Skolutveckling på djupet – när hela skolan utvecklas tillsammans

Rektorerna Åsa Selvander och Lise-Lotte Englund beskriver hur de från start valde att se insatsen som mer än ett projekt. Istället blev den ett tillfälle att ställa om och att tillsammans med personalen påbörja ett långsiktigt utvecklingsarbete vars syfte och mål är att förbättra undervisningen för att eleverna ska nå ett bättre resultat och må bättre.

– Efter att vi rektorer fått grundläggande information av koordinator från central förvaltning började vi med att kartlägga varje skolas egna behov tillsammans med referensgrupperna där lärare, rektor och specialpedagoger ingår, berättar Åsa. Det var en lång process redan innan vi startade, men nödvändig för att hitta rätt riktning.

Strukturer som skapar riktning

För att få kraft i genomförandet skapades tydliga strukturer mellan utvecklingsorganistaion och driftsorganisation. Ett så kallat lokalt team skapades där rektorer och koordinatorer för insatsen följer upp och riktar insatsen genom gemensamt lärande om pedagogiskt ledarskap i praktiken.

På de olika skolorna har prioriteringarna och arbetssätten sett lite olika ut beroende på behov men gemensamt är att utvecklingsarbetet för att förbättra undervisningen och att höja måluppfyllelsen är ett gemensamt ansvar för alla som jobbar på skolorna. Förbättringsarbetet sker tydligt inifrån verksamheten i så kallade lärgrupper, där lärare fördjupar sig i verksamhetens resultat och identifierar utmaningar och utvecklar lösningar gemensamt.

– På Södergårdsskolan är alla med, från elevassistenter till förstelärare, säger Lise-Lotte. Det är inte längre några få som skapar utvecklingen. Styrkan är att vi tar tillvara allas kompetenser och utvecklar undervisningen tillsammans.

Språk som nyckel till lärande

Att identifiera förbättringsområden genom att göra alla delaktiga i kartläggning och analys inom den enskilda skolan har varit centralt, men också en process i sig.

På Österängsskolan har analyser av elevresultat visat brist på språkförståelse i flera ämnen och till att börja med har man valt att lägga fokus på svenskan, att fördjupa språkundervisningen kring ord och begrepp i matematiken och att jobba med språket för att öka och utveckla elevdelaktigheten på fritids.

– Det vi framför allt ser är att språkförståelsen för våra elever behöver förbättras. Många av eleverna har svårt med typ2-ord. Dessa ord är särskilt viktiga eftersom de är nycklar till att förstå instruktioner, jämföra, analysera och reflektera över uppgifter och texter i skolan – men elever lär sig dem inte automatiskt genom vardagligt språkbruk utan vi behöver jobba djupare med samtalen. Kooperativa arbetssätt används för att få eleverna mer delaktiga och använda sitt språk mer, berättar Åsa.

Förutsättningar för gemensamt lärande

Trots att Österängsskolan och Södergårdsskolan delar mål och metod har de valt olika vägar för att organisera sitt utvecklingsarbete.

På Södergårdsskolan har man valt en modell där lärare som möter samma elever, både grundskollärare och lärare i fritidshem, samverkar i en och samma lärgrupp, vilket är en lösning som stärker kontinuitet och skapar förutsättningar för gemensamt lärande mellan fritids- och skolpersonal.

– Det har gett oss helt nya möjligheter att följa elevernas utveckling över hela dagen, säger Lise-Lotte. Alla yrkesroller inom skolan jobbar tillsammans med att hitta utvecklingsområden praktiknära i vardagen och justera undervisningen i små steg för att bättre möta elevernas behov och öka måluppfyllelsen.

Pedagogiskt ledarskap – från kontroll till tillit

En avgörande förändring har skett i hur rektorerna leder. Från att tidigare ha haft ett mer styrande uppdrag har de nu klivit in i rollen som möjliggörare och sammanhållande kraft.

