Ämnesintegrerade temaveckor om hedersrelaterat våld: ”Det var knäpptyst i klassrummet”

Under sex veckor har årskurs två på Sandagymnasiets samhällsprogram arbetat med hedersrelaterat våld och förtryck. Under perioden har temat vävts in i flera olika ämnen. Syftet har varit att ge eleverna möjlighet att se samband mellan kurserna, men också att öka deras kunskap och medvetenhet kring hedersrelaterat våld. Det är kunskap som är viktig, både här och nu men även längre fram i livet, menar Evelin Yacoub Gazrawi som är svensk- och engelskalärare och Tove Buskas, förstelärare på Sandagymnasiets samhällsprogram.

– Det är viktigt att eleverna får med sig den här kunskapen innan de kommer ut i arbetslivet. Många av våra elever på samhällsprogrammet kommer att arbeta som till exempel socionomer, poliser, lärare eller sjuksköterskor. Det här är frågor de kan möta i sitt yrkesliv, säger Evelin.

Tove lyfter också att hederskulturen finns nära elevernas vardag.

– Vi möter elever som lever i en hederskontext. Många ungdomar känner också en osäkerhet, jag har haft elever som frågat vad de ska göra när de har vänner som de misstänker lever under begränsningar. Rädslan för att göra fel gör att man ibland inte gör något alls.

En idé som blev verklighet

Tanken om att jobba ämnesövergripande kring hedersrelaterat våld och förtryck har legat och grott länge och i år valde hela arbetslaget att genomföra idén.

– Det fanns en gemensam känsla hos oss lärare att frågan behövde få ta mer plats, inte som en punktinsats, utan som ett arbete som fick ta tid, berättar Tove.

– Vi valde också att lägga arbetet i årskurs två. Då har eleverna hunnit lära känna varandra och oss lärare, och de är mer mogna och mottagliga för att ta sig an ämnet, fortsätter Evelin.

Arbetet startade efter sportlovet och under veckorna vävdes temat in i flera olika ämnen, bland annat engelska, svenska, samhällskunskap, sociologi, religion och naturkunskap. Tanken var inte att upprepa samma innehåll, utan att låta olika ämnen bidra med olika perspektiv och steg för steg bygga upp elevernas kunskap och förståelse.

Litteratur och fakta för perspektiv

Eleverna fick börja med att läsa Elaf Alis självbiografiska bok ”Vem har sagt något om kärlek?”, en berättelse som blandar personliga erfarenheter med fakta. I svenskundervisningen fick eleverna sedan bland annat läsa ”Fröken Julie” av August Strindberg. Under läsningen stannade klassen upp flera gånger för att diskutera texten, och efteråt fick eleverna jämföra dramat med nutida Vinterviken.

– Syftet var att bredda perspektivet och visa att frågor om heder, kontroll och traditionella könsnormer inte är något som bara finns långt borta eller i vissa delar av världen. Genom litteraturen ville vi också ge eleverna en historisk förståelse och synliggöra att den här typen av normer har funnits även i ett svenskt sammanhang, förklarar Tove.

I samhällskunskapen låg fokus på statistik, lagstiftning och samhällsperspektiv, medan sociologin och religionsundervisningen hjälpte eleverna att diskutera begrepp som skamkultur, kollektivistiska och individualistiska kulturer samt relationen mellan kultur och religion. I naturkunskapen handlade samtalen bland annat om kroppen, myten om mödomshinnan och annan faktakunskap som är viktig att förstå för att ifrågasätta begränsande normer.

– Att arbetet spreds ut över tid blev en styrka. Eleverna upplevde inte det som att “samma sak” kom tillbaka, utan att de i stället såg samband mellan ämnena. När de förstod att vi lärare arbetade tillsammans kring samma tema men på olika sätt ökade också deras engagemang. Det som togs upp i ett klassrum kunde plötsligt få betydelse i ett annat, berättar Tove.

