finns för att upptäcka varför eleven beter sig som den gör.

Jag vet att många är nyfikna och har ett sug att få veta mer och tycker att det är spännande att kollegialt lära tillsammans. Susanne får vara den som springer först och lär de andra det hon lär sig i kursen.

Vad tror ni mer är viktigt att konkret jobba med?

Sofia: Vi behöver sätta oss in i den nya handlingsplanen och även botanisera i den norska handlingsplanen som vi fick tips om idag. Där finns mer konkreta tips. Vi behöver upptäcka vad vi behöver göra. Vi har fått upp ögonen för detta men har en lång bit kvar.

Susanne: Vi måste bli mer transparenta och samarbeta mer i spåren när det gäller särskilt begåvade elever och släppa igenom elever om de behöver acceleration. Då tänker jag inte bara på f-3 och 4-6 utan även högstadiet. Man kan inte bara titta på sin egen organisation och vad som blir enklast för skolan utan vi måste vara transparenta och tänka att det är våra barn i spåret oavsett hur gamla de är.

Hur tycker ni att vi behöver fortsätta arbetet med detta i Jönköpings kommun?

Susanne: Vi måste ta tillvara på den kompetens som Jönköpings kommun får nu i och med den utbildningsinsats som görs. Vi är 25 stycken som utbildar oss och får en spetskompetens. Vi förkovrar oss i två års tid och nu måste man göra nåt vettigt med oss.

Sedan är ju frågan hur man ska göra det? Ska man sätta en ansvarig per spår och hur ska det uppdraget ifall se ut? Behöver det sitta en central person som bara har hand om de som jobbar med särskild begåvning och som fördelar, leder och samordnar arbetet? Det är sådant som vi som går utbildningsinsatsen diskuterar. Jag tror att vi behöver någon som ansvarar för att bevaka området och tipsa oss andra om ny forskning och utbildningar som vi behöver veta framöver.

Sofia: De som läser utbildningen har olika grundkompetens. Det är lärare, specialpedagoger, speciallärare och kuratorer från alla skolformer. Jag tror att det är viktigt att ta tillvara på alla de perspektiv som finns i den gruppen för att sprida kunskapen vidare och tänka i olika banor.

Det kollegiala lärandet är superviktigt. Att dela verktyg och arbetsätt med varandra i kollegiala samtal måste vi fortsätta med.