Går det att sätta rättvisa betyg?

Skolverket har visat på stora avvikelser mellan betyg och nationella prov, men också i bedömningen av nationella prov. Mönstret är att skolor i resurssvaga områden tenderar att sätta högre betyg för likvärdiga kunskaper än skolor i resursstarka områden. Det finns alltså tendenser till relativ betygssättning.

Det andra mönstret är att fristående skolor, särskilt vissa koncerner, sätter mer generösa betyg än de kommunala skolorna. För att komma till rätta med denna ojämlika betygssättning har regeringen tillsatt en betygsutredning. Nyligen överlämnade utredaren, nationalekonomen Magnus Henreksson, ett förslag till nytt betygssystem till regeringen. Förslaget är nu ute på remiss och det innebär i korthet:

• Lärarna ska sätta betyg på en tiogradig skala. Kriterierna för skalstegen ska finnas uttryckta i läroplanen/kursplanen för respektive ämne:
  1–3 mindre än godtagbara kunskaper
  4–5 godtagbara kunskaper
  6–7 goda kunskaper
  8–9 mycket goda kunskaper
  10 utmärkta kunskaper
• Efter att lärarna har satt betyg ska nationella slutprov genomföras i syfte att kalibrera lärarnas betygssättning och ge rättvisande meritvärden inför antagning till nästa nivå i utbildningssystemet. Proven ska vara digitala, centralt rättade och omfatta fem ämnen i grundskolan (svenska, matematik, engelska samt ett av SO- och NO-ämnena).
• Elevens lärarsatta betyg ska dels kalibreras mot hela skolans resultat på de nationella slutproven och dels viktas gentemot resultaten på slutprovet för den enskilda eleven. Det kalibrerade lärarsatta betyget ska viktas med 70% och resultatet på elevens slutprov ska viktas med 30 % i en beräkning där eleven får ett kalibrerat och viktat meritvärde.
• Den skarpa godkäntgränsen i enskilda ämnen avskaffas men eleven ska uppnå genomsnittligt meritvärde 4 för att vara behörig till nationella program. Avsikten är att minska utslagningen av elever som inte kommer in på nationella program (senaste läsåret var det 16 % av årskullen som inte nådde behörighet).

Vad kan man då tänka om utredningens förslag?

Mina personliga reflektioner är som följer:

• Det mest positiva är att utredningen föreslår slopande av den skarpa godkäntgränsen. Med tanke på hur stor betydelse en genomgången gymnasieutbildning har för etablering på arbetsmarknaden är dagens omfattande utslagning en katastrof. Förslaget bedöms kunna minska andelen elever som inte blir behöriga till gymnasiet rejält. Samtidigt innebär det att gymnasieskolorna behöver rustas för att möta alla elever, även de med svårigheter som NPF eller ett svagt språk.

• Modellen för att komma åt betygsinflation/ojämlik betygssättning är extremt sofistikerad. Jag tror att den skulle komma åt just detta problem. Ingen skola skulle vilja att betygssättningen avviker från nationella slutprov så att man tvingas devalvera värdet av lärarnas satta betyg. Vi skulle nog efter hand få mer rättvisande betyg, men kanske till priset av sämre lärande.

Jag ser stora utmaningar med modellens genomförande i verkligheten:

1. För det första kommer det vara extremt svårt för lärare att sätta målrelaterade betyg i en skala med tio steg. Det finns en betydande risk att betygssättningen styr mer mot kvantitet än kvalitet i kunskaper. Det går inte att uttrycka kunskapskvaliteter i tio steg och läroplanen kommer inte heller beskriva mer än fyra nivåer, däremellan måste läraren uppskatta avstånd till nästa nivå.
2. De nationella proven föreslås försvinna som betygsstödjande dokument. Den undervisande läraren kommer inte kunna använda resultaten på de nationella slutproven som stöd i sin betygssättning. Vi vet att de nationella proven har haft en stor betydelse för att skapa en gemensam förståelse hos lärare för vilka kunskaper kursplanerna beskriver, vilket i sin tur har påverkat undervisningen. De nationella proven har bidragit till en mer likvärdig undervisning. Nu kommer alla behöva skapa sina egna prov, förmodligen av blandad kvalitet.
3. Vissa elever får panik inför provsituationen och tidigare har lärare kunnat fånga vilka kunskaper de besitter på andra sätt än prov, men nu kommer de nationella slutproven få en direkt effekt på elevens meritvärde och därmed möjlighet att studera vidare.
4. Den föreslagna modellen är förvisso sofistikerad, men också så komplicerad att jag tror det kommer bli mycket svårt att vinna legitimitet för den. Om inte elever, föräldrar eller det omgivande samhället förstår betygssystemet så vinner det inte heller legitimitet.
5. Hela modellen bygger på att slutproven ska kunna genomföras digitalt och bedömas centralt inom en mycket kort tidsrymd. För att antagningen ska fungera måste eleven få sitt kalibrerade och vägda meritvärde senast i mitten av juli. Mot bakgrund av haveriet med nationella digitala prov och de betydande logistiska problem jag ser med att rekrytera tillräckligt många bedömande lärare så ser jag inte någon realism med utredningens förslag.

Sammanfattningsvis tror jag att betygsutredningens förslag förvisso kan komma åt problemet med ojämlik betygssättning, men att andra oönskade bieffekter riskerar att uppstå. Jag hade hellre sett att Skolinspektionen skarpare skulle ha följt upp stora avvikelser mellan nationella prov och betyg för respektive skola och en fortsatt utveckling av kollegial sambedömning för att få en mer likvärdig betygssättning.