– Jag har fått utveckla mitt ledarskap till att delegera ansvaret mer och där alla är delaktiga i skolans utveckling, säger Åsa. Vi rektorer påbörjade processen med mest kunskap men efterhand har vi intagit en roll som i stället har hand om översikten. Detta arbetssätt kräver tillit men också struktur. Jag får regelbundna rapporter om hur det går i lärgrupperna och deltar själv när det finns möjlighet för att följa utvecklingen och ta del av diskussioner. Det är en balans mellan närvaro och tillit, fortsätter Åsa.

– Jag håller med, instämmer Lise-Lotte. Vi måste ha tillit till de som ska leda de faktiska och praktiska lärprocesserna. Det här innebär att ledarskapet förflyttas till där det ska vara och hamnar hos dem som kan hitta de där sakerna som kan justeras i undervisningen för att nå dit vill vi komma. Det krävs som sagt tillit men även stöd till oss rektorer och där tycker jag förvaltningen gör ett jättebra jobb.

Alla kompetenser tas tillvara

Under den riktade insatsen har rektorerna gått en högskoleutbildning kring hur det är att leda skolor på så kallade missgynnade områden. Flera i personalen på både fritids och grundskolan har gått kursen Det globala klassrummet och förstelärarna har gått en utbildning i kollegialt lärande för att få kunskap att leda lärgrupperna där samtliga kollegor ingår.

– Vi alla har i uppdrag att delge varandra vad vi lär oss och sprida kunskapen vidare till våra kollegor. Vi är olika öar som ska samverka och det är lite ovanligt och kräver ett annat ledarskap av oss rektorer för att hålla ihop arbetet, påpekar Åsa. I vanliga fall kommer ett färdigt paket eller moduler från t.ex Skolverket som alla ska jobba med men nu ska vi leda varandra.

– Jag tycker begreppet en didaktisk samvirvel som Ann-Christine Vallberg Roth har myntat passar att förklara vad vi gör, flikar Lise-Lotte in. Det handlar kort och gott om att samspela tillsammans och ta tillvara på alla kompetenser och forskning kring de utvecklingsområden vi behöver förbättra på skolan för att lyckas.

Det kollegiala lärandet har utvecklats

Mycket har förändrats. Undervisningen är mer genomtänkt. Personalens ansvar är större. Men det som kanske mest sticker ut är en kulturförändring när det gäller det pedagogiska samtalet och kollegiala lärandet. Samtalen har blivit mer naturliga och spontana och pågår hela dagen och inte bara på arbetsmöten.

– Vi har gått från att göra punktinsatser till att driva ett vardagsnära och kontinuerligt förbättringsarbete, säger Åsa. Det handlar inte längre om att genomföra något – det handlar om att förstå, förbättra och dela. Såklart fungerar inte allt perfekt och ibland finns en ovisshet i hur vi ska gå vidare men det är en del i lärandeprocessen.

– Jag som rektor upplever att mina medarbetare känner sig tillfreds med sin kompetensutveckling och att man känner att man är med och bidrar till förbättring, fortsätter Lise-Lotte.

- Jag håller med, instämmer Åsa. På medarbetarsamtal och bedömningssamtal upplever jag att det är mer naturligt att prata om hur man kan förändra sin undervisning och det finns en högre medvetenhet kring detta än för några år sedan.

Framtiden med ett gemensamt språk

Det nya sättet att leda och arbeta har skapat en grund för fortsatt förbättring. Nu pågår samtal om att ta arbetssättet vidare till fler skolor, att skapa samsyn i övergångar och sprida framgångsfaktorer mellan enheter.

– Vi har hittat ett gemensamt språk för undervisning, säger Lise-Lotte. Det är vår kanske viktigaste vinst. Och kanske är det just där, i språkets och tillitens kraft, som skolutveckling på riktigt får fäste – när alla får vara med och förstå varför.