Utbildning är en frihetsrörelse
23 apr 2024 16:22
Vad är det vi håller på med egentligen? Alla vi som jobbar med utbildning i olika skolformer och verksamheter. Vad är egentligen den högre meningen med alltihop?
Försörja arbetsmarknaden med utbildad arbetskraft? Se till att samhället hålls ihop genom att alla barn får en gemensam grund av kunskaper och värden att stå på? Föra vidare ett kulturarv mellan generationerna?
Javisst, vårt utbildningsystem har alla dessa funktioner. Men jag ser rollen som frihetsrörelse som den allra viktigaste. Vad menar jag med det?
Vårt samhälle är fullt av ofria människor som begränsas av faktorer som ett fattigt språk, bristande självförtroende eller oförmåga att orientera sig i omvärlden. De kanske saknar förmåga att samspela med andra människor eller kunskaper som krävs för att kunna få ett jobb eller utnyttja sina medborgerliga rättigheter. I alla de uppdrag som jag har haft under åren har jag sett hur skillnader i tillgång till utbildningskapital – och då särskilt språkligt kapital – leder till skillnader i livsvillkor. Det är kanske inte förvånande att personer med lång utbildning har högre livsinkomster, men de lever också i genomsnitt 7 år längre, är lyckligare och har mer makt i samhället än de som endast har grundskola. Risken för arbetslöshet är fyra gånger så hög för de som inte har gått gymnasiet och risken för allvarliga sociala problem som missbruk och kriminalitet är mer än tio gånger så hög för kortutbildade jämfört med högutbildade.
Om man får ett rikt språk och ett starkt självförtroende som barn så kan man under hela livet bygga på med nya kunskaper. Barnet lär sig att tolka och förstå omvärlden och det får en egen röst som kan uttrycka behov och vilja. Barnet blir inget offer för omständigheterna utan en egen aktör med en fri vilja och med verktyg för att förverkliga sina drömmar. Det blir en fri människa.
Jag tänker ibland på en utrikesfödd kvinna jag mötte på SFI under ett studiebesök för några år sedan. Hon kom till Sverige i 40-årsåldern tillsammans med sin man och fyra barn. Hon hade inte fått gå i skolan i hemlandet och kunde inte läsa eller skriva. När hon efter tio år i Sverige äntligen började på SFI fick man börja med en alfabetiseringsprocess på hennes modersmål för att därefter börja jobba med svenskan. När jag kom på besök berättade hon överlyckligt att hon själv hade åkt buss in till centralorten och handlat på torget för första gången – utan sina barn som tolkar. Hon hade kunnat genomföra köpet och räknat växelpengarna så att hon inte blev lurad. Det låter som ganska banala kompetenser för de flesta av oss – men för henne innebar det en enorm frihet. Att kunna hantera sitt vardagsliv utan att vara beroende av man eller barn. Utbildning är en frihetsrörelse!
Utbildningens frigörande kraft är inristad i min egen familjs själ. Man brukar prata om klassresor men jag skulle snarare säga att mina föräldrar genomgick en utbildningsresa. Min farmor föddes 1902 och växte upp i den tornedalska byn Karungi. När hennes pappa, som var rallare, dog var farmor tio år. De tio barnen togs om hand av olika släktingar eller såldes ut på auktion och det blev så olyckligt att farmor inte fick gå mer än två år i skolan. Hon lärde sig tack och lov att läsa men när jag talade med henne på ålderns höst återkom hon med bitterhet till att hon inte hade fått en fullständig utbildning. Hennes värld blev trång och begränsad. Hennes pension var låg och hon hade aldrig fått komma ut och se världen. Men hon hade satsat allt på att hennes son, min pappa, skulle få en rejäl utbildning. Hon fick darr på rösten när hon pratade om tillfället när min pappa installerades som professor.
Nu är min pappa 95 år. Hans liv har varit oändligt rikt med arbete i olika delar av världen. Han är fortfarande ständigt nyfiken och aktiv på nätet. Han utbyter idéer med gamla forskarkollegor från Indien. Han inte bara läser böcker – han skriver också. Hans liv har varit så mycket friare än min farmors tack vare den utbildning och de redskap som han därigenom har fått.
Mitt ibland alla svårigheter vi brottas med i utbildningens värld – brist på pengar, krävande vårdnadshavare, tröga IT-system eller jobbiga förvaltningschefer så måste vi ibland komma ihåg detta: Vi är en del av världens största frihetsrörelse!
Skribent
Erik Nilsson
Utbildningsdirektör
Bloggarna på Pedagog Jönköping består av personliga texter. Åsikter och ställningstaganden är skribentens egna.
Tillsammans för lärglädje
Här delar utbildningsdirektören och utbildningscheferna för förskola, grundskola och gymnasieskola i Jönköpings kommun - Erik Nilsson, Stefan Nilsson Ekvall, Charlotte Olsson och Henrik Natt och Dag, med sig av sina tankar om kompetensutveckling, hur våra verksamheter ska utvecklas och hur vi tillsammans ska arbeta för lärglädje hela vägen.