Är öronläsning orsaken till läskrisen?

Det här betyder att vi behöver satsa mycket på att ge alla elever möjlighet att bli så goda läsare som de kan bli. Att vi lever i en tid där man vill ha snabba lösningar och där man inte är beredd att lägga tid på saker som är jobbiga är något som skolan behöver motverka. Det här är en viktig del av skolan kompensatoriska uppdrag.

Ofta utmålas boven i dramat att elever lyssnar på texter istället för att läsa med sina ögon. Det här ser jag som problematiskt och enkelspårigt. Jag tänker att problemet är större och mer mångfacetterad än så.

Att kunna läsa är viktigt och vi behöver lyfta vikten av läsningen och alla elever behöver få tillgång till en systematisk läs- och skrivträning tidigt. Vi behöver jobba med olika intensivinsatser för de som behöver det eftersom det är en demokratisk rättighet att få allt stöd man kan för att få en automatiserad läsning. Det innebär också att elever behöver jobba med sin uthållighet i läsandet. De behöver träna på att läsa olika slags texter och analysera språket. Det tar tid att bygga upp en säker läsförmåga, och elever behöver få träna på många olika sorters texter för att lyckas.

Men vi får inte blanda ihop lästräning med kunskapsinhämtning. För elever som inte har knäckt läskoden kan det vara nästintill omöjligt att både läsa och förstå samtidigt. Därför behöver vi fortsätta lästräna systematiskt samtidigt som vi även behöver lyfta fram alternativa sätt att ta till sig kunskap.

De elever som har svårigheter att få en god avkodning eller annat som försvårar läsningen behöver få stöd i att kompensera sina svårigheter annars riskerar de att halka efter, inte på grund av bristande förmåga att förstå, utan för att själva tekniken ställer sig i vägen. Här tycker jag att Idor Svenssons (professor vid Linnéuniversitetet) begrepp är hjälpsamma. Att istället för att säga "läsa" använda "ta till sig text" och istället för "skriva" säga "producera text". Det flyttar fokus från tekniken till syftet.

Att ta till sig en text kan innebära att vi använder både ögon och öron – det utesluter ingen metod. Men oavsett hur vi läser, måste vi tidigt ge eleverna verktyg att förstå innehåll och skapa mening.

Ett vanligt argument jag ofta hör mot att lyssna på texter är att det skulle göra eleverna lata och bekväma. Tanken är att det krävs mindre ansträngning att trycka på "play" än att själv läsa, och att lyssnandet därför inte räknas som "riktig" läsning. Men borde inte den avgörande frågan vara om eleven har förstått innehållet – snarare än vilket sinne som användes?

För mig handlar det inte om att lyssna eller läsa, utan om att vara aktiv eller passiv. Min hjärna måste vara med, oavsett om jag läser med ögonen eller lyssnar med öronen. Det är först då jag kan reflektera och ta till mig textens innehåll.

Passiv läsning begränsar inlärningen – oavsett om du använder ögonen eller öronen. När jag läser passivt med ögonen hamnar jag ofta i att skumläsa samma sida om och om igen, eller så bara bläddrar jag sida för sida utan att reflektera över innehållet. På samma sätt kan det bli med en ljudbok som bara fortsätter att rulla utan att jag förstår eller minns innehållet. Därför blir studietekniken avgörande: hur tar jag egentligen bäst till mig kunskap?

Jag vet inte hur du själv känner inför att lyssna på texter? Personligen så tycker jag om att både läsa med mina ögon och att lyssna med mina öron. Jag har förmånen att kunna välja hur jag vill ta till mig text. Men för mig så är det skillnad på vilken typ av text som jag läser. Skönlitteratur lyssnar jag gärna på – det är lätt för mig att skapa inre bilder. Facklitteratur kräver däremot mer energi, och där har jag lättare att ta till mig innehållet när jag läser med ögonen. Jag har skrivit om detta i tidigare blogginlägg.

Det är en vanlig missuppfattning att kunskap kan tas in helt utan ansträngning – som om det bara räcker att trycka på play eller skumma igenom en text. Men den illusionen behöver vi utmana, både hos oss själva och våra elever. Oavsett om man läser med ögonen eller lyssnar med öronen krävs det engagemang, eftertanke och en fungerande studieteknik. Det handlar om att stanna upp och verkligen reflektera över innehållet. Samtidigt måste vi komma ihåg att vi lär oss på olika sätt – det som fungerar för en elev kanske inte alls fungerar för en annan. Alla behöver inte och ska inte lyssna på en text, men alla ska ha möjlighet att göra det.

Det som oroar mig i den pågående läsdebatten är att vi är på väg att dra tillbaka klockan 10-15 år. Att elever som behöver lyssna på texter för att lyckas inte får det stödet – eller inte vågar ta emot det – för att det uppfattas som fusk. Det vore en förlust. Risken är att själva läsningen blir viktigare än innehållet och syftet med att läsa.

Att förstå en text är viktigare än hur den tas in. Därför behöver vi skapa en skola där alla elever – oavsett styrkor eller hinder – får rätt verktyg att ta till sig kunskap. Det är inte ett steg bakåt. Det är ett steg mot framtiden.