Trygga samtal för engagemang

En viktig del i arbetet var hur undervisningen organiserades. Eleverna fick inte bara lyssna, utan också läsa, diskutera i mindre grupper, stanna upp i texter, tänka själva och även förbereda frågor inför temadagen.

– För oss har det varit viktigt att skapa trygga former för samtalen. I mitt ämne fick eleverna till exempel arbeta med texter och lyfta citat eller händelser som de reagerade på, och sedan diskutera i små grupper med klasskamrater de kände sig bekväma med, berättar Evelin. Jag tog inte de samtalen i helklass eftersom det lätt kan hämma eleverna. I små grupper med klasskamrater som eleverna känner sig trygga med blir det lättare att resonera, ställa frågor och pröva tankar tillsammans med.

– Vi valde också att låta eleverna skriva sina frågor inför temadagen. Hade de behövt ställa dem högt i helklass tror jag inte att vi hade fått lika många, förklarar Evelin.

Temadag som gav fördjupning

Hela arbetet avslutades med en temadag. Då fick eleverna möta representanter från Nexus som är ett resurscenter mot hedersrelaterat våld och förtryck i Jönköpings län, samt Nadia Rangsjö som har egen erfarenhet av hedersrelaterat våld.

Att lägga temadagen sist var ett medvetet val. Då hade eleverna byggt upp en grundläggande förståelse för ämnet, vilket skapade bättre förutsättningar för diskussioner och reflektioner under dagen.

– Temadagen blev en fördjupning och ett avslut. Genom att lägga den sist kunde eleverna lyssna med större förståelse, koppla det de hörde till det de redan hade arbetat med och ställa mer genomtänkta frågor, säger Tove.

– Det märktes verkligen, fortsätter Evelin. Föreläsarna reagerade på hur väl förberedda eleverna var och hur bra frågor de ställde.

Starkt engagemang i klassrummet

Responsen från eleverna kring temat och temadagen har bara varit positiv och lärarna har upplevt att eleverna har varit engagerade.

– Jag pratade med en kollega som sa att det var knäpptyst i klassrummet – alla satt med blicken framåt och lyssnade intensivt. I samtalen märktes också stort engagemang, inte minst efter att de sett dokumentären Arvet efter Fadime, som ledde till livliga diskussioner på sociologilektionen, berättar Tove.

Ett viktigt uppdrag för skolan

Samtidigt är det ett ämne som kan väcka starka känslor och få både elever och vårdnadshavare att reagera, men de menar att det inte får styra undervisningen.

– Vi måste våga stå kvar, även när det blåser. Det här är för viktigt, säger Tove. Att inte undervisa om hedersrelaterat våld och förtryck skulle vara att svika de elever som lever i en hederskontext.

Kunskap som kan göra skillnad

Förhoppningen är att eleverna ska bära med sig tre saker: att hedersrelaterat våld och förtryck existerar, att det är olagligt och att det går att få stöd.

– Vi vill att alla elever ska förstå att det här finns. För de som själva lever i det hoppas vi att kunskapen kan bli ett första steg att våga prata med en mentor eller söka hjälp hos någon annan. Det här handlar inte om vad mamma, pappa eller någon annan tycker, det handlar om rättigheter och svensk lagstiftning, säger Tove. Hedersrelaterat våld och förtryck får aldrig bli normaliserat.

Planering inför nästa år

Arbetslaget vill gärna göra om arbetet med nästa års tvåor, men ser samtidigt att upplägget kan behöva anpassas och utvecklas utifrån den nya elevgruppen.

– Vi tycker att detta blev väldigt lyckat och att ansträngningen som krävdes var väl balanserad med värdet som det gav, säger Tove.

Tillsammans konstaterar de att arbetssättet har gett resultat:

– Vi upplever att eleverna har fått en djupare förståelse eftersom frågan inte stannade vid en enskild temadag, utan återkom i flera ämnen under flera veckor. Arbetet visar hur ett ämne kan växa när det får ta tid och rymmas i flera olika delar av undervisningen.