Fjärde generationens skolutveckling

De tidigare generationernas skolutveckling byggde antingen på top down eller bottom up initiativ. Det som är unikt med den fjärde generationen är att den kombinerar dessa bägge perspektiv genom att den bygger på top-down initiativ som driver och stödjer bottom-up utveckling. Poängen är att alla nivåer i skolsystemet måste vara delaktig i skolutvecklingen för att det ska kunna bli en reell förändring. På systemnivå handlar det om att bygga kapacitet, på skolnivå om kollegialt lärande och på barngruppsnivå om att optimera undervisningen.

Jag skulle vilja koppla ihop tankarna kring den fjärde generationens skolutveckling med mina tankar om kvalitet i förskola och skola. Sedan januari, när de biträdande utbildningscheferna började, är det ett nytt ledningsteam för förskolan i Jönköpings kommun. Vi har utvecklat en ny ledningsdeklaration för Jönköpings förskolor. Vi vill med denna visa vad vi tycker är viktigast i ledarskap och styrning. Med en dåres envishet hävdar jag att det bara finns en nivå i skolsystemet där riktig kvalitet skapas, och det är i mötet mellan de som arbetar i förskola eller skola och barn eller elev.

För att det ska bli en skolförbättring så måste något ändras i pedagogernas förhållningssätt till barn och elever. Alltså behövs en beteendeförändring skapas för att stärka de pedagogiska relationerna och för att förbättra undervisningen. Det räcker inte med att skriva nya riktlinjer eller utveckla en ny SKA-mall. I så fall måste den nya SKA-mallen leda till att förhållningssätten till barnen ändras. Att det blir en förändring på riktigt i praktiken.
Det jag tycker är intressant är hur alla nivåer i systemet ska kunna arbeta för att de pedagogiska relationerna mellan förskollärare och barn ska utvecklas och stärks. Hur bygger huvudmannen kapacitet för att detta ska kunna ske?

På förskolenivå måste vi få alla yrkesroller och alla olika uppdrag att gå i takt. I våra förskoleområden finns förutom rektorer även nyckelpersoner, förstelärare, specialpedagoger, biträdande rektorer, språkpedagoger, utvecklingsledare, administratörer m fl. Alla roller finns inte i varje förskoleområde. Det varierar. Men hur som helst är det många som har i uppdrag att stödja mötet mellan pedagoger och barn.

Ett modeord har i skolvärlden blivit att leda från mitten och det är ett förhållningssätt som tilltalar mig. Det innebär att alla de roller som finns i förskolan måste utveckla sitt ledarskap så att det faktiskt stöttar relationen mellan pedagoger och barn kring de arbetsområden som gemensamt ska prioriteras. Då anser jag att det blir en effektiv skolförbättring.

I den fjärde generationens skolutveckling är det fokus på att optimera undervisningen. För att det ska ske behöver vi styra för att öppna undervisningspraktiken från att vara privat till att bli hela förskolans eller skolans angelägenhet. Ett sätt att göra det på är att skapa strukturerade verksamhetsbesök, där vi kollegor besöker varandras avdelningar för att kunna ge respons på verksamhetens kvalitet. Daniel Sundberg hade som exempel på detta att gå en rond, precis som man gör i sjukvården.

Varje skola och förskola skulle kunna inrätta system där man går rond på avdelningarna eller i klassrummen utifrån observationsmaterial. På detta vis sätter vi fokus på det viktigaste – förhållningssättet mellan pedagog och barn och undervisningens kvalitet. Så att vi kan fortsätta bygga på det som fungerar och sluta göra sådant som inte fungerar.

Att göra verksamhetsbesök hos varandra mellan avdelningar och förskolor leder till att förgivettagande, kollegornas ”blinda” fläckar, i den vardagliga praktiken kan lyftas upp och problematiseras. Det leder i sin tur till en ökad pedagogisk medvetenhet, en medvetenhet som behövs för att förbättra förhållningssätt, bemötande och undervisning.

I sin föreläsning lyfte Daniel sex punkter som är viktiga för att det ska bli en skolutveckling:

1. Få, tydliga mål som sätter prioriteringarna och fokus
2. Långsiktighet – hållbara förändringar över tid
3. Systematik – istället för tips och trix
4. Ömsesidighet – evidens och erfarenhet
5. Hållbarhet – väger in olika faktorer och nivåers samspel
6. Ständig förbättring – bygga in kontinuerligt lärande i vardagsarbete
   

Tänkvärt tycker jag. Till sist vill jag vill avsluta med ett citat från föreläsningen: ”Konsten är inte att förändra, konsten är att bibehålla förbättringarna.”