Förstelärarreformen – en reform för premiering eller skolutveckling?

Det vi idag vet om policy och reformer är att de vanligtvis har flertalet underliggande syften och problem som de politiska incitamenten försöker fixa, oftast även motsägelsefulla sådana. Karriärstegsreformen är en sådan reform som har flertalet syften som inte alltid är lätta att förverkliga i skolpraktiken.

I min forskning har jag bland annat analyserat nationell och lokal policy av karriärstegsreformen. En policy iscensätts aldrig i ett vakuum utan tolkas, upprättas, förhandlas och förändras utifrån rådande kontext. I denna text kommer jag kortfattat redogöra för hur karriärstegsreformen växt fram och idag styrs av två logiker.

Grunden till karriärstegsreformen växer fram i relationell till lärarlegitimationsreformen. Det visar sig i nationella och internationella undersökningar att lärarlönerna i Sverige är låga i jämförelse med många andra länder i Europa, samt att Sverige inom en snar framtid kommer stå inför en stor lärarbrist. I den statliga utredningen för lärarlegitimationsfrågan 2008, så vill reformen öka kvaliteten i svensk skola, höja statusen på yrket och tydliggöra lärares och förskollärares behörighet.

Utredarna får även uppdraget att lyfta fram karriärsteg inom reformen för att stimulera till professionell utveckling. Den professionella utvecklingen ska bestå av möjlighet till kompetensutveckling och fördjupning inom sitt ämnesområde. Detta stimulanspaket av karriärtjänster är dock inte tänkt för alla, utan det blir statens ekonomi som får styra hur många som kan premieras. Trots framskridande planer så pausar regeringen förslaget och karriärstegsreformen får vila några år.

I budgetförhandlingarna 2012 så bestämmer sig regeringen för att ta nytt grepp om karriärstegsreformen och skriver fram en promemoria som lyfter lärarens undervisningsuppdrag som den enskilt största framgångsfaktorn för att öka elevernas måluppfyllelse. John Hatties metastudie om synligt lärande är ett centralt bidrag i framställningen av promemorian. Promemorian nämner även andra länder som infört liknande karriärstegsreformer.

De förslag som lyfts fram i promemorian är inom Advanced Skills Teacher (AST) reform, alltså skickliga undervisande lärare som är experter inom sitt ämne. På grund av regeringens fokus på expertlärare, alltså enbart skickliga lärare i undervisning och i avsaknad av en tydlig förankring till lärarlegitimationsreformen så blir karriärstegsreformen svagt underbyggd och enbart ett lönelyft för vissa utvalda lärare. Kompetensutvecklingen som var så viktig i den statliga utredningen om lärarlegitimationen nämns knappt i reformen och lektorns roll som vetenskaplig fanbärare inom skolan osynliggörs, vilket innebär att karriärstegsreformen inofficiellt byter namn till förstelärarreformen. Uppdraget blir och är fortfarande i förordningstext:

”Lärarens arbetsuppgifter ska huvudsakligen bestå av undervisning och uppgifter som hör till undervisningen”.

Samtidigt som reformen ska iscensättas så infaller den så kallade ”PISA-chocken”. Sverige presterar sämre än OECD-genomsnittet i matematik, läsförståelse och naturvetenskap. Trots ytterst små variationer från tidigare internationella mätningar så blir svenska politiker ängsliga och vill visa sig handlingskraftiga.

Karriärstegsreformen blir nu en av många snabbreformer som inkluderas i räddningspaketet för svensk skola. Samtliga lärare ska kompetensutvecklas inom matematik och läsförståelse genom det kollegiala lärandet. Förstelärarna blir i många skolor de som får uppdraget att handleda de kollegiala processerna. När väl regeringen lämnar över ansvaret för förstelärarna till Skolverket så ändras logiken bakom karriärstegsreformen. Skolverket tolkar inte reformen som en AST reform (expertlärare), utan som en teacher leader reform (lärarledare). Skolverket skriver på sin hemsida: ”Att låta förstelärare driva kollegialt lärande på skolor är en tydlig framgångsfaktor”.

Förstelärarreformen vilar i stora delar på dessa två skiftande logiker. Ska försteläraren vara expertläraren i klassrummet, där läraren bedöms och premieras för sin skicklighet eller lärarledare i kollegiet som genom sin mellanledarfunktion påverkar och driver skolutveckling?

Enligt min analys så driver regeringen fortfarande en premieringsreform, genom att stimulera lönemässigt till att fler ”erfarna och skickliga” stannar i skolor med särskilda svårigheter, medan Skolverket fortsatt driver en skolutvecklingsreform. Detta har inneburit att logikerna i flera fall arbetar mot varandra och riskerar bli kontraproduktiva. En AST reform kräver stabilitet och professionellt friutrymme, en lärarledarreform kräver tid och mandat från rektor och kollegor för att driva och våga utmana andra lärares föreställningar om undervisning. Skolhuvudmannen vill vanligtvis kunna inkludera båda dessa logiker i sina utlysningar av förstelärare vilket i andra länder inte varit framgångsrikt, baksidan av myntet är vanligtvis oklara förväntningar på uppdraget och ökat sjukskrivningstal.

Min önskan är att det nya professionsprogrammet som börjar gälla 2025 tar med sig erfarenheterna av förstelärarreformen och en gång för alla genomför satsningar som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.