Vem blir jag i gruppen?

Atmosfär handlar om känslor och stämning. Lyckligtvis finns det forskning som vi kan förhålla oss till. I boken Främja barns psykiska hälsa på förskolan av Anna Hellberg Björkdal beskrivs olika pedagogiska atmosfärer. En atmosfär som definitivt inte hör hemma på en professionell förskola är den kontrollerande atmosfären. Den kännetecknas av pedagoger som dominerar och utövar makt, där lydnad, regler, tjat och tillrättavisning är i fokus. Barnen blir osäkra och kan inte utforska eller träna sina relationer till andra. Detta leder till rädsla, osäkerhet och destruktiva beteenden, vilket skapar stora problem för både barn och vuxna.

Jag önskar att alla avdelningar inom förskolan kontinuerligt kartlägger sin pedagogiska atmosfär för att den ska vara så bra som möjligt. Det kräver mod att förändra och vilja att problematisera sin verksamhet. Det betyder också att vi måste vara överens om att barn inte är på ett visst sätt utan att de blir. Att det är de vuxna på förskolan som ansvarar för vad barnen blir i gruppen på förskolan! Jag tror inte att arbetslag medvetet skapar dåliga atmosfärer, men kan hamna där ändå genom omedvetna processer. Man tror att man agerar korrekt, men hamnar ändå i destruktiva samspelsmönster. Kanske gör man allt formellt "rätt" men lyckas ändå inte fånga, bekräfta eller inspirera barnen.

Mitt råd är att ni ska våga sätta luppen på avdelningens pedagogiska atmosfär. Även om det redan fungerar bra på er avdelning kan det alltid bli bättre. Hur känns det att kliva in hos oss? Hur mycket av vår kommunikation med barnen handlar om tillrättavisningar och tjat? Hur stor del handlar istället om samtal, dialog och utvidgade dialoger? Hur mycket regler har vi för barnen? Hur mycket skvaller förekommer mellan barnen? Skvaller är en indikator på en kontrollerande atmosfär. Ser vårt bemötande av barnen olika ut under olika delar av dagen? Finns det någon del av dagen som är sämre eller bättre än någon annan? Vad händer med oss i personalen när vi blir stressade?

På Skolverkets lärportal finns artikeln Tillgänglig förskola där Lundqvist och Eriksson listar åtta aspekter för att lyckas med inkludering på förskolan som är: en välkomnande förskola, inkluderande social miljö, barncentrerat förhållningssätt, barnvänlig fysisk miljö, material till alla barn, möjlighet att kommunicera för alla barn, inkluderande undervisning och lärande samt familjevänlig miljö. Dessa aspekter handlar till stor del om att skapa en samspelande atmosfär. Kopplat till aspekterna finns ett självvärderingsverktyg som man kan använda i arbetslaget som en hjälp för att förbättra atmosfären och inkluderingen.

Vad ska vi då sträva efter? Vad kännetecknar en samspelande atmosfär? I en samspelande atmosfär är pedagogerna lyhörda och genuint intresserade. De är fysiskt närvarande och känslomässigt nära barnen. De är engagerade, intresserade och har samtidigt ett avspänt förhållningssätt. Barnen kan öva på svåra samspel, bli trygga och agera självständigt. Det finns lekfullhet och humor i barngruppen. Den samspelande atmosfären är nära kopplad till vårt arbete med pedagogiska relationer, där barnen ska mötas av kognitivt, socialt och emotionellt stöd.

För att skapa en atmosfär där alla blir sitt bästa jag behövs samsyn i arbetslaget kring arbetet och de mjuka frågorna. Hur ska varje pedagog agera? Hur ska vi bemöta barnen? Hur skapar vi förutsägbarhet för barnen? Vad gör vi med kollegor som inte är medvetna om att de bemöter barnen på ett fostrande och kontrollerande sätt? Vi vet att det kan vara svårt att se sitt eget agerande som pedagog. Kan vi skapa forum där återkoppling på varandras förhållningssätt är tillåtet och förväntat? Kan vi använda filmning som ett verktyg för att få syn på våra samspelsmönster med barnen? Hur blir atmosfären en viktig del av arbetslagets systematiska kvalitetsarbete som följs upp?

Genom att våga och vilja utveckla en god pedagogisk atmosfär gör vi en livslång investering för att skapa framtida medborgare som tror på sin förmåga. Låt varje barn bjudas in till samspel med värme, humor, förståelse, bekräftelse och trygghet.