Att läsa för att förstå sig själva och världen

Eleverna sitter tillsammans i en ring med varsin bok. De turas om att läsa en bit och stannar med jämna mellanrum upp för att prata. Ibland är det Rebecca som leder in samtalet på något hon fastnat för. Andra gånger är det en elev som reagerar på ett ord, en händelse eller något som känns svårt att förstå. Bokcirklarna ryms inom undervisningen i svenska och SO och har samtidigt blivit en naturlig och återkommande del av Rebeccas värdegrundsarbete.

– Vi sitter tillsammans, läser och pratar. Genom böckerna kan vi närma oss svåra frågor, samtidigt som eleverna får en större omvärldsförståelse. Det vi läser blir också en gemensam referensram som stärker gruppen, berättar Rebecca.

Ringen skapar lugn och delaktighet

Två gånger i veckan samlas klassen för att läsa. Att eleverna sitter i en ring, vända mot varandra, är en viktig del av arbetssättet. De vet var de ska sitta, vad som ska hända och vad som förväntas av dem. Den återkommande formen bidrar till lugn och trygghet och gör det lättare att vara delaktig.

– Det blir något annat när vi inte sitter riktade mot tavlan. Vi ser varandra och lässtunden blir något som vi har tillsammans. Det skapar ett bra sammanhang för att prata om känsliga frågor.

Frågorna finns redan runt eleverna

I början av terminen samlades lärare i Jönköpings kommun till en halvdag med föreläsare från Forum för levande historia. Fokus låg på skolans demokratiuppdrag och hur skolan kan möta antisemitism, rasism, intolerans och andra svåra frågor. Rebecca har fördjupat sig i området genom flera tidigare utbildningar. Framför allt har hon tagit med sig betydelsen av att våga låta samtalet ta plats i klassrummet.

Och samtalen behövs, menar Rebecca, eftersom eleverna redan i ung ålder tar del av många olika budskap och åsikter genom TikTok, Snapchat och andra sociala medier. Men de berättar inte alltid för vuxna om vad de möter där eller vilka tankar det väcker.

– Det är inte så att de inte vet vad som händer i samhället. De får väldigt mycket information från olika håll och därför behöver vi guida dem.

Böckerna öppnar för nya perspektiv

Böckerna som klassen läser tar med eleverna till olika tider, platser och livssituationer. De får möta barn som lever med krig, flykt, kriminalitet eller ekonomisk utsatthet, men också vardagliga saker som de kanske inte har funderat över tidigare.

Det kan handla om varför en familj behöver boka tvättstuga, varför ett barn inte får skjuts till träningen eller varför livet i ett bostadsområde ser annorlunda ut än där eleverna själva bor. Frågorna kan verka små, men de öppnar för större samtal.

– När eleverna läser om barn som lever under andra förhållanden får de en större förståelse. De kan sätta in sig själva i ett större sammanhang.

På så sätt behöver samtalet inte börja med en stor och abstrakt fråga om rasism eller intolerans. Det kan börja med en person i boken.

– Vi pratar mycket om hur man själv skulle ha känt om samma sak hände. Varför blir hon behandlad på det sättet? Hur hade det känts? Vad hade jag gjort? Genom böckerna får eleverna lära känna sig själva i mötet med andra.

När berättelserna kommer nära

När böckerna handlar om exempelvis utsatthet, familjerelationer eller andra svåra livssituationer kan eleverna känna igen sig. Någon kanske vill berätta, medan en annan hellre lyssnar och funderar för sig själv. Rebecca är därför noga med att ingen ska behöva lämna ut sig.

– Alla barn bär på olika erfarenheter, trots att de bara är tio år. Där måste man vara ödmjuk och försiktig med hur man pratar.

Värdegrundsarbete behöver få ta tid

Rebecka är tveksam till att samla arbetet med rasism och intolerans till enstaka temadagar. Hon vill i stället att frågorna ska finnas med i det vardagliga arbetet och återkomma över tid. En temadag kan vara ambitiös och välplanerad, men också rymma så mycket att eleverna inte hinner landa i frågorna. I bokcirkeln får samtalen växa fram lite i taget, bok efter bok och kapitel efter kapitel.

– Jag tror att det är bättre att arbeta förebyggande och närma sig exempelvis rasism genom läsningen än att ha en lektion där man säger: ”Nu ska vi prata om rasism.” Då blir det lätt något man tar ur luften, säger Rebecca.

Den återkommande formen skapar också en trygghet i gruppen. Med tiden blir eleverna mer bekväma med att ställa frågor, uttrycka sina tankar och lyssna på varandra.

Att lyssna utan att blunda

Ibland uttrycker elever åsikter som går emot skolans värderingar. Då försöker Rebecca att inte bara avfärda det som sägs.

– Om jag lägger locket på och säger att eleven har fel har jag också stängt dörren till samtalet. Jag behöver lyssna på eleven. Vem ska annars göra det?

Det innebär inte att allt får stå oemotsagt. Skolan ska vara tydlig med sina demokratiska värderingar, och om en elev kränker någon annan måste den vuxne ingripa. Men genom att lyssna och ställa frågor kan läraren försöka förstå varifrån tankarna kommer och så ett frö till något annat.

Samtalet behöver inte heller tas inför hela klassen. Ibland passar det bättre att återkomma till eleven under en rast eller på väg till matsalen.

– Jag kanske inte kan förändra elevens åsikt där och då. Men jag kan finnas kvar som en trygg vuxen och försöka leda samtalet i en mer demokratisk riktning.

Börja i det lilla

Över tid tycker Rebecca sig se att eleverna för klokare samtal, blir vänligare mot varandra och utvecklar en större empati och förståelse för andra. Samtidigt tränar de läsning, skrivande och förmågan att uttrycka sina tankar.

– En effekt är också att eleverna blir lite malliga när de inser hur mycket de faktiskt har läst. Någon kan säga: ”Vi har ju läst 200 sidor nu. Det skulle jag aldrig ha gjort själv.” Det väcker en stolthet och känsla att de kan.

Till lärare som tycker att frågorna är viktiga men svåra är hennes råd att inte börja för stort. En gemensam bok och några förberedda frågor kan vara en bra början. Sedan får arbetssättet växa i takt med att läraren och eleverna blir tryggare tillsammans.

– Man måste göra det till sitt eget och hitta sitt sätt att prata. Men man behöver våga låta det klassrumsgemensamma ta plats. Den tiden är värdefull och ger väldigt mycket tillbaka, sammanfattar Rebecca.