Omsorg om varje barn

Vi som arbetar i förskola vet dock att omsorg och lärande är beroende av varandra och perspektiven behöver bilda en helhet. Sedan förskolan fick sin första läroplan 1998 har lärandet alltmer betonats, och 2010 kom en ny Skollag där begreppet undervisning även gäller förskolan. Nu tycker jag att det är dags att lyfta förskolans fantastiska arbete med att skapa omsorg om varje barn, och att visa att omsorgen är grunden för barnens lärande på förskolan och i det fortsatta livet.

Sven Persson, professor i pedagogik vid Malmö universitet, menar att den avgörande drivkraften för människans lärande och utveckling är viljan att förstå och bli förstådd. Processen att förstå och bli förstådd är inte bara språklig utan involverar hela kroppen och känslorna. George Herbert Mead, sociolog och socialpsykolog, uttrycker det som ”bara när jag får ett svar från dig kan jag förstå vad jag själv har sagt”. Om den här processen mellan pedagog och barn ska finnas på förskolan, krävs pedagoger som har förmåga att tona in i barnens intentioner, har ett intresse för barnens tankar, har förmåga att bygga goda relation till barnen och har en omsorg om varje barn. En villkorslös omsorg, som inte är kopplad till barnets prestation. Ett uppdrag som alltså ställer stora krav på varje förskollärare och barnskötare.

När man jobbar med barn så måste man ha förmåga att fånga nuet, inte minst för att kunna skapa möten mellan barn och pedagoger där processen förstå och bli förstådd uppstår. Sven Persson lyfter begreppet ”nuets” pedagogik. Det blir viktigt att hitta tillfällen, att organisera för tillfällen, där pedagoger kan ge barnen odelad uppmärksamhet, vilket är en stor utmaning i en stressad nutid där det många gånger verkar som de vuxna i barnens närhet ofta är på väg till något ”annat” som verkar viktigare än att vara hos barnet. Förskolan skulle i större utsträckning behöva arbeta för att pedagoger finns närvarande (eller härvarande) för barnen. Förskolans kvalitet finns i de relationerna som pedagoger lyckas bygga med varje barn, och då måste man som pedagog finnas tillgänglig för barnen i nuet och visa omsorg, värme och uppmuntran.

Utifrån detta resonemang är alltså goda relationer och omsorg från de vuxna på förskolan en förutsättning för barnens lärande och utveckling, och detta leder samtidigt till välbefinnande hos barnen. Att barnen mår bra är den viktigaste aspekten för att barnen ska lyckas. Förskolan har ett etiskt ansvar att sörja för barnens välbefinnande. Sven Person menar att förskolan borde kartlägga när barnen mår bra, när barnen finner ett subjektivt välbefinnande. Då kan vi skapa fler situationer som leder till mer välbefinnande.

Pedagogisk skicklighet innebär i den här kontexten att pedagogerna behärskar processen kring att förstå och bli förstådd, samt att kunna ge barnen emotionellt, socialt och kognitivt stöd. Det emotionella stödet utvecklar barnens självförmåga, det sociala stödet utvecklar barnens förmåga att samarbeta och kommunicera, och det kognitiva stödet leder till expanderat och hållbart lärande. Att dela på det emotionella-, sociala- och kognitiva perspektiven går inte. Perspektiven bildar en helhet, alltså bildar också omsorg och lärande en helhet.

För att barnens lärande ska öka behöver vi alltså fortsätta att utveckla förskolans unika arbete, där omsorg och lärande bildare en stark helhet, och där relationerna till barnen är avgörande för att alla barn, oavsett förutsättningar, ska utveckla självkänsla, självförmåga och identiteten lärande människa.

Om du vill veta mer om pedagogiska relationer på förskolan kan du titta på Sven Perssons föreläsning om pedagogiska relationer från förskolesummit 2017.

Föreläsning Sven Persson, UR