Från samtal i lärgrupper till förändrad undervisning

Sedan läsårsstart 2023 pågår riktade insatser i Jönköpings kommun för att stärka flerspråkiga barn och elevers möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen. Pedagog Jönköping har tidigare berättat om insatsens bakgrund och om rektorernas ansvar för att skapa förutsättningar för arbetet.

Lärgrupper och lärledare för kollegialt lärande

En viktig del i genomförandet är det kollegiala arbetet i lärgrupperna, där all personal som arbetar med elever på de deltagande skolorna ingår. Grupperna träffas regelbundet för att gemensamt undersöka vad som behöver utvecklas i undervisningen. Mellan träffarna prövar kollegorna olika arbetssätt, som de sedan följer upp och analyserar tillsammans.

Sara Carlsson, förstelärare i fritidshem på Österängsskolan, och Åsa Sjöstrand, förstelärare på Råslättsskolan, leder varsin lärgrupp. I deras uppdrag som lärledare ingår att skapa struktur för arbetet och hjälpa gruppen att föra samtalen vidare, från erfarenhetsutbyte till gemensam analys.

– Innan vi gick in i den här insatsen hade jag inte lett grupper tidigare, så uppdraget var helt nytt för mig. Efter hand har jag växt in i rollen och lärt mig att anpassa arbetet efter vad gruppen behöver, säger Sara.

I det nya uppdraget har lärledarna haft stöd av varandra.

– Det har hjälpt otroligt mycket att kunna ventilera sådant som kommit upp på lärgruppsmötena. Vi har kunnat planera gemensamt och prata om vad som fungerar och inte fungerar, säger Sara.

Olika grupper utifrån verksamhetens behov

Skolorna har organiserat lärgrupperna på olika sätt utifrån verksamhetens behov, exempelvis kring ämnen, årskurser eller uppdrag. Många av grupperna består av kollegor från olika arbetslag, vilket gör att erfarenheter och arbetssätt kan spridas vidare på skolan.

Oavsett hur grupperna är sammansatta följer de samma arbetsgång. Det som diskuteras i lärgruppen prövas i verksamheten och följs upp vid nästa träff.

– Det viktiga är ju att det händer saker mellan lärgruppsträffarna. Vad har vi gjort i undervisningen sedan vi träffades sist? Vad har vi upplevt och vad har vi sett? Det är när vi tar med oss det tillbaka som vi kan komma vidare, säger Åsa.

Från att berätta till att fördjupa

Det återkommande arbetssättet har också påverkat samtalen i lärgrupperna. I början av insatsen handlade mycket om att hitta fungerande former. När alla berättade vad de hade genomfört blev samtalen lätt mer av en redovisning än ett gemensamt lärande. Genom att stanna upp vid några exempel och undersöka dem närmare har grupperna kunnat fördjupa analysen.

– Någon kunde säga att barnen tyckte att det var roligt och att det därför blev bra. Men vad var det som gjorde att de tyckte att det var roligt? Vad hade du gjort innan? När vi började ställa de frågorna fick vi ett helt annat pedagogiskt samtal, säger Åsa.

– Ja, man får grotta ner sig lite och inte nöja sig med det första spåret. Vad var det som hände? Varför blev det så här? Vad lärde du dig och vad behöver du göra annorlunda nästa gång? Det handlar helt enkelt att ställa frågor som hjälper oss i gruppen att tänka vidare, säger Sara.

Från elevernas svårigheter till den egna undervisningen

De fördjupade samtalen har i sin tur bidragit till en förändrad syn på vad som behöver utvecklas. I stället för att lägga fokus på elevernas svårigheter undersöker lärarna vad de själva behöver lära sig och förändra i undervisningen.

– Förr kunde man ju höra: ”Vi har de elever vi har. Det är inte så mycket vi kan göra åt det.” Men nu är det mer att titta på sin egen profession och undervisning. Vad är det jag kan förändra? säger Sara.

Åsa beskriver den förändrade medvetenheten som en viktig insikt.

– Det här har verkligen blivit en ögonöppnare. Det är inte eleverna som är problemet. Jag behöver utveckla min undervisning och göra den bättre för att eleverna ska kunna lära sig det de behöver lära sig. Den medvetenheten finns i hela kollegiet i dag.

En bredare syn på elevdelaktighet

När uppmärksamheten istället har riktats mot undervisningen har elevernas erfarenheter blivit en viktig del av analysen. Arbetet har därför också breddat synen på elevdelaktighet.

– Det är så lätt att tänka att elevdelaktighet betyder att eleverna får vara med och rösta. Men det handlar mer om hur vi diskuterar med dem, hur de upplever saker, hur vi tar tillvara på deras tankar, ger alla möjlighet att uttrycka sig och hur vi anpassar undervisningen efter det, säger Åsa.

På fritidshemmet på Österängsskolan har personalen därför utgått från målet att eleverna ska uppleva delaktighet och inflytande oavsett språklig förmåga och social status. De har bland annat arbetat med samtalsformer som ger fler elever möjlighet att komma till tals och tagit vara på förslag från elever som annars sällan får gehör.

– Nu kommer elever till mig och säger: ”Sara, jag vill att vi tar upp det här med att känna sig utanför.” De känner att de kan påverka samtalen och har en tillit till att det också blir av, säger hon.

Även i klassrumsundervisningen får elevernas behov större utrymme. Åsa berättar om ett exempel;

– När vi arbetar med en text får eleverna själva markera vilka ord som är nya för dem. Då är det inte bara de ord som jag har tänkt ut, utan de ord som eleverna vill att vi ska prata om. På så sätt blir de mer aktiva och delaktiga, säger Åsa.

Samtalen fortsätter i vardagen

Det kollegiala lärandet i lärgrupperna för att undersöka undervisningen tillsammans har lett till att samtalen också fortsatt utanför lärgruppsträffarna. Både Åsa och Sara upplever att pedagogiska frågor oftare diskuteras i vardagen och att det har blivit lättare att be en kollega om hjälp.

– Man vågar vara lite mer sårbar och säga: ”I dag blev det inte bra, har du något tips?” Man stänger inte in sig på samma sätt. Jag upplever att det har blivit ett tryggare samtalsklimat, säger Sara.

Från aktiviteter till varaktig förbättring

På både Österängsskolan och Råslättsskolan är planen att lärgrupperna och lärledarnas uppdrag ska finnas kvar när den riktade insatsen avslutas. Det kollegiala lärandet ska fortsätta som en del av skolornas utvecklingsarbete och syftet är att skapa en förändring som blir kvar i undervisningen. För att nå dit behöver arbetet hållas i över tid, göras i små steg och att alla fortsätter att vara delaktiga i processen.

– Vi kan göra jättemånga aktiviteter och känna att det här blev bra. Men sedan behöver vi fråga oss hur mycket av det här finns kvar när ett läsår är slut, personal byts ut eller uppmärksamheten flyttas till andra frågor?, säger Åsa.

– Ja, det svåra är att hålla i, att inte tappa fart och att ha med sig kollegorna under hela processen, säger Sara och fortsätter; Det får inte bli så att vi gör ett projekt och sedan går tillbaka och gör som vi gjorde förut. Det behöver bli en hållbar förändring som faktiskt blir kvar. Vi får inte glömma bort att målet att förändringarna ska märkas i elevernas möjligheter att använda språket, vara delaktiga och lära.