I bergakungens sal

Under sex års tid, innan pandemin, träffade jag alla femåringar på våra förskolor på Öxnehaga en gång i veckan. Vi sjöng, spelade instrument, dansade och lyssnade på sagor och berättelser, och skapade tillsammans. När jag träffar barn som har varit med om mina musikstunder är det ganska vanligt att de antingen sjunger en liten bit på någon sång som vi sjöng då, eller börjar prata om trollen.

Jag berättade varje år om några olika kompositörer – Vivaldi, Mozart och Haydn – samt lyssnade på deras musik. Jag brukade också ägna cirka tre träffar till att lyssna på Edvard Griegs I Bergakungens sal.

Många pedagoger använder musikstycket I Bergakungens sal när de dansar med barnen – först lätt och smidigt, sedan tungt och klumpigt, och till sist springa fort. Musiken är dramatisk. Klassisk musik innehåller ofta mycket dynamik. Det är svårt att hitta andra musikgenrer som växlar i dynamik som klassiska musikstycken.

Sagan om Peer Gynt

Det finns en saga att berätta till musiken – sagan om Peer Gynt (en liten del ur Henrik Ibsens drama). Den bygger på att få till rätt timing till musiken, att man berättar så musiken förstärker det som händer i sagan. Det är bra om man tränar själv först innan man berättar den för barnen – då blir det så otroligt effektfullt och spännande. Sagan passar för femåringar. Den väcker mycket känslor, så det är bra att ta tid till att bearbeta och prata om sagan efteråt.

Sagan handlar om Peer som är ute i skogen. Han hittar en dörr i ett berg som han går in i. Där inne hör han musik och får syn på många små gröna lampor, som visar sig vara små gröna troll. De dansar och har roligt med Peer, ända tills de stora trollen kommer. De ser otäcka och hotfulla ut, så Peer börjar springa mot dörren. Då springer de stora trollen efter och jagar Peer. Han snubblar två gånger men lyckas ta sig upp och får tag i dörrhandtaget och springer ut medan dörren smäller igen. Han sätter sig på en sten utanför grottan, hjärtat dunkar. När han har lugnat ner sig vänder han sig om för att se om dörren är riktigt stängd – då finns det ingen dörr i berget.

Första gången jag berättar sagan för barnen så brukar jag fråga dem efteråt:

– Varför såg inte Peer någon dörr längre?

Barnen brukar komma med massor av olika förklaringar, och de kommer verkligen igång och pratar. Jag brukar se till att jag inte har fler än 10 barn så alla får talutrymme. När alla fått spekulera en stund så berättar jag att alltihop var en dröm. Peer var så trött – han satte sig ner på en sten och somnade och drömde om berget och trollen. Sedan vaknade han skräckslagen. Det var en mardröm.

Vi brukar sedan prata om mardrömmar och roliga drömmar. Barnen är ofta ivriga att få berätta. Mycket bra träning på att berätta med röd tråd – och att lyssna på en berättelse som kanske inte har någon röd tråd! Varje gång jag har haft detta samtal har det blivit fina och viktiga samtal. Barnen delar ibland svåra saker, och det har hänt att jag fått fortsätta prata med barnet själv vid ett senare tillfälle.

Jag avslutar alltid med att säga att:

– Om man drömt en mardröm så är det viktigt att få prata om den – då blir det inte så farligt längre.

Musik och troll

Andra tillfället som vi jobbar med sagan så startar vi igen med att lyssna på sagan med musiken till. Denna gång kan man också trycka ut bilder från John Bauers konstverk med troll och prata om. Sedan har barnen fått måla troll eller bara gröna ögon med vaxkritor. När trollen är klara har de fått en “magisk färg” – svart vattenfärg – att pensla över hela teckningen. När teckningarna torkat kan man sätta upp dem på väggen, tätt ihop så de bildar ett stort konstverk. Det blir så effektfullt, speciellt om man får titta på konstverket och samtidigt lyssna till musiken.

En gång hade jag cirka 60 barn i olika omgångar som lyssnade på sagan och målade – och därmed 60 teckningar. Då satte jag dem på en vägg och två hyllor med en filt som tak. Det blev en riktig trollgrotta som barnen fick krypa in i och lysa med en ficklampa på trollen.

Sången Ålle Bolle

En småbarnsavdelning i min närhet jobbade med musiken på följande vis: Sången "Ålle Bolle" hade de sjungit många gånger så barnen kunde den. De satte på musiken I Bergakungens sal och talade/rappade texten och klappade på knäna i takt till musiken – svagt i början, sedan starkare och starkare.

– Högt uppe på berget där bodde tre troll...

De allra yngsta kunde vara med och klappa på knäna i takt.

Är det skillnad att höra saga med och utan musik?

Jag har en väninna som är förskollärare. Hon läste en fortbildningskurs på högskolan som avslutades med uppsatsskrivning. Hon kontaktade mig för att få sagan om Peer Gynt. Hon ville undersöka om det var någon skillnad för barnen att få höra sagan med eller utan musik.

Hon delade upp 10 barn i två grupper. Den första gruppen fick höra sagan om Peer Gynt berättas utan musik, den andra gruppen med musik. Dagen efter fick barnen återberätta sagan medan pedagogen filmade och ställde stödfrågor. Barnen som lyssnat till sagan med musik återberättade med mer inlevelse, mimik och kroppsspråk än gruppen som lyssnat utan musik. Det blev också ett mycket mer känslosamt återberättande.

Hon skriver i slutet av uppsatsen:
"När musik läggs till högläsningen så förstärks alla sinnen hos de barn som lyssnat och hjälper till att minnas det man hört läsas."

Med andra ord: språkutvecklande!

Vill du ha sagan?

Om du vill du ha sagan om Peer Gynt så mejlar jag gärna den till dig.

Kontaktuppgifter

Sofie Tubbin
E-post: sofie.tubbin@jonkoping.se