Systematiskt kvalitetsarbete – från mätbart till märkbart

För att få den rollen, att det känns vettigt, värt att lägga tid på och leder till förbättring, krävs att kvalitetsarbetet är något mer än ett automatiserat redovisningsarbete. Om det reduceras till ifyllda mallar, staplar i diagram eller texter som skrivs för någon annans skull, tappar vi både engagemang och riktning.

Ett systematiskt kvalitetsarbete som gör verklig skillnad behöver vara levande, meningsfullt och tydligt kopplat till vardagen i verksamheten. Det är bra om det är mätbart – både kvantitativt och kvalitativt – men framförallt behöver det vara märkbart.

Det som spelar roll och där insatserna gör direkt skillnad är i arbetet på våra enheter och framförallt i klassrummet – i mötet mellan elever och lärare och annan personal. Därför måste det systematiska kvalitetsarbetet börja på enhetsnivå och i arbetslagen. Det är där undervisningen sker, där relationerna byggs och där elevernas behov blir synliga. Kvalitetsarbete som inte ägs där, gör det svårt styra och utveckla verksamheten som rektor och i den kollegiala samverkan.

Det som händer i klassrummet är en processkvalitet, men den är inte isolerad utan påverkas av stödprocesser – till exempel elevhälsa, frånvaroarbete och rastaktiviteter – och strukturkvaliteter, såsom skolledning, andra professioner, lokaler och ekonomi. När vi får dessa delar att samspela kan vi nå långt i vårt uppdrag och genom kontinuerlig analys kan vi kalibrera verksamheten i alla delar av organisationen.

Enheternas underlag påverkar den egna verksamheten, men aggregeras också på förvaltningsnivå och påverkar verksamhetsplan, insatser och användning av centrala resurser. Det utgör också grunden för kvalitetsrapporter till den politiska nämnden, som i sin tur beslutar om satsningar utifrån vad verksamheten lyfter. Eftersom det hänger så tydligt ihop är det av yttersta vikt att vi gör bra analyser och fattar rätt beslut utifrån dessa, på alla nivåer i organisationen.

För att lyckas med det behöver vi fortsätta utveckla vår analyskompetens. Att samla in data är sällan problemet – utmaningen ligger i att förstå vad den berättar, hur olika underlag hänger ihop och vilka slutsatser som faktiskt är rimliga att dra. Minst lika viktigt är att våga ställa de gemensamma frågorna: Vad ser vi? Varför ser det ut så här? Vad betyder det för vår undervisning – och vad gör vi nu?

En utmaning ligger också i mängden och typen av data som samlas in och presenteras. Vi ska inte vara rädda för att begränsa oss och inte heller för den kvalitativa analys som ett samtal kan ge. När kvalitetsarbetet får ta plats i samtal, i kollegialt lärande och i professionella reflektioner skapas något annat än när det stannar på papper. Det är i mötet mellan erfarenhet, analys och gemensamt ansvar som utveckling blir möjlig. Det kräver tid, struktur och tillit.

För att bli bättre på förvaltningsnivå har det gjorts en justering av den centrala grundskoleorganisationen. En chefstjänst har omvandlats till kvalitetschef, med uppdrag att just utveckla kvalitetsarbetet tillsammans med ansvariga medarbetare, men också att knyta samman delar bättre. Förenklat kan man säga att vi haft två spår – ett pedagogiskt spår och ett spår för elevhälsan, dessa bildar en helhet för eleverna och behöver därför knytas samman i utvärderingar och analyser också.

Våra verksamhetsutvecklare och andra centrala men skolnära resurser knyts närmre det systematiska kvalitetsarbetet, både i uppdrag och analyser. Det har också påbörjats ett arbete med att implementera det nationella kvalitetssystemet (NKS). Ett underlag framtaget av våra skolmyndigheter, det vilar på vetenskaplig grund och består av framgångsfaktorer, mål och indikatorer.

Ytterst handlar allt detta om vårt uppdrag för eleverna. Jag brukar sammanfatta det i tre M: mående, måluppfyllelse och medborgerlighet. Elever ska må bra och känna trygghet, de ska ges bästa möjliga förutsättningar att nå så långt som möjligt i sitt lärande, och de ska utvecklas som medborgare i och för ett demokratiskt samhälle. Har vi inte ett systematiskt kvalitetsarbete som leder oss närmare dessa mål, då behöver vi justera så att vi hamnar rätt.

Min förväntan är att vi fortsätter att se kvalitetsarbetet som just det: ett gemensamt verktyg för lärande och utveckling. Inte något vi gör vid sidan av uppdraget, utan något vi gör för uppdraget. Med hopp om att inte någon kattunge strukit med på grund av denna text, utan att vi istället har en större gemensam förståelse för arbetet med det systematiska kvalitetsarbetet och betydelsen av det i hela styrkedjan.