Om barn som lever i utsatthet

Häromveckan presenterade jag en rapport om barn som lever i utsatthet. Vi är en grupp av förvaltnings- och bolagschefer som tagit fram rapporten som en del av uppföljningen av kommunfullmäktiges övergripande mål: Barn och unga i fokus.

Vi har tidigare konstaterat att de flesta barn och unga i Jönköping har det bra. De flesta klarar skolan och mår bra såväl psykiskt som fysiskt. Men även om de genomsnittliga siffrorna ser bra ut så gäller inte det för hela gruppen.

Förra året fokuserade vi på barn och unga med neuropsykiatriska funktionshinder och detta år fördjupade vi oss i barn som lever i utsatthet av olika slag.

Rapporten tar upp fyra slags utsatthet:

• Barn som blivit utsatta för, eller tvingats bevittna, våld
• Barn som saknar trygg bostad
• Barn som är samhällsplacerade
• Barn i ekonomisk utsatthet

Enkätstudier som har gjorts på nationell nivå visar på att så mycket som 40 % av alla barn någon gång har utsatts för våld från vuxna. I rapporten presenteras att antalet polisanmälningar för våld mot barn har ökat kraftigt i Jönköpings kommun, från drygt 100 per år 2015 till drygt 200 per år 2025. Dock ska man veta att det finns ett mycket stort mörkertal och att en del av ökningen kan förklaras av att toleransen mot våld mot barn har minskat.

Forskningen är dock helt enig om att det till helt övervägande delen är anhöriga, oftast föräldrar, som utsätter barn för våld och att det oftast sker i hemmet. I rapporten finns ett citat från ett barn som kan illustrera: ”Alltså jag har ju förstått det nu när jag blivit äldre, alltså att det är våld. Men man förstår inte det då. Man tror det är normalt.”

I rapporten konstateras att många barn saknar en trygg bostad. Ett trettiotal barn i Jönköping har under de senaste åren blivit utsatta för vräkning men bedömningen är att den dolda hemlösheten är mycket större. Alltså när familjerna saknar en fast bostad utan flyttar runt bland släkt och bekanta och med trångboddhet och otrygghet för barnen som resultat. Jag hör ofta vittnesmål från skolorna om hur svårt det är att få eleverna att fokusera på skolarbetet när de inte vet var de ska bo nästa vecka, eller när man måste dela ett trångt rum med både syskon och någon förälder.

”Det var de som räddade mitt liv, hade det inte blivit en orosanmälan tror jag inte att jag hade haft ett så bra liv som jag har nu.” Så säger ett barn som tagits om hand i samhällsvård i rapporten.

Under 2025 gjordes ca 8 500 orosanmälningar (inklusive där familjen själva bett om stöd) till socialtjänsten i Jönköpings kommun. Flera orosanmälningar kan avse samma barn så antalet unika individer ligger snarare under 4 000. Det är emellertid en ökning med ca 200 jämfört med året innan. Återigen är det svårt att veta om det beror på att fler barn far illa eller på att vi är mer uppmärksamma nu än tidigare. Skolan är tillsammans med polisen och sjukvården de samhällsinstitutioner som gör flest orosanmälningar.

Som yttersta åtgärd för att skydda ett barn kan ju socialtjänsten placera barnet i vård utanför hemmet, oftast i familjehem men i vissa fall hem för vård och boende (HVB) eller de statliga SIS-hemmen för barn och ungdomar som har dömts till vård.

Antalet placeringar i olika former av samhällsvård har ökat kraftigt de senaste åren i Jönköping, från drygt 200 placerade barn år 2023 till drygt 300 år 2025. I rapporten föreslås att samarbetet mellan socialtjänsten, skolan och fritiden förstärks för att undvika externa placeringar, men också för att förbättra återgången till skolgång efter en tid på HVB eller SIS-hem.

Den del av vår analysrapport som tog mig hårdast var den som handlade om barn som lever i ekonomisk utsatthet. Det finns mer än 2 000 barn i Jönköping som lever i familjer som är skuldsatta hos Kronofogden. Många barn tar ett orimligt ansvar för familjens svåra ekonomiska situation. ”Jag vill inte säga till mamma att det är hål i mina skor” säger ett barn i rapporten.

Barnen är mycket väl medvetna om de ekonomiska begränsningarna i familjen. Minsta utgift för till exempel deltagande i fritidsaktiviteter är ett oöverstigligt hinder. I arbetet med rapporten påminns man om att det som är självklart för de allra flesta av oss, till exempel tillräckligt med mat, inte är det för alla barn. Som en företrädare för kyrkornas diakoninätverk säger: ”Vi tror att det är nödvändigt att skolmatsalar är öppna även under loven. Inget barn ska behöva gå hungrigt under det kommande sommarlovet”

Att ge alla barn kunskaper och grundläggande värden är skolans allra viktigaste uppdrag, men ibland inser man att skolans också fyller mer grundläggande funktioner på den Mazlowska behovstrappan: en varm plats med snälla vuxna där man kan få mat!