Vi snackar hjärna!

Oavsett hur tillgängligt vi gör det i undervisningen infinner sig inte den riktiga glädjen eller motivationen hos alla elever vid alla tillfällen. Av olika anledningar har inte eleven tron på sig själv. Det här är lite av tjusningen med att vara lärare, att hitta rätt som gör att eleven tar sig vidare, men vad frustrerande och hårslitande det kan vara.

Sedan några år tillbaka använder jag och klasslärarkollegan oss av hjärnfokus i vår undervisning. I våra hjärnor finns det cirka 86 miljarder nervceller, med andra ord ett enormt nätverk. Vi gick en digital fortbildningskurs gällande hur man skulle få ett hjärnfokus i sin undervisning och sedan dess har vi varit fast och det är nu ett stående inslag i våra klassrum. Där pratar vi om vad som faktiskt sker i vår hjärna i olika situationer och varför man reagerar som man gör vid specifika tillfällen.

I det här inlägget kommer jag att berätta om några av de delar gällande hjärnfokus, som vi använder oss av i vår undervisning, för att våra elever ska våga testa, våga misslyckas, anstränga sig och lyckas i sitt lärande.

Inlärning = hjärnan omformas!

”Hjärnan genererar nya hjärnceller hela tiden, speciellt när du gör något nytt. Speciellt när du lär dig nya saker.

Varje gång du lär dig något så förändras din hjärna. Du har inte ett visst antal hjärnceller och de är inte skrivna i sten utan det är något som utvecklas hela tiden.

Varje gång du anstränger dig så blir du lite bättre. Varje gång du lär dig någonting nytt så omformas din hjärna. Varje gång du kämpar så vet du nu att dina hjärnceller förändras och att du utvecklas.” (Erik Fernholm, motivationsforskare)

Det här är ett citat från en kort film som vi inleder varje läsår med, både för elever och vårdnadshavare. Under läsårets gång återkommer vi till den här filmen, särskilt när det är dags för att lära sig något nytt, för det är när man ska lära sig något nytt som det kan upplevas extra motigt och trögt.

Det här brukar vi modellera med en trådrulle som vandrar mellan två celler.

Första gången du tänker den nya tanken kommer det att ta tid och inte gå så snabbt, men desto mer du tänker och tränar på den här tanken kommer det att gå snabbare och snabbare och tråden mellan cellerna blir tjockare och tjockare och till slut har den här krångliga stigen blivit en motorväg.

Testa själv! Försök att göra följande fingerövning så fort du kan:

Tumme mot pekfinger

Tumme mot ringfinger

Tumme mot långfinger

Tumme mot lillfinger

Det mest troliga är att det går ganska sakta till en början, kanske det även blir fel och man får börja om. Men efter ett tag går det snabbare och snabbare. En enkel övning som visar eleverna att med övning och ansträngning så går det lättare och lättare, vilket ger en ökad motivation att försöka.

Penna och papper

Det digitala får en allt större plats i allt i vårt samhälle, men då handen har en stor representation i vår hjärna förtydligar vi för eleverna att det är viktigt att skriva för hand. Tränas inte handen, minskar representationen i hjärnan. Dessutom ger det en bättre inlärning att skriva för hand för man minns mer av det skrivna. Vår hjärna föredrar alltså papper och penna och därav kommer vi överens med eleverna att man varje skoldag ska ha skrivit någon anteckning vid något tillfälle för hand och anteckningsboken har blivit en vana för eleverna.

Bert-Olof

”Jag kan inte det här.” ”Jag vill inte.” ”Det är ingen idé att jag försöker för jag kommer ändå inte fatta eller lyckas.” Det här är några kommentarer som vi nog alla möts utav och som vi kanske själva har när något känns väldigt svårt, de så kallade statiska tankarna. Det är fullt normala tankar, men samtidigt tankar som hindrar oss i vårt lärande och i våra ansträngningsförsök.

Det som det handlar om är egentligen vår aningen lata hjärna som vill ta den enkla vägen. Det här är en kamp som man behöver vinna för att det ska bli någon ansträngning och utveckling!

När vi möter en ny klass introducerar vi Bert-Olof, vårt namn och figur på den statiska tanken. Att namnge den statiska tanken gör att man blir medveten om att man har den, för det är egentligen inte en tanke man vill ha. Till en början är det vi som svarar på sådana kommentarer att det är Bert-Olof som talar, men sedan kan det bli en klasskamrat eller faktiskt eleven själv som utbrister att: ”Näe nu är Bert-Olof här igen.” Några veckor in nämns inte Bert-Olof så mycket mer, men som en påminnelse finns han uppsatt på klassrumsväggen för att vi ska komma bort från det statiska och bli mer dynamiska – jag kan inte det här ÄN! Skulle vi hålla fast vid den statiska tanken kommer vi inte att göra ansträngningen för att faktiskt lära oss något nytt eller våga testa på något.

Det här var några delar som dyker upp i våra klassrum. Skulle du bli nyfiken på mer är det bara att höra av sig!