Resan med "Resan"

Vi har en tradition av att uppmärksamma alla våra modersmål runt v. 8 då internationella modersmålsdagen infaller. Jag hade ansvar för detta under åren då jag jobbade enbart med musik 50% av min tjänst. Nu när jag jobbar nästan helt i barngrupp blir det svårare att få till tiden. I år fick jag och vår språkpedagog uppdraget att göra något och jag fick sätta in vikarie under förmiddagarna v. 8. Jag vill skriva om detta för att belysa att vi pedagoger i förskolan tyvärr inte längre har tid att förbereda och genomföra större samarbeten om inte vi får tid till det!

Se teater och sjunga tillsammans

Marie (vår språkpedagog) och jag bestämde att vi skulle bjuda in alla barngrupper på vårt område att se en teater och sjunga tillsammans. Vi delade in barnen på tio föreställningar (fem för 3-5åringar, tre för 1-3åringarna och två på Regnbågen, avdelningar för barn med autism).

Jag tycker att det alltid har varit svårt att hitta böcker som på ett enkelt sätt förklarar hur det kan vara att inte förstå varandra. Tips till er som skriver barnböcker!

Vi valde boken “Resan” av Veronica Salinas och Camilla Engman att utgå ifrån. Den handlar om att en Anka måste resa iväg och det börjar blåsa så mycket att hon inte vet var hon hamnar. Hon träffar en fluga som säger bzzz, en fisk som säger blubb, blubb och en mus som pratar på sitt språk pip, pip. Hon förstår inte vad djuren säger och blir ledsen. Då kommer en annan anka som pratar samma språk som Ankan och de leker och har roligt. Flugan, fisken och musen ansluter i leken och Ankan inser att hon kan leka med dem trots att hon inte förstår vad de säger. Efterhand lär de henne sina språk och de förstår varandra mer och mer.

Boken blev dockteater

Marie och jag diskuterade om vi skulle klä ut oss och dramatisera eller läsa boken med hjälp av digitala hjälpmedel, men landade i dockteater (eller som man säger på förskolespråk, sagolåda). Vi beställde figurer från kommunens syateljé. De sydde upp jättefina lite större figurer till sagan. Vi byggde upp en skog med hjälp av greenscreen-tyg på stativ, pinnar, en stock, skogsmaterial samt belyste med lampor. Jag letade fram musik och ljud som skulle förstärka upplevelsen. Ankan av Oddjob på albumet Jazzoo, blåsljud samt Jag är din bäste vän av Rennie Mirro på albumet Våra barns favoriter.

Jag vet att fler förskolor har beställt figurer till denna saga och vi har jobbat på olika vis med den. Jag såg en bild från en förskola där man använt en digital skog som bakgrund. Det såg också mycket inbjudande ut.

Inbjudningar för att förbereda barnen

Marie skickade ut inbjudningar med bildstöd till avdelningarna som pedagogerna kunde använda när de skulle förbereda barnen. Sångerna vi skulle sjunga i anslutning till teatern fanns också med i inbjudan. Pedagogerna ombads skicka in de hempråk de hade i barngruppen till Marie för att få en överblick över vilka språk vi skulle uppmärksamma.

Så gjorde vi

Jag satte ihop ett program med sången “Hej å hallå” först där vi hälsade på barnens hemspråk.

Sedan spelade vi upp berättelsen “Resan” med våra figurer. Efter det ville vi att barnen skulle hjälpa oss att återberätta genom att vi tog fram en figur åt gången och sjöng om dem:

Ankan: ramsan “En Anka”

Flugan: sången “Småkryp”

Fisken och musen: sången “I skogen” då vi sjöng i andra delen “jag hör en fisk blubb, blubb... jag hör en mus pipipip...”

När sista ankan kom fram bad jag barnen räkna hur många djur vi hade. På svenska först sedan engelska och sedan sjöng vi sången “Räkna” då barnen fick sjunga 1 2 3 4 5 på sina hemspråk.

En liten ljudlek blev det på slutet då alla djur satt bredvid varandra. Jag höll upp ett djur och barnen fick låta som djuret, bytte djur... gjorde detta snabbare och snabbare.

Sagan lever vidare

När Marie och jag avslutat sista föreställningen var vi helt förundrade över att denna enkla berättelse funkade för alla åldrar 1-5 år och även för barnen på Regnbågen. Vi pratade inte så mycket utan lät figurerna agera, lekte tittut och följa John. I alla grupper blev det skratt och barnen satt fokuserade och lyssnade. Vi fick höra efteråt att barnen hade pratat om sagan de sett och även tagit till sig att man kan leka med ett barn trots att barnet inte kan prata.

Nu står rekvisitan och figurerna kvar på Loftet (vårt musikrum) och vi har uppmuntrat alla pedagoger att gå dit med sina barngrupper och fortsätta jobba med sagan.

Jag har varit där med min barngrupp och berättat sagan två gånger till. Förra veckan tog jag upp tre barn åt gången för att de själva skulle få dramatisera sagan. Jag var förundrad över att de kom ihåg och kunde berätta sagan med en figur var.

Barnen i vår kommun erbjuds alldeles för sällan kulturupplevelser. Jag tror att det betyder så mycket för barnen att få komma till en annan plats, se andra människor berätta, dansa, spela eller sjunga för och med dem. Som kulturutövare själv upplever jag att det är omöjligt att få tid över till att göra något liknande det vi gjort med genomtänkt musik, scen, ljus och rekvisita för min barngrupp. Men om man väl gör ett större arbete med t.ex. en saga så tycker jag man ska visa den för många eller dela med sig av idén.

Hoppas du blir inspirerad att dra igång en föreställning eller musikstund på din förskola!

Sångerna vi använde:

Hej å hallå

Räkna

I skogen

Småkryp

Ramsan Ankan

Ankan är en ramsa som man gör stående. Man lägger till en rörelse för varje mening. Börja långsamt och öka tempot.

En vinge, en vinge, en vinge på en anka (flaxa med ena armbågen)

Två vingar, två vingar, två vingar på en anka (flaxa med båda)

En fot, en fot, en fot på en anka (stampa med en fot)

Två fötter, två fötter, två fötter på en anka (stampa med båda)

En rumpa, en rumpa, en rumpa på en anka (vicka på rumpan)

En näbb (klappa ihop händerna framför munnen)