Vårdnadshavare i förskolan - förtroendefulla relationer för professionellt samarbete

Sammanfattning

Boken lyfter olika aspekter i relationskapande mellan förskolans personal och vårdnadshavare.

Varför ska du läsa?

Den diskuterar vikten av att vara inlyssnande och att bygga ett relationskapital med familjer, vilket utgör grunden för att kunna lösa utmaningar som kan uppstå i den dagliga verksamheten.

Min reflektion

Efter att ha levt i Sverige för några månader lämnade jag mitt första barn, då 1 år gammalt, på förskolan för att åka till SFI. Ingen av oss kunde kommunicera på svenska. Vi kunde inte samhället, vi visste inget om traditioner, kulturer, kläder för det kalla vädret eller matvanor. Jag litade på de pedagoger som mötte henne för att skapa trygghet och se över hennes behov när jag gråtandes tog bussen till stan.

14 år senare är det jag som på andra sidan av förskolans grind möter familjer med sina förväntningar, sin oro, sin förvirring och sina önskemål. Jag förstår deras känslor och även om man är uppväxt i landet, kan man ha förutfattade meningar om förskolan som inte speglar verkligheten och som kan skava.

Boken lyfter att förskolan kan vara det första mötet med det svenska samhället och med utbildningssystemet för en familj med migrationsbakgrund. Det är guld värda möjligheter för att diskutera olika värderingar som handlar om familjer, jämställdhet eller det kollektiva ansvaret. I rätt sammanhang såklart. Jag tänker på det Jonna Bonnemark lyfter i filmen “Det omätbara”, fronesis, den kunskapen av att agera klokt i stunden, att välja den bästa handlingen efter situationen som uppstår. Vi kan kalla det den tysta kunskapen eller fingertoppskänsla. Den där förmågan att bygga tillitsfulla relationer och agera medmänskligt som är svår att lära ut eller beskriva.

Möte med vårdnadshavare kräver en nyfikenhet och känslighet som speglar vår människosyn, vårt genuina intresse för andra människor. Det gäller att spela utanför regler och ramar för att möta just den familjen utan att släppa barnets rättigheter och förskolans läroplan från synen. I mitt fall gällde det att mitt barns pedagoger fick till exempel lära sig vad “água” betydde för att ge henne vatten när hon var törstig.

Det är vi i vår profession som ska hitta de bästa sätten att kommunicera och bygga de förtroendefulla relationerna. Det kan påverka, inte bara barnets vistelse på förskolan, barnets utveckling och lärande men också familjens relation med myndigheterna och utbildningssystemet.

Boken lyfter förslag på hur familjerna kan vara delaktiga i barnens utbildning, genom sommaruppdrag, intervjuer, möten eller avslutningar. Möjligheter för rika och meningsfulla samarbeten mellan förskola och hemmet. Boken ger underlag till viktiga reflektioner i arbetslag och för hela förskolan.

Fernanda Mattiola Pompermaier, förste förskollärare på Stensholms förskola