Att leta efter rätt - istället för fel

När jag och ett tjugotal andra svenska skolchefer var på studieresa till Ottawa fick vi se ett mycket spännande system för kollegiala skolinspektioner – som letade efter kvalitet.

Med jämna mellanrum fick alla skolor besök av en inspektionsgrupp, sammansatt av rektorer och lärare från andra skolor i distriktet. Gruppen utgick i sin inspektion från en uppsättning av tecken på kvalitet som finns i provinsens forskningsbaserade kvalitetsramverk. Det handlade om kvalitet i skolledning, elevhälsoarbete, föräldrakontakter, planering av undervisning och framför allt förstås genomförande av undervisning.

Det var förvånansvärt konkreta beskrivningar av vad som kännetecknar en verksamhet av god kvalitet. Hur formulerar läraren frågor till eleverna för att utmana deras språk? Hur organiserar rektorn möten i arbetslaget så att fokus hålls på de viktigaste frågorna?

Alla dessa kvalitetsindikatorer satt på ett stort ihopklistrat blädderblock. Inspektionsgruppen hade ett inledande möte där man gick igenom analysschemat och lät lärarna ställa frågor och diskutera innan inspektionen. Sedan var gruppen ute i verksamheten i två dagar och letade efter tecken på de kvaliteter som efterfrågades. När de såg exempel på dessa kvaliteter skrev de ner det på en post-it-lapp och satte upp på det gigantiska analysschemat.

När inspektionen var slut genomfördes ett nytt möte med all personal där resultaten redovisades. På många av kvalitetsindikatorerna var det fullt av post-it-lappar men här och var fanns vita fläckar. Inspektionsgruppen frågade skolpersonalen om de kände igen bilden eller om det fanns kvaliteter i verksamheten som de inte hade fått syn på under sitt besök. Om skolans personal hade tillägg fick de själva skriva ner och sätta upp på tavlan. Inspektionsgruppen lämnade skolan med tre frågeställningar som de hade identifierat vid sitt besök. Kan det här vara kvaliteter som kan utvecklas ytterligare på er skola?

Jaha, tycker vän av ordning. Det var det mesigaste man hört. Vilka effekter får den där typen av mjukis-inspektion. Inga fel har uppdagats som ska åtgärdas. Ingen lärare eller rektor som ska ställas till svars?

Men tänk efter ett ögonblick. Genom att fokusera på de faktorer som vi vet genererar kvalitet i skolverksamheten så har hela kollegiet börjat leta efter tecken på detta i sin egen och kollegornas undervisning. Skolledning och elevvårdspersonal reflekterar kring hur de lägger upp föräldrakontakter, elevvårdskonferenser och studiedagar utifrån vad forskning och beprövad erfarenhet säger är kvalitet.

Och förutom det lärande som genererats på den inspekterade skolan så har också inspektionsgruppen fått med sig mycket kunskaper som de kan ta med tillbaka till sin egen skola. Lite som humlor.

Jag tror på kollegiala inspektioner som letar efter rätt i stället för att leta fel.