Läsloggen som redskap för metareflektion

Berättelsen ska i skolan användas som språngbräda för tankar om såväl självet som omvärlden och då är det lätt att eleverna i sitt associerande hamnar tämligen långt från den faktiska texten de läst eller läser. Läsloggen kan fungera som ett verktyg för reflektion, men också för att eleverna inte ska tappa kontakten med själva texten.

En av lärdomarna från den storskaliga läsfrämjandeinsatsen ”Berättelser som förändrar” är att det är svårt för många unga läsare att anlägga metaperspektiv på den egna läsningen.

Min licentiatavhandling från 2020 visar dock betydelsen av att förse eleverna med ett anpassat forum för insikter och utblickar i relation till deras fiktionsläsning, för att stödja eleverna i medvetandegörandet av deras egen läsprocess. Tydliga ramar att utgå och avvika från samt begrepp anpassade till metareflexiv läsning kan vara framgångsfaktorer i arbetet med elevernas läsmedvetenhet.

Att litterära begrepp ska användas som medel för att bättre förstå en text eller sin egen läsning, snarare än som kontextlös utantillkunskap, borde vara en självklarhet i all litteraturundervisning och då är det viktigt att lärare och elever använder sig av terminologi som fungerar i sammanhanget.
Kanske kan ovanstående vid första anblick verka avancerat, men det behöver inte vara det. Elever kan förstå begrepp utifrån sin egen lärandesituation och här behöver ändamålen få helga medlen.

Jag har i licentiatavhandlingen utgått från läs- och litteraturforskaren Rita Felskis fyra ”modes of textual engagement”: igenkänning, hänförelse, kunskap och chock. Felski förklarar djupgående hur det textliga engagemanget kan se ut med hjälp av de fyra begreppen, men eleverna kan komma långt med en vardagsnära förståelse av dem.

Igenkänning handlar helt enkelt om att kunna relatera, individuellt eller kollektivt, till någonting ur berättelsen. Hänförelse handlar om att låta sig uppslukas av berättelsen och lite grann glömma verkligheten runt omkring. Många elever har säkert upplevt detta i läsningen av någon bok och ännu fler i berättelser på film eller i Tv-spel. Kunskapsbegreppet är till för att förklara lärdomar (faktabaserade, etiska, själv- eller omvärldskunskapande med mera) sprungna ur texten och läsningen. Chock handlar i det här sammanhanget om att möta det oväntade, antingen plötsligt eller smygande på en, skakas om och se berättelsen på nytt med i viss mån ändrat perspektiv.

Men, tänker kanske någon, det där är ju fyra begrepp som präglas av en positiv syn på vad litteraturen kan göra och jag har ju tvärtom många elever vars inställning till läsning lämnar en hel del övrigt att önska. Det är åtminstone vad som framkom i samband med fokusgruppsamtal med svensklärare och skolbibliotekarie i min studie.

På grundval av dessa samtal adderade jag begreppet ”motstånd” till Felskis fyra koncept. När det tar emot i läsningen är det viktigt att eleven reflekterar över vari motståndet består. Är det språket i boken, någonting i dess innehåll eller form, teman och motiv som är alltför obekanta, eller kanske någonting utanför själva texten som stör läsningen? Eller kanske helt enkelt att det är just skolläsning det handlar om? Att tydliggöra sitt läsmotstånd är ett stort steg i strävan att bemästra det.

Avslutningsvis, oavsett om du arbetar med skönlitterär läsning i grund- eller gymnasieskola, kan det vara värt att prova vad som händer om eleverna får skriva läslogg med stöd av begreppen igenkänning, hänförelse, kunskap, chock och motstånd.

Du kan till exempel göra så här:

1. Bestäm hur långt i boken ni läser till vilken lektion.
2. Låt eleverna skriva läsloggsinlägg som
   a) kortfattat sammanfattar intrigen så långt och
   b) beskriver läsupplevelsen med något eller några av Felskis begrepp och/eller motstånd.
3. Använd läsloggarna som underlag för boksamtal och låt gärna eleverna fylla på sina loggar med nya insikter.

När jag arbetar så här brukar det gynna såväl läsvana elever, som hittar nya perspektiv på berättelsen, som läsovana elever, som istället kan få syn på vad den egna läsattityden bottnar i. Ibland händer det till och med eleverna kan uppleva läsningen som meningsfull.