2024 – året då AI-bubblan sprack?

Men varför blev AI så framträdande just 2023, trots sin 67-åriga historia? Ett huvudskäl är förstås introduktionen av ChatGPT, en "killer app" som gjorde AI tillgänglig för alla. Detta hade stor inverkan på många sektorer, inte minst inom utbildningsvärlden där det påverkade arbets- och bedömningssätt inom de flesta ämnen. Året började med fokus på plagiat och fusk, vilket ledde till en översyn av bedömningsmodeller och en återgång för vissa till traditionella metoder som penna och papper för att undvika problematik. Sedan handlade mycket av mitt och mina kollegors arbeten under läsåret om att belysa mer positiva aspekter av AI.

I början av 2023 var vi inte alls förberedda på språkmodellernas intåg. Men nu vet vi vad de är kapabla till och på så vis har vi nu gått, eller dragits, över en viss tröskel. I och med detta uppstår frågan: kommer AI-bubblan att spricka i skolvärlden under 2024?

Det är fullt möjligt att svaret är ja, men jag hoppas på ett nej.

Skolorna står inför begränsade resurser och måste prioritera bland en mängd pedagogiska och organisatoriska frågor t.ex. införandet av ämnesbetygsreformen Gy25, nya lärplattformer, arbete med våldsprevention och sexualitet, samtycke och relationer. Samtliga är förstås oerhört viktiga. AI har varit en prioritet under 2023, men intresset kan minska under 2024 nu när frågor om fusk har belysts och hanterats.

Dessutom följer introduktionen av ny teknik i utbildningen ofta ett mönster av “hype, hope and disappointment”, d.v.s. initial entusiasm följt av besvikelse när de stora förändringarna uteblir.

Samtidigt har vi en "AI-effekt" där framsteg inom AI snabbt blir en del av vår vardagsteknik och inte längre anses vara AI alls.

Alltså är det fullt möjligt att AI-chocken nu har gått över. Att vad som anses av många pedagoger vara de viktigaste följderna, d.v.s. plagiat och fusk, har tagits upp och betats av och att språkmodeller har blivit ett vardagsverktyg – att nu går fokus inom skolans värld vidare.

Det är bara det att sättet vi kommer att hantera AI-verktyg på framöver är av oerhört stor betydelse.

AI i utbildning kommer utan tvekan vara transformativt. Den har potentialen att vara en stor positiv kraft som hjälper elever att uppnå nya höjder – att lära sig mer, fortare, bättre och för att inte nämna de otaliga användningsområden inom specialpedagogik. I och med denna potential uppstår frågan om likvärdighet. Hur ger vi lika tillgång till dessa verktyg? Redan nu har vi språkmodeller som presterar bättre ju mer man betalar, en företeelse som kan leda till att utbildningskvalitet blir en ekonomisk fråga framöver. Dessutom finns det i nuläget stora skillnader i möjligheterna att använda AI-verktyg i en klassrumskontext. Lärare i grundskolan och större delen av gymnasiet kan inte uppmana sina elever att skapa egna konton till vissa AI-tjänster på grund av t.ex. åldersgränsen, vilket gör att elever begränsas till ett axplock av verktyg som bestäms på skol- eller kommunnivå. Detta urval kan se väldigt olika ut.

Globalt sett har många, bland annat UNESCO, flaggat för detta som en av de stora riskerna med AI, d.v.s. hur vi säkerställer inkludering och jämlikhet i AI inom utbildning. Denna obalans kommer att bli väldigt tydlig mellan olika länder men fenomenet är också aktuellt i det svenska klassrummet. Det är alltså viktigt att alla får lika tillgång till dessa verktyg – verktyg som är värdefulla nu, men som kommer att vara betydligt mer värdefulla om några år.

För det andra, och enligt mig lika viktigt, är när ogenomtänkt eller felaktig användning av AI-verktyg leder till sämre inlärning. I sin bok “AI i utbildning” diskuterar Johan Falk s.k. AI-fällor. En pedagogisk fälla är när språkmodeller le­ve­re­rar stoff som används för att avlasta men utan re­flek­tion och därmed utelämnar lä­ran­det. Detta är en fälla som har varit väldigt tydlig för mig i mina programmeringskurser och som kan vara mindre tydlig, men lika problematisk, i andra ämnen.

Konsekvensen i båda fall är ökade kunskapsklyftor bland våra elever. De som har tillgång och kan hantera AI-verktyg på rätt sätt, eller som har haft en motsvarande pedagogik, kommer att gynnas medan andra kommer att missgynnas.

Sanningen är att arbetet med AI i utbildning är långt ifrån klart – tvärtom, det viktigaste ligger framför oss. Vi står nu vid början av en lång AI-resa där vi lärare och våra elever måste arbeta för att hitta de rätta tillämpningarna för AI-verktyg, mot bakgrunden av ett samhälle där själva innebörden av ord som kunskap och utbildning blir alltmer föränderlig. Det finns oerhört mycket att vinna, och lika mycket att förlora.

Oavsett om AI visar sig vara en bubbla eller inte, så är det upp till oss att se till att den inte spricker.