Hur lär vi oss egentligen?

Vi har också lärt oss olika studieteknik och just det är en viktig nyckel i lärandet. Det är inte helt ovanligt att elever som har lätt för sig på grundskolan och egentligen bara flyter igenom med goda betyg kan få problem på gymnasiet när kraven och tempot blir högre. Man har inte lärt sig hur man ska plugga på bästa sätt. I mitt jobb så möter jag också elever som trots att de har svår dyslexi klarar av skolan bra eftersom de har hittat en bra studieteknik och en stark motivation som hjälper dem att lära sig på bästa sätt. Ju tidigare en elev med läs- och skrivsvårigheter lär känna sig själv och vilka styrkor och svagheter man har desto bättre är det. Men detta gäller ju egentligen oss alla.

Jag själv har funderat en del på varför jag lättare kommer ihåg vissa saker medan andra saker inte alls fastnar och några nycklar för mig är förförståelsen och förmågan att skapa inre bilder. Att kunna hänga upp det jag ska lära in på lite ramar.

Att ge eleven strukturer

Jag gick samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet och var en klar medelmåtta i matten där. Jag tyckte att den var rätt knepig. Matte har aldrig varit ett av mina bästa ämnen men jag klarade mig igenom den i varje fall. Efter studenten så gick jag naturvetenskapligt basår och skulle där helt plötsligt lära mig naturmatten. Här fick jag en fantastisk lärare som kunde förklara matten på ett sätt som jag aldrig tidigare hade varit med om och han gav mig strukturer som gjorde att klarade det. När jag sedan tittade på matten som jag läste på gymnasiet och tyckte var svår då så var den ju inte det nu. Det handlade alltså inte om att jag egentligen hade så svårt för matte utan att jag inte hade hittat rätt strategier för att göra matten begriplig. Min nya lärare hjälpte mig med dessa. Vilken skillnad denna lärare gjorde för mig och tänk vad viktiga bra lärare är för sina elever. Vi kan nog alla se tillbaka på vår egen skolgång och hitta både goda och dåliga exempel på lärare och lärandesituationer.

Ansträngning gör genombrott härligare

Det vi också förmodligen bär med oss är minnen av stunder när poletten faller ner. Alltså när vi lär oss något nytt. Oftast har denna nya kunskap krävt en ansträngning och det gör känslan av genombrott så mycket härligare. Det här är en känsla som alla behöver få uppleva. Ibland får jag höra att assisterande teknik är fusk eller en genväg för eleven. Men i min värld handlar inte assiterande teknik om att ta bort ansträngningen för eleverna utan att göra ansträngningen hanterbar.

Att tvingas läsa en lång text och förväntas komma ihåg innehållet när jag har läs- och skrivsvårigheter kan göra ansträngningen oöverstiglig. Samtidigt så kan användandet av assisterande teknik utan medveten tanke och god studieteknik bli lika oöverstigligt. Om målet är själva kunskapen så måste vägen dit få se olika ut för oss.

Att sätta lärandet i fokus med assisterande teknik

För mig är assisterande teknik ett sätt att sätta lärandet i fokus. Att få hjälp att kompensera de svårigheter jag har för att öka mina möjligheter till lärande. Assisterande teknik i sig själv har inget egenvärde utan det ett medel för att nå målet. Som jag ofta brukar lyfta upp så handlar det inte om teknik för tekniken skull utan syftet med tekniken. Om vi nu lär oss på olika sätt så behöver vi som lärare hjälpa eleverna att lära sig hur de lär sig på bästa sätt med både analoga och digitala verktyg. Om en elev behöver lyssna på texter så behöver jag som lärare veta hur det fungerar och kunna lära ut en bra studieteknik där på samma sätt som jag behöver hjälpa de som ögonläser. Att inte lämna eleven som ensam ansvarig för sitt egna lärande.

Fråga: Hur lär vi oss egentligen? Svar: Olika…