Våga pröva rytminstrument!

Det händer då och då att jag prövar saker jag inte riktigt tror på eller är tveksam till. Ibland besannas mina farhågor men någon gång då och då får jag vara med om något magiskt och fantastiskt. Jag vill dela med mig av två sådana berättelser.

Trumma

Vi börjar med trummandet. Alla gillar väl att spela trumma?! Om man har en trumma i ett rum så har jag märkt att både barn och vuxna gärna går dit och slår och rör vid trumman. Den är som en magnet, det killar i fingrarna, man måste bara testa.

Det är ganska kostsamt att köpa in trummor till en hel barngrupp. Därför har jag aldrig jobbat med riktiga trummor i hel grupp. Barnen har givetvis fått pröva att spela ramtrumma och djembetrumma en och en eller i par t.ex. då vi sjunger “Nu ska vi spela på trumman” då man skickar en trumma, eller två som jag föredrar, så inte all uppmärksamhet riktas mot ett barn.

För att kunna spela trumma med en hel barngrupp har vi fått plastburkar från vårt storkök. Dessa burkar har varit perfekta att slå med händerna på. Ljudet har varit behagligt för öronen. När nu mina barn började spela trummor i skogen var det pinnarna som var roliga att spela med. Jag kom på att jag sett någon film på youtube där pedagoger använt sig av ätpinnar. Dessa är ju smala och borde inte ge ifrån sig något starkt ljud men jag var ändå skeptisk till idén. Jag har i alla år undvikit pinnar till trumspelet på grund av ljudnivån.

Vi har en tid inbokad i vårt musikrum Loftet för hela vår barngrupp på torsdagar. Så jag bestämde mig för att pröva. Jag dukade fram 18 burkar och lade ätpinnarna bredvid varje burk. När barnen kom in i rummet blev de glada och förväntansfulla. De satte igång direkt och vi började spela “Rassel”. Ljudet var lagom starkt och barnen var så jätteglada och följde mig när jag spelade starkt och svagt, långsamt och snabbt.

Jag sjöng “uppe, uppe...” barnen spelade med pinnarna mot varandra över huvudet. Jag sjöng “bakom, bakom...”, de spelade bakom ryggen. Jag sjöng “på golvet”, de spelade på golvet. Vi jobbar intensivt med prepositioner just nu på vår avdelning så denna musikövning passade extra bra! Jag satte på musiken Can-can (av Jacques Offenbach) och barnen följde musiken och mitt kroppsspråk med att spela starkt och svagt. Sången “Vattendroppar” från “Flyg lilla fjäril” var magisk då pinnarna mot trumman lät som vattendroppar. När vi spelat klart bad jag barnen lägga pinnarna på trumman, bredvid trumman, framför, bakom och till sist i trumman. När vi gick ner från Loftet var det flera barn som uttryckte att det var jätteroligt. Mina kollegor och jag var förundrade. Vi har fortsatt med ungefär samma upplägg en gång i veckan sedan dess och märker att barnen nu vet vad som ska hända och hur de ska spela till musiken.

Ljud och sopsortering

Jag vill berätta om en annan händelse från förra läsåret. Vi jobbade med ljud och sopsortering. Kanske låter lite konstigt men vi jobbade med sopsortering utifrån hur olika material låter. Vi hade spelat med papper (sjöng Prassel istället för Rassel och prasslade papper till låten), skogsmaterial (spelade med pinnar i skogen) och vatten (vatten i en burk som man skakar blir jättefint). Så skulle vi jobba med materialet metall.

På Loftet har jag en massa gamla metallinstrument som inte används så ofta. Trianglar, bjällror, koskällor mm. Dessa instrument hade vi tidigare hängt på en stång och haft utomhus. Barnen hade då fått pröva att slå på dessa metallinstrument med stora och små träpinnar samt olika metallpinnar. Vid något tillfälle hade jag låtit barnen spela på dessa inomhus men det blev så slammigt för öronen och efter det tänkte jag att aldrig göra det mer.

Detta hade jag med mig i bagaget när jag planerade för en metall-musik-samling. Jag valde att bara ta med mig 5-åringarna till Loftet. De var sju stycken. Jag hade bestämt mig för att barnen först skulle få njuta av en fin klang och att jag skulle använda lugn musik till. Jag tog en metallpinne och slog ett försiktigt slag på en cymbal och lät tonen klinga ut. Barnen var fascinerade. Sedan lade jag ett mollackord på pianot och bjöd fram första barnet. Han tog pinnen och lika försiktigt som jag spelat så spelade han på det ena metall instrumentet efter det andra så försiktigt och jag kompade med några ackord. När vi avslutat började de barn som suttit och lyssnat att applådera, pojken som spelat lade handen på magen och bugade sig djupt. Han gick fram till nästa barn och överlämnade pinnen (utan att jag behövde avbryta med prat). Nästa barn fortsatte i samma anda och tog emot applåder och lämnade över till nästa osv. När alla barn varit framme, spelat och tagit emot applåder kände jag att jag fick tårar i ögonen. Vilken musikupplevelse detta var!

Några tips:

• Var förberedd, skriv en liten planering över vilken musik du tycker kan passa.
• Duka fram det barnen ska använda, barnen uppskattar om det ser inbjudande och fint ut.
• Ta fram allt du behöver innan barnen kommer, gitarr, högtalare osv.
• Det som funkar i en barngrupp kanske inte funkar i nästa och det som inte funkat i en grupp kan funka nästa gång.
• Våga pröva även om du är tveksam!