"Skolan blev min väg ut ur hederskulturen"

Exakt hur många som lever under hedersförtryck i Sverige är svårt att säga då mörkertalet är stort, men en undersökning av forskaren Astrid Schlytters visar att uppskattningsvis 240 000 personer, främst barn och unga, lever i någon form av hederskontext. Hur många av dessa som finns i Jönköpings skolor och förskolor vet vi inte, men vi kan vara säkra på att de finns och att du som pedagog eller annan personal i skolan och förskolan dagligen stöter på barn och elever vars frihet begränsas på olika sätt av sina familjemedlemmar.

– Som barn förstod jag nog att det var fel att mina föräldrar slog mig för jag var förbjuden att prata om det med någon, men jag förstod inte att hela sättet vi levde på var fel, berättar Nadia när vi träffas för att prata om hennes uppväxt och upplevelser av hedersrelaterat våld och förtryck.

– Jag tänkte nog att alla uppfostras på olika sätt och att inget är fel med det. Det var först i ett samtal vi hade i klassrummet om rätt och fel som jag förstod att det jag utsattes var förtryck och att det inte var okej.

Skolans roll att stödja utsatta elever

Att inte få umgås med vilka vänner man vill, att inte få klä sig som man vill, att inte få utrycka sina åsikter eller ha en självständig livsstil, att inte få cykla, simma eller delta i fritidsaktiviteter, att inte bestämma vem man ska gifta sig med eller att röra sig fritt är alla exempel på förbud och begränsningar som hedersförtryck innebär. Dessa regler betyder inte bara sociala förväntningar utan innebär ofta konkret tvång, hot eller våld mot den som bryter mot dem.

– När jag växte upp var skolan ett andrum, säger Nadia. I skolan kunde jag säga vad jag ville utan att råka illa ut och i skolan kunde jag också umgås med mina vänner, fortsätter hon. Som lärare är det viktigt att förstå hur viktig skolan kan vara för dessa barn och elever som lever under hedersförtryck. För någon som har en otrygg hemmiljö kan skolan vara en trygg plats där man kan vara fri att vara sig själv utan att bli straffad.

Vikten av att våga lyfta det svåra samtalet i klassrummet

I juni 2022 blev hedersförtryck ett nytt brott i brottsbalken och arbetet med hedersrelaterat våld och förtryck finns sedan samma år även tydligt uttryckt i gymnasieskolans och anpassad gymnasieskolans läroplaner. Där står att skolan ska vara en plats där alla elever kan utvecklas, lära och känna omsorg och omtanke. Skolan ska också ge eleverna stöd i att utveckla goda kamratrelationer och vara en mötesplats för existentiella samtal om relationer, kärlek och sexualitet.

– Det betyder mycket att du som lärare vågar lyfta det svåra samtalet i klassrummet. Och det behöver inte bara vara samtalet om hedersfrågor utan du kan börja med värderingsövningar. Kör fyrahörnövningar och jobba med detta i olika ämnen, till exempel på samhällskunskapen, biologin och religionskunskapen. Det viktigaste är inte när du lyfter värdegrundsfrågor utan att du gör det och att du vågar ta de obekväma frågorna. Låt det bli diskussioner och låt eleverna att ha åsikter. Som lärare räcker det med att du fördelar ordet. Du behöver inte lägga dig i så länge eleverna uttrycker åsikter och inte brott, men gör de det så är det viktigt att du tydligt markerar och påtalar att nu är det inte längre åsikter utan att vi faktiskt talar om brott enligt svensk lag.

Nadia vet av egen erfarenhet att bara genom att lyfta frågan så kan du som lärare påverka omedvetet. Du kanske inte ser resultat idag men du sår ett frö som kan växa till sig så småningom.

– Precis som det var för mig så vet inte och förstår inte alla barn och ungdomar att de förhållningsregler och förbud de lever under inte är ok, att de faktiskt utsätts för ett brott och att det är straffbart att utsätta någon för hedersförtryck. Genom att lyfta frågan visar du också att det finns hjälp att söka och att det inte innebär att man drar skam och skuld över sin familj.

Du kan göra skillnad för någon

När Nadia gick på högskolan tog livet en vändning. Rektorn hade fått ett samtal från Nadias föräldrar som bett att få Nadias schema. Rektorn anade oråd och frågade Nadia rakt ut hur hon hade det hemma.

– Hon var den första vuxna som frågade mig och uppmärksammade att något var fel. Strax efter stod jag i valet att antingen acceptera att mina föräldrar alltid skulle styra mitt liv, inklusive vem jag skulle gifta mig med, eller göra något åt saken. Jag valde att göra något. Det frö som såddes av en lärare många år tidigare hade mognat och jag var nu redo att slå mig fri.

– Min förhoppning är att jag, genom att dela min historia och mina erfarenheter, inspirerar skolpersonal att de kan göra skillnad. Du kanske inte ser när det sker men genom att säga att detta inte är ok, att så här måste du inte ha det, kan du bereda väg och påverka att livet blir bättre för någon.