När orden inte räcker – dans som språk i förskolan
14 okt 2025 09:24
När min son var fem år brukade vi sjunga sången ”Alla ljud är musik”. En dag tittade han på mig och sa: ”Mamma, alla ljud är musik... och alla rörelser är dans.” Det fick mig att fundera: När blir ljud egentligen musik – och när blir rörelser dans? Den frågan har följt mig in i arbetet på förskolan, där dans är ett av våra språk.
I läroplanen (lpfö 18) står det; “Utbildningen ska ge barnen möjlighet att uppleva, gestalta och kommunicera genom olika estetiska uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans”.
Dans är i allra högsta grad ett av de 100 språken vi har att tillgå när vi kommunicerar. När man arbetar med barn som inte använder talspråket så blir det tydligt att vi behöver alla andra språk och uttryckssätt för att locka barnen till att kommunicera.
Vals och mazurka
Vårt förskoleområde arbetar med före Bornholmsmodellen. En av de första sångerna man sjunger i dessa samlingar är Här dansar herr gurka. Den verkar barnen i hög grad fastna för. Därför har vi sjungit den lite extra mycket i starten av höstterminen.
Jag frågade barnen om de visste vad vals och mazurka var. Det var ingen som visste så jag berättade att det var danser. Då ville de givetvis testa att dansa dessa danser. Så nästa gång vi var i lekhallen hade jag förberett mig. Eftersom jag själv aldrig gått någon danskurs så fick jag kolla upp mazurka på youtube. Jag letade reda på musik, valde en vals i bra tempo och hittade en svensk mazurka (det finns som jag förstår mazurkor i flera olika länder). Sedan klurade jag på upplägget eftersom det lätt blir kaos och trams om man inte förbereder sig och planerar utefter barngruppen man har.
Kan vi dansa igen?
Barnen fick sätta sig utmed en vägg och titta på när jag och en vikarie (som sken upp när jag frågade om hon kunde dansa vals) dansade vals till Taubes Sjösalavals. Sedan fick de ställa sig upp och ta tre steg fram och tre steg bak i valstakt tills de flesta hängde med. Då satte vi på musik och de fick gå framåt och bakåt i takt till musiken.
Sista steget var att dansa två och två. Jag hade tänkt att det här momentet lätt kunde spåra ur så därför valde jag att bestämma vilka barn som skulle dansa med varandra. När jag satte på musiken så dansade de så fint runt, runt i rummet. Alla var med och alla såg glada ut. Jag blev lite rörd!
Mazurkan var en lite snabbare tretakt så då fick de bara följa efter mig och dansa runt i rummet utan att hålla i varandra. När vi sedan gick tillbaks till avdelningen var det flera av barnen som fortsatte att räkna en, två, tre, en två, tre... När vi satt och åt lunch sa ett barn: – Det var så roligt att dansa kan vi göra det igen?
Dansa en bok
Vi fick också en inbjudan av biblioteket till att komma och “Dansa en bok”. Det var kulturskolans lärare som höll i detta. En danspedagog berättade och dansade utifrån boken “Blå ugglan”. En musikpedagog spelade på en fiol när vi dansade. En jättehärlig stund som barnen pratade om efteråt.
Det är så roligt och språkutvecklande att få göra kulturupplevelser ihop. Min erfarenhet är att barnen pratar om det länge efteråt. Det blir en gemensam upplevelse som vi varit med om tillsammans och då är det lättare att prata om det. Både vi pedagoger och kompisarna förstår lättare om barnen har svårt att förklara med ord.
Dansande barn på förskolan.
De tysta barnen blomstrar
I samband med denna kuturinbjudan var det en kollega som sa att hon upplevt att det ofta är de tysta barnen som blommar ut när man dansar, och ibland kan det vara svårt för de barn som pratar mycket att ge sig hän i dansen. Jag håller med och kommer att observera om det stämmer framöver.
Ordet dans kan av en del barn upplevas för fritt och det kan medföra att de inte vill vara med eller blir stela som pinnar. Om jag har ett barn som känner så brukar jag bara använda mig av förutbestämd koreografi och inte använda ordet dans. Då säger jag, nu ska vi värma upp eller nu kör vi ett träningspass, titta på mig och gör likadant.
Dansa mer!
På websidan “Den kulturella hjärnan” finns mycket att läsa om dans och hälsa, bland annat forskning på dans med människor som har Parkinsons sjukdom. Man har sett att rörelserna automatiskt blir mjukare när man sätter igång musik. Det finns mycket att läsa på den sidan om dansterapi för äldre.
Jag tror att vi kan överföra den tanken till våra barn. Även om det inte finns forskning så tror jag att även barn som är stela och har svårt med grovmotoriken är hjälpta av att få dansa regelbundet. Så min uppmaning till mig själv och till er pedagoger som orkat läsa ända hit: Dansa mer!
Jag avslutar med ett citat från en av den moderna dansens pionjärer Isadora Duncan (1877-1927):
“Om jag hade kunnat det med ord, hade jag inte behövt dansa det!”
Sånger att dansa till:
Skribent
Sofie Tubbin
Musikpedagog Öxnehagas förskolor
Bloggarna på Pedagog Jönköping består av personliga texter. Åsikter och ställningstaganden är skribentens egna.
Språkutveckling genom musik
Jag som skriver här heter Sofie Tubbin och är anställd på Öxnehagas förskolor som musikpedagog. Just nu arbetar jag som pedagog på avdelning Dungen på Oxhagens förskola samt undervisar i musik på Oxhagsskolan anpassad grundskola. För vem? Denna blogg riktar sig till pedagoger som undervisar i förskolan, förskoleklass samt anpassad skola. Om vad? Jag skriver främst om språkutveckling genom musik, men även om musikens kraft att skapa gemenskap, självkänsla, trygghet, kroppskontroll, kommunikation och glädje! Du får också exempel på hur vi kan ta hjälp av musiken i språkinlärning när barnen är små, har en språkförsening eller när barnen är nya i Sverige och ska lära sig ett nytt språk.