Avskaffa tråkiga samlingar!

Min tolkning är att frågan egentligen handlar om att avskaffa alla tråkiga samlingar som blir negativa för barnen. Samlingar som medvetet eller omedvetet handlar om att fostra barn; att barnen måste vänta på sin tur och sitta still. Samlingar som bygger på förmedlingspedagogik, ni vet där förskolläraren ställer frågor till barnen och barnen försöker lista ut vilket svar ”fröken” vill ha, eller i värsta fall envägskommunikation från pedagogen till barnen. Sådana samlingar leder inte till nyfikenhet, kreativitet, språkutveckling, förändrat eller utvidgat tänkande.

I forskning av bl a Zimmerman framkommer det att ett stort hinder för att elever ska lära sig, få hög måluppfyllelse och lyckas i grundskolan är att för många elever slutar tro på sin förmåga att lära sig. Att de ger upp, som i sin tur leder till känsla att det inte är någon idé att vare sig försöka eller anstränga sig. Detta är högst relevant för förskolan att förhålla sig till, så att förskolan säkerställer att barnen inte tappar sin tro på sig själva redan under första åren i livet.

Dåliga samlingar leder till att vi tappar barn redan i låga åldrar, att barn slutar att tro på sin egen förmåga. Det blir också tydligt att vissa barn har svårare än andra att anpassa sig och ”sköta sig” på dåliga samlingar. Det gör att skillnader mellan olika barn ökar, att vi inte lever upp till förskolans kompensatoriska uppdrag.

Vi ska givetvis fortsätta att samlas i förskolan på många olika positiva sätt kring olika innehåll. Vi ska samlas kring måltider, kring musik, kring berättande och högläsning, kring humor, kring viktiga samtal. Tänk vad roligt det är att få samlas för att dansa och sjunga, eller den kittlande spänningen att få samlas kring en lek som ”hunden och benet” eller ”kom alla mina kycklingar”.

Vi ska bygga den positiva gemenskapen i varje barngrupp. Det är mycket viktigt att varje barn ska få erfara glädjen över att få vara del av en positiv samvaro med andra barn och vuxna. Att varje barn både kan förstå andra och bli förstått av kompisar och personal.

En viktig grundsten i den svenska förskolan, och som gjort oss kända i världen, är det holistiska synsättet. Läroplanen utgår från att: "utbildningen i förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Den ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på barn och barnens behov, där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska förskolan främja barnens utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar”.

Detta måste förskolorna hela tiden förhålla sig till och många gånger både försvara och återerövra, när det kommer krafter som vill fragmentisera innehållet och som inte förstår att det är just helheten mellan omsorg, utveckling och lärande som är förskolans styrka.

Bland förskolorna i Jönköpings kommun finns många goda exempel på hur man arbetar utifrån helheten. Något som jag särskilt vill lyfta från kvalitetsdialogerna, som genomfördes med förskoleområdena under juni, är framgångsrikt arbetet med att använda förskolans rutinsituationer till undervisning och till att stärka barnens självständighet och självkompetens.

Det kan handla om lunchen, där förskollärarna och barnskötarna gör barnen självständiga. Barnen får själva ta sin mat och hälla upp sin mjölk. Det värsta som kan hända är att man inte riktigt orkar äta upp den mat man tagit till sig eller att mjölken rinner över, men snabbt har barnen lärt sig att reglera detta själva. Personalen stöttar och uppmuntrar barnen som då lär sig att tro på sin egen förmåga. Under lunchen förs också goda samtal med barnen. Genom olika artefakter, bilder eller annat, styrs samtalen till att handla om olika ämnen. Personalen blir samtalsledare, och stöttar så att alla barn deltar i samtalen.

I barngrupper som får möta ett sådant arbets- och förhållningssätt blir klimatet positivt, stämningen varm och barnen delaktiga. Snacka om avancerad undervisning som på riktigt utgår från att barnen rika och kompetenta. Något som är lätt att säga men svårt att genomföra.

I det här sammanhanget vill jag passa på att lyfta mina erfarenheter av vad som är viktigt för att skapa en meningsfull helhet för barnen och som gör dem delaktiga på sin förskola:

• Samtala med barnen – inte till
• Leka tillsammans med barnen
• Samspela med barnen
• Skratta tillsammans med barnen – inte åt
• Tänka tillsammans med barnen – inte åt
• Planera verksamheten tillsammans med barnen – inte åt
• Dokumentera och följ upp tillsammans med barnen –inte åt
• Göra vardagssysslor tillsammans med barnen– inte åt

I en värld där ökad formell undervisning ses som svaret på problemen med låga resultat i grundskolan (exempelvis förslaget att 6-åringarna ska börja direkt i åk 1) blir förskolans roll att utgå från helhetsperspektivet ännu viktigare!

Att förskolan fortsätter att stå upp för att lek är barnets sätt att utforska världen, förstå sig själv, träna problemlösning, samarbeta, kommunicera och utveckla sin kreativitet.

Att förskolans arbete skapar barn som tror på sin förmåga och utvecklar en identitet som lärande människa.

Vi behöver barn som vill lära sig och har motivation att möta framtiden.