Hur ser världen ut 2043?

Bakgrund

Ungdomsbarometerns rapport (2021) beskriver generation Z:s, alltså ungdomar mellan 15-24 år, eskalerande oro för framtiden. Oron för framtiden har ökat från 29% 2019 till hela 34% 2020 och det är inte en främmande tanke att denna siffra fortsatt att öka sedan dess. Världslägets dramatiska förändring gällande planetens kritiska tillstånd, hotet om krig, minnet av en pandemi och AI-teknikens framfart, är bara några saker som dagens ungdomar oroar sig för. Tillsammans ville vi spekulera om framtiden, om både det hotfulla men också det hoppfulla. Genom vetskapen om människans ständiga strävan att genom gemensamma ansträngningar och tro på viljan att förändra riktning tog vi oss an det projekt som fick arbetsnamnet ”Future”. Skulle vi kunna närma oss ämnet genom att skriva fiktiva noveller i grupp?

Dela tankar om framtiden

Att spekulera och skriva ner tankar skapar en viss kontroll. Vår utgångspunkt var därför att börja dela tankar om framtiden med varandra. Den teoretiska utgångspunkten var Future Literacy (Unesco, 2024) som beskriver att utrymme för spekulation om framtiden kan skapa förutsättningar för förberedelser och därmed förmågan att hitta nya innovativa lösningar på de problem vi står inför. För våra tekniskt kunniga och lösningsorienterade teknikelever är detta en utmärkt utmaning.

Projektet startade våren 2023 med en vision om att låta eleverna kollaborativ skapa framtidsberättelser utifrån klassiskt storytelling men också med hjälp av AI-verktyget ChatGPT som då var relativt nytt och omstritt i skolan. Tillsammans ville jag, Andrew Galbraith som är förstelärare i AI, och Therese Haglind, utbildningsstrateg på Utbildningsförvaltningen, skapa ett projekt som var både kreativt och utmanande. Projektet skulle genomföras tillsammans med fyra teknikklasser i årskurs 1 på Erik Dahlbergsgymnasiet. För att på kort tid kunna sjösätta det, som kom att kallas för ”Future-day, förankrades det hos rektor Andreas Holm.

Samarbete med HLK

Nästa fråga var vad vi skulle hålla till. Tänk om vi kunde vara någon annanstans än på skolan? Vad skulle det göra med kreativiteten om vi var till exempel på Jönköpings University, en möjlig framtida plats för studier? Vi kontaktade Ylva Lindberg, professor i pedagogik med inriktning mot språk och litteratur, och det visade sig att vi kunde vara på HLK (Högskolan för lärande och kommunikation) med våra 128 teknikelever. Samarbetet med högskolan öppnade också upp för förankring i forskning genom Lindberg.

Inför Futures day hade eleverna klassvis fått arbeta modellen Café-Conversation model. Uppgiften går ut på att elever i grupper diskuterar framtiden, utifrån givna frågor, där en bordsledare antecknar. Efter en stund rör sig alla utom bordsledaren runt och ytterliga tankar fylls på. Avslutningsvis sammanställs resultat och tillsammans försöker man hitta gemensamma nämnare men också det som sticker ut. Värt att nämna är att miljön bör vara trivsam, likt en cafémiljö, vilket ofta skiljer sig åt ifrån ett grått klassrum. Förhoppningsvis leder detta också till fler ”utanför boxen-tankar”. Genom ytterligare repetition av berättarteknik och möjligheterna genom AI var eleverna rustade för Future day.

Hur kan världen se ut 2043?

Hur kan världen ut 2043? Denna fråga var den Futures day i början av maj, utgick ifrån. Det visade sig att det både fanns dystopiska och utopiska tankar. Många noveller hade ett tydligt tema där mänskligheten eller planeten som sådan räddades av en grupp modiga människor vilket kändes hoppfullt och ganska likt det mål som Future Literacy tar upp.

Dagen öppnades i stora aulan med invigningstal och miniföreläsningar om miljömässig hållbarhet och den snabba tekniska utvecklingen. Snart samlades 29 grupper över hela HLK för att påbörja sina ramberättelse utifrån skrivinstruktionen. Hur har det gått med den globala uppvärmningen, överbefolkningen och kommer AI med robotteknik tagit över världen 2043? Vad ska konflikten, alltså utmaningen i berättelsen vara och vilka karaktärer ska läsarna möta? Detta var bara några av de frågor som diskuterades. Många grupper kom snabbt igång och för andra tog det lite längre tid. Whiteboards och bildinspiration på borden öppnade tankegångar. Vissa började måla på stora papper och eleverna använde sina kunskaper om berättarteknik ifrån svenskundervisningen. Under skrivprocessens gång frågade eleverna också ChatGPT om råd för utveckling och förändring, något de arbetat med på tekniklektionerna.

Kreativiteten flödande och så också intaget av mat. För att eleverna inte skulle komma ur sin flow-zone fick de möjlighet att fika och äta när och var de ville. De enda fasta hållpunkterna var de två feedbacktillfällena och avslutningen på dagen. Feedback var ett viktigt inslag för att få respons på sin text men också utvecklingsidéer ifrån andra grupper och lärare. Att få sätta ord på sin berättelse, svara på frågor och förklara för andra utmanade och sporrade dem att fördjupa berättelsen. Dagen var slut men inte projektet.

AI-genererade bilder som illustrationer

Vad skulle vi kunna göra mer? Självklart skulle vi skapa illustrationer till novellerna. Kommande vecka gestaltade eleverna sina berättelser genom att skapa AI-genererade bilder. Att få se platserna och karaktärerna framför sig fördjupade berättelserna och gav dem liv. Men inte kunde vi sluta nu när vi har alla 29 novellerna och illustrationerna i våra händer? Absolut inte. Projektgruppen valde att publicera åtta av novellerna i en antologi som nu finns att köpa.

Att arbeta med projektet utifrån ett vetenskapligt perspektiv har från början varit självklart. Tillsammans med elever som läste sina noveller presenterade vi projektet på HLK-konferensen Forskningsbaserad undervisning. Teori och praktik i samverkan. Deltagande på det internationella symposiet AI Opportunities and Challenges. Education will never be the same again där bidrag och deltagare ifrån hela världen deltog, är ett annat exempel. Snart släpper Haglind och Lindberg bokkapitlet ”Who Holds the Future? Value Enactment through Futures Framing by Upper Secondary School Teachers” i boken Framing Futures in Postdigital Education: Critical Concepts for Data-driven Practices.

Eleverna medverkade på SmåLit

Inte nog med det. Under vintern blev vi tillfrågade av SmåLit, Smålands litteraturfestivals projektledare, om vi ville medverka. Självklart sa vi ja! Med eleverna i fokus fick de högläsa sina noveller efter att projektet presenterats. Future 2023 avslutades nyss med en tillfällig utställning av illustrationerna på Stadsbiblioteket. Snart hänger vi med stolthet upp dessa permanent i korridorerna på Erik Dahlbergsgymnasiet.

Om vi ska göra det igen? Självklart, men denna gång skruvar vi på det ännu mer för att göra det ännu bättre. Vi är redo för Future 2024!