Att motverka inlärd hjälplöshet

Det som var det speciella här var att alla elever trodde att de fick samma ord att lösa men klassen fick egentligen två olika dokument med ord.

Eleverna fick börja med att lösa det första ordet och när de var klara skulle de räcka upp handen. Ganska snabbt räckte halva klassen upp sina händer. Då gick läraren vidare till nästa uppgift och samma sak hände. Samma elever var färdiga snabbt och resten satt och tittade sig förvånat runt. Man gjorde sedan samma sak med det tredje ordet och återigen med ungefär samma resultat.

Då berättade läraren för klassen att hon hade delat ut två olika dokument där de två första orden skilde sig åt mellan dokumenten. Den ena halvan av klassen hade fått enkla lösbara ord men den andra halvan hade fått olösbara ord. Det intressanta var att det tredje ordet var samma för båda grupperna. Det var lösbart men det var i princip bara halvan som fått lösbara uppgifter tidigare som löste detta ord. Det verkade som att den andra halvan redan hade gett upp.

Den här filmen baseras på forskning från 60-talet där man lyfte begreppet Learned helplessness (inlärd hjälplöshet). Kortfattat så handlar den om att när en individ upplever upprepade negativa händelser som de inte kan kontrollera, kan de utveckla en känsla av maktlöshet och ge upp försöken att förändra sin situation.

När jag såg filmen, tänkte jag direkt på alla elever jag mött som sagt saker som "Jag kan inget" eller "Jag är dum i huvudet". Och det är tyvärr inte bara en elev som tänkt och sagt så om sig själv.

Hur kommer det sig att de har nått denna slutsats? En tes kan vara att de vid upprepade tillfällen misslyckats med uppgifter som de sett sina klasskompisar klara av. Till slut blir det en självuppfyllande profetia. "Jag är dum…"

Det finns forskning som visar på skillnader mellan vuxnas och barns hjärnor när vi lyckas eller misslyckas med en uppgift.

För barn är det naturligt att misslyckas eftersom de ständigt lär sig och utvecklas. Till exempel måste ett barn ramla flera gånger innan det lär sig gå. När barnet till slut lyckas händer något positivt i hjärnan – det skapas en wow-effekt som kopplar den positiva känslan till lärandet.

Vi vuxna däremot undviker gärna situationer där vi riskerar att misslyckas. Vi förväntar oss att klara av det vi gör, och om vi misslyckas blir vi förvånade. Hos oss reagerar då hjärnan starkare när vi misslyckas än när vi lyckas, eftersom det går emot våra förväntningar.

Psykologen Bo Hejlskov Elvén betonar att barn lär sig genom att lyckas, inte genom att misslyckas. Han menar att om undervisningen anpassas efter barnets behov och förutsättningar ökar chansen att barnet lyckas, vilket stärker både deras lärande och självförtroende. Med tiden blir barn som ofta lyckas också bättre på att hantera och lära av misslyckanden.

Det är därför viktigt att vi som vuxna förstår att barn inte fungerar som vi. Vi behöver skapa miljöer där de får möjlighet att lyckas och där deras utveckling och självförtroende kan växa.

Innebär det då att ett barn aldrig ska misslyckas? Ska de bara få uppgifter som de lyckas med? Nej, det tror jag inte. All inlärning kräver en kraftansträngning och jobb, både för barn och vuxna. Att misslyckas är en väg till att lyckas. Däremot så kanske det är ännu viktigare för barn att de behöver lyckas majoriteten av tiden och att de utmaningar som utsätts för känns överkomliga. Jag har i ett tidigare blogginlägg beskrivit begreppet KASAM (känsla av ett sammanhang). Detta begrepp bygger på att jag ska känna att situationen känns begriplig, meningsfull och hanterbar.

Eleverna i klassrummet som fick de omöjliga orden upplevde förmodligen inte att den situationen var just begriplig, meningsfull och hanterbar. De kände alltså inte KASAM och det försvårar inlärning.

Vi kan tidigt identifiera elever som saknar en känsla av sammanhang (KASAM) i skolan. För att förhindra att dessa elever hamnar i en negativ spiral och utvecklar inlärd hjälplöshet, behövs tidiga insatser. Dessa elever behöver omfattande stöd och hjälp för att lyckas. De bör också få tillgång till assisterande teknik som är anpassad efter deras behov, vilket kan stödja deras lärande och ge dem fler möjligheter att lyckas.