En vanlig dag på skolbiblioteket

”Jag har läst färdigt om Gustav Vasa och nu vill jag läsa om drottning Margareta. Det står om henne också i boken, men inte så mycket.”, säger 7-åringen som står framför mig. Han är på biblioteket med sin klass för att låna nya böcker. ”Lätta fakta om Gustav Vasa” är den första bok han tagit sig igenom på egen hand sedan han knäckte läskoden. Att kunna lära sig saker på egen hand väckte läslust och nu vill han lära sig mer! Vi går tillsammans bort till rätt hylla för att se vad vi kan hitta. Hans iver och fascination över att kunna själv värmer och inspirerar mig.

På förmiddagsrasten dyker de tre biblioteksassistenterna från åk 6 upp. De tog eget initiativ i början av höstterminen och kom för att fråga om de fick hjälpa till i biblioteket. Tillsammans med deras klasslärare hittade vi en rast som funkade och sedan dess kommer de en gång i veckan. De har tagit sig an att läsa nyinkomna böcker. Vissa av gångerna de kommer till biblioteket berättar de för mig och varandra om böckerna de läst. De drar sig inte för att läsa böcker för skolans yngre åldrar. ”Jag kan läsa för min lillasyster och se vad hon tycker.” Böckerna hamnar i bibliotekets boksnurra med korta recensioner så att andra elever kan se. Vi jobbar med att få ihop det med tiden så att de kan gå till några av de yngre klasserna och bokprata. Andra gånger då de kommer hjälps vi åt att städa i bokhyllorna och ställa tillbaka böcker som hamnat fel. De har ett engagemang kring både läsande och städning som ger mig energi.

Efter lunch kommer läsecirkeln från åk 2. Det är sju elever som behöver lite extra utmaning i sitt läsande. Deras uppgift är att läsa en bok tillsammans med mig och sedan skriva en kort recension. Den får lägga recensionerna i korgarna under luftballongerna vi gjort. På så sätt blir luftballongerna också ett ställe där den som har svårt att välja en bok att låna kan få tips. Att träffa det läsande gänget ger en glädje som bär även i möten med dem för vilka själva läsandet är en utmaning.

Under planeringstiden ser jag över det som ska hända under Världsberättardagen och plockar fram böcker som kollegor bett om till ett temaarbete i sin årskurs. Jag kollar också upp en bok som en elev frågade efter under gårdagen. Den finns att köpa in via rätt kanaler så jag lägger till den inför nästa beställning. Medan jag sitter där kommer en elev förbi som vandrat i väg från sin lektion. När vi har pratat en stund, och lånat en ny bok eftersom det inte funkade att välja när hen var här tillsammans med klassen, följer jag eleven tillbaka till klassrummet. Planeringen och mötet med eleven sprider en känsla av meningsfullhet.

Efter arbetsdagen svänger jag inom den lokala matbutiken för att handla innan jag tar bussen hem. Där stöter jag på en av skolan femteklassare. ”Hej, Eva! Du vet den där boken jag ville låna, har du fått tillbaka den än? Kan jag hämta den i morgon?” Jag har inte i huvudet hur det är med just den boken, men vi kommer överens om att hon ska komma förbi på förmiddagsrasten i morgon så ser vi efter då. Mötet med en elev som även under fritiden vill prata böcker sätter en sista guldkant på dagen, precis innan jag åker hem.

Så vad har dagen i sin helhet gett mig, nu när jag ska hem med min matkasse? Värme, inspiration, energi, glädje, möten som har betydelse (också för mig) och en känsla av att få bidra till något meningsfullt. Kärnan i allt detta är relationerna till eleverna och tiden att skapa dem. I kombination med min profession har jag förutsättningar att se med vad jag ska möta och stötta eleverna för att skapa engagemang kring läsande och på så sätt också ökad läsförståelse.

Och biblioteket – detta ställe som rymmer magi, glädje, läslust, lärande och dagliga guldkanter på arbetstillvaron. Min strävan och förhoppning är att kunna förmedla den känslan också till eleverna.