VAK gav nya perspektiv på undervisningen – ”Det finns alltid något nytt att lära sig”

Erica Pettersson är förstelärare i allmändidaktik på Kålgårdsskolan och behörig i ämnena slöjd och matematik och Evelina Sandgren är förstelärare på anpassad gymnasieskola på Sandagymnasiet. Båda två har under vårterminen gått Skolverkets kurs Vidareutveckling och analys av kvalitet i undervisningen, den så kallade VAK-kursen.

VAK är en del av det nationella professionsprogrammet och syftet är att ge lärare möjlighet att fördjupa sina kunskaper om undervisningens kvalitet, analysera sin egen praktik och utveckla arbetssätt som stärker elevernas lärande.

Det är en beskrivning som både Erica och Evelina känner igen efter att ha avslutat den 7,5 hp långa högskolekursen. De upplever att kursen har gett dem möjlighet att stanna upp, fördjupa sig i den egna undervisningen och koppla vardagens erfarenheter till aktuell forskning.

– Jag är jättenöjd och jag har verkligen sett nyttan med kursen, säger Evelina och fortsätter; Jag läser hellre en sådan här kurs än en kompetensutbildning på en eller två dagar. På ett halvår hinner man stöta och blöta innehållet, använda det i sin egen undervisning och verkligen ta det till sig. Då blir det kunskap som stannar kvar.

Att titta på undervisningen med nya ögon

En viktig del av kursen har varit att studera den egna undervisningen. För Erica, som gick kursen med inriktning mot praktiska och estetiska ämnen, innebar det att filma sina slöjdlektioner, analysera dem och sedan pröva nya sätt att göra de digitala instruktionerna tydligare för eleverna.

– Jag har i kursen fått konkreta ramverk som jag kan använda för att fortsätta utveckla min undervisning. Det kommer jag helt klart att ha med mig framåt, säger hon.

Det Erica framförallt tar med sig från kursen är variationsteorin, ett sätt att planera undervisning utifrån vad eleverna behöver få syn på för att förstå det som ska läras. Det handlar om att identifiera kritiska aspekter eller moment som eleverna riskerar att missa eller missförstå och utforma undervisningen så att dessa blir tydliga.

– Många saker kan vara självklara för mig som lärare, men jag måste verkligen fundera över hur eleven tar emot det jag visar och förklarar, säger Erica.

I Evelinas kurs med inriktning mot speciallärare, låg fokus bland annat på systematisk dokumentation och analys av undervisningen, specialdidaktik, tillgänglig lärmiljö, kognitionsvetenskap och undervisningsutvecklande arbete kopplat till den egna praktiken.

– Mycket av det vi läste bekräftade sådant vi redan gör, men nu kan jag sätta ord på det på annat sätt och koppla de val jag gör i undervisningen till forskning. Vi gjorde också observationer av undervisningen genom lesson study. Det är ett arbetssätt som vi jobbat med tidigare och som jag och min kollega, som också gick kursen, fick möjlighet att utveckla ännu mer.

Forskning nära den egna praktiken

Båda lyfter fram att kursen skiljer sig från mycket annan kompetensutveckling just genom att den utgår från den egna undervisningen. Det handlar inte om att ta del av forskning på avstånd, utan om att använda forskningen som stöd för att förstå den egna praktiken, pröva nya vägar och göra medvetna val i mötet med eleverna.

– Syftet är ju att utveckla sin egen undervisningsskicklighet och hur man når goda undervisningspraktiker. Det vi läst, analyserat och prövat kan direkt kopplas till eleverna och vardagen i klassrummet. Därför har man också haft nytta av kursen hela tiden medan man läst, säger Evelina.

För henne har kursen bland annat gett nya perspektiv på hur elever kan bli mer aktiva, självständiga och delaktiga i undervisningen genom att medvetandegöra arbetet med anpassningar, strategier och stöd. För Erica har analysen av den egna undervisningen gjort det lättare att identifiera sådant som tidigare varit svårt att upptäcka.

– Man ser mycket mer än vad man tror när man filmar sin undervisning och sedan analyserar den, säger hon.

Kollegialt lärande och gemensamt språk

Både Erica och Evelina tycker att de kollegiala samtalen under kursen var väldigt givande. Genom att vända och vrida på didaktiska frågor tillsammans med lärare från andra kommuner fick de nya perspektiv på den egna undervisningen.

Kursen gav också ett gemensamt språk för att prata om undervisning, lärande och utveckling och de skulle gärna se att de lärare från Jönköpings kommun som gått kursen på något sätt hittade former att träffas och dela erfarenheter med varandra.

– Ju fler som går kursen, desto fler blir vi som kan prata om undervisning på ett gemensamt sätt, säger Evelina.

Erica och Evelina tror också att kursen kan bidra till fler pedagogiska samtal på arbetsplatsen.

– Det är positivt att få fler diskussioner om undervisning, didaktik och förhållningssätt. Jag tror att de pedagogiska samtalen lyfts på ett annat sätt när fler på skolan har gått utbildningen, säger Erica.

– Ja, vi får en gemensam referensram. Det är väldigt viktigt när man ska jobba vidare med undervisningsutveckling och systematiskt kvalitetsarbete, fortsätter Evelina.

En investering i yrkesutvecklingen

Båda vittnar om att kursen kräver sin tid och arbetsinsats och som kursdeltagare får man vara beredd att bidra med både engagemang och eget driv för att få ut så mycket som möjligt.

Samtidigt är de överens om att arbetet varit väl investerad tid. När de ska ge ett råd till kollegor som funderar på att söka till nästa kurstillfälle är svaret tydligt:

– Vi rekommenderar varmt andra att gå VAK-kursen.

Erica tror att kursen passar särskilt bra för lärare som har arbetat några år och hunnit bli trygga i sin yrkesroll. Då finns både erfarenhet att utgå från och en öppenhet för att utveckla undervisningen vidare.

– Man har alltid något nytt att lära sig, säger hon.