I Ölmstad och Örserum har resan för att införa kooperativt lärande startat

Lotta Håkansson, förstelärare, Monika Hjellström, förstelärare, Linda Lindblad, lärare i fritidshem och Frida Hallvig, förstelärare är de så kallade lärledarna som ska leda sina 40-tal kollegor genom processen. De är samtalsledare för varsin lärgrupp med ungefär tiotalet kollegor. Fokus detta första år är att läsa och diskutera teorin kring pedagogiken.

– Vi läser en bok som heter Grundbok i kooperativt lärande och var tredje vecka träffas vi i lärgrupperna för att diskutera, göra övningar, pröva metoder och svara på frågeställningar kopplat till boken säger Lotta.

Inför varje lärgruppsträff träffas även lärledarna för så kallade lärledarsamtal tillsammans med Annika Svensson som är processamordnare på utbildningsförvaltningen. Då går de igenom kommande utbildningstillfälle i lärgrupperna och får även stöd och stöttning i förändringsarbetet.

– Det är ett tillfälle för metahandledning och vi får möjlighet att prata och ventilera kring hur processen framskrider, säger Linda.

Inspirerade av andra skolor

Att Ölmstadskolan och Örserumsskolan gör denna satsning på kollegialt lärande inom kooperativt lärande beror delvis på att man har märkt att behovet finns bland kollegor och att det framkommit i det systematiska kvalitetsarbetet.

– Vi har tagit del av andra skolor som har påbörjat detta arbete och som upplever att det är en lyckad satsning. Det har givetvis inspirerat och gjort oss än mer motiverade att införliva kooperativt lärande hos oss, säger Monika.

– Ja, vi har märkt från andra skolor som har jobbat med detta att man stärker samhörigheten mellan eleverna och att det blir bättre samarbete och en större sammanhållning dem emellan, fortsätter Linda. Kooperativt lärande är en metod för både pedagogerna och eleverna att utvecklas i sitt lärande.

Tid för att bygga gemensam grund

Alla fyra är rutinerade lärare och har sett trender i olika pedagogiska metoder komma och gå under åren. Det kooperativa lärandet är i ropet just nu och det skrivs mycket om metoden i olika pedagogiska tidningar och forum.

– Det som skiljer vårt arbete med kooperativt lärande mot andra metoder man har hoppat på under åren, är att vi denna gång får tid på oss, poängterar Lotta. Vi ska jobba med att implementera detta under tre år och bygga från grunden med teori för att sedan koppla det till praktik så att det blir en helhet. Det känns tryggt!

– Ja, och att hela skolan och även fritidshemmet är med. Det skapar en tillsammanskänsla och gemensam grund under lång tid, fortsätter Frida.

– Tanken blir att alla kan mötas. Vi kommer alla ha samma bakgrundsförståelse och kunskap i och med att vi har läst samma saker och diskuterat tillsammans. Vi på fritidshemmet kommer veta vad skolan gör och vice versa och all personal kommer kunna bemöta eleverna på samma sätt och bygga vidare på varandras arbete, konstaterar Linda.

Viktigt att hålla i och hålla ut

Alla fyra är överens om att förändringsarbete ofta är en utmaning och att många kan uppleva att förändringar är jobbiga. Under resans gång är det därför viktigt att inte ha bråttom utan ge det tid - att hålla i och hålla ut. Att uppmärksamma små steg av förändring och vara duktig på att berömma varandra på vägen när man vågar försöka har man även tagit fasta på.

– Hittills har alla varit positiva, mer positiva än vi kanske trodde när vi drog i gång det här, säger Frida.

– Fritidshemmet är positiva men vi märker att det finns lite forskning som är fritidshemsinriktat. Mycket landar i klassrumssituationer vilket gör att vi får tolka in fritidshemmet i de exempel och situationer som filmer och litteratur tar upp, säger Linda. Detta diskuterar vi mycket i vår lärgrupp och funderar kring hur vi kan göra så att det passar i vårt sammanhang på fritidshemmet, fortsätter hon. Tanken är väckt att ta kontakt med annat fritidshem som redan jobbar med kooperativt lärande för att dela erfarenheter kring detta.

Regler skapar trygghet i processen

Tillsammans har man satt spelregler för att underlätta att alla känner sig trygga i förändringsprocessen. Deltagarna i lärgrupperna byts inte utan det är samma grupper under hela processen. På så sätt lär gruppens medlemmar känna varandra väl och vågar vara öppna med vad de tänker och tycker. För att kunna prata om både framgång och misslyckanden finns det också en regel att det som sägs stannar i respektive lärgrupp, Platsen som lärgruppen träffas på är samma för att även ge fysisk trygghet. Sammansättningen av lärgrupperna är även gjorda för att det ska ske ett så stort utbyte som möjligt mellan deltagarna. I skolans lärgrupper är deltagarna blandade utifrån olika erfarenheter och årskurser och fritidshemmet har en egen lärgrupp.

– Hittills har arbetet fått genomslag på så sätt att det pratas mycket om kooperativt lärande bland personalen. Vi håller alla på med en gemensam sak och är på väg tillsammans mot ett mål. Det märks, säger Monika.

– Vi har blivit förvarnade om att det första året med teori är ett jobbigt år, säger Lotta.

– Ja, vi har läst mycket och det är mycket nytt att ta in, fyller Frida i. Känslan är att vi processar, klurar och smälter teorin på vår egen kammare. Jag tror att vi kommer prata mer med varandra under våren. En viktig del är ju att vi delar med oss och bygger upp förändringen tillsammans.

Vad hoppas ni att denna satsning kommer föra med sig?

– Ett stort mål är att få en gemensam grund att luta oss mot som ger en vi-känsla både bland personal och elever på skolan och fritidshemmet men såklart även en ökad måluppfyllelse, säger Frida.

– Förhoppningsvis får vi också mer delaktiga elever som tycker att lärandet blir roligare genom mer samarbete, säger Monika. Metoden är även väldigt språkutvecklande vilket ger oss bra förutsättningar i vårt språkutvecklande arbete.

– Det kommer att krävas arbete av oss lärare förstås. Förberedelserna inför lektionerna med kooperativt lärande kräver mer av mig som lärare än under lektionerna, säger Lotta.

– Men min förhoppning är att jag kommer kunna lägga mer tid och fokus på de elever som verkligen behöver stöttning under lektionerna, fortsätter Monika. Innan vi satte i gång fanns det farhågor om det här verkligen funkar för alla elever. Vi har elever med olika behov och även elever med särskild begåvning men nu är vi övertygade om att det kommer vara bra även för dem

– Ja, vi ser verkligen fram emot den här resan. Vad man än jobbar med kan man koppla på en kooperativ struktur och snart kan vi börja involvera våra elever och börja testa detta i våra klassrum. Det ser jag fram emot, avslutar Frida.