Bakom varje siffra finns en elev

När man vet vilken oerhört stor betydelse detta har för dessa ungdomars framtid känns det som ett tungt misslyckande. Sommarskolan på Junedal har gjort ett bra jobb och lyckats klara behörigheten för ytterligare nästan 40 elever, men 230 är ändå alldeles för många som slås ut från fortsatta studier på nationella program.

Det vore uttryck för storhetsvansinne att tro att jag personligen skulle ha så stor betydelse varken för framgångar eller motgångar. Min påverkan på det som händer i klassrummet är förstås mycket begränsad. Men min uppgift är att bidra till att skapa goda förutsättningar för undervisningen. Och jag har uppenbarligen inte gjort tillräckligt.

Vi håller på att analysera resultaten. Vår duktige statistiker har tagit fram en rapport på 146 sidor med siffror och diagram som vi grottar i för att förstå vad som ligger bakom resultaten. De tre skolor som har tappat mest har skickat in snabbanalyser som också ger värdefull kunskap.

Det finns naturligtvis ett antal faktorer som påverkar:

• Frånvaro - endast 30% av eleverna som har lägre än 70% närvaro når behörighet mot 90% av dem som har över 80% närvaro.
• Elever med kort tid i svensk skola. Sent anlända elever har svårt att hinna utveckla svenska som ett fungerande skolspråk och misslyckas därför att nå behörighet.
• Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar- därtill ofta i kombination med hög frånvaro.
• Och som vanligt ser vi att föräldrars utbildningsnivå har en bedövande stor påverkan på elevernas resultat.

Till min stora sorg ser jag att likvärdigheten har minskat - spannet mellan skolornas resultat har ökat. Skolan med lägst behörighet har 64% behörighet och den med högst har 95%.

Ändå vet jag hur skolledningar och lärare i våra utsatta områden kämpar och slår knut på sig själva för att ungarna ska klara sig. Men ibland känns kampen mot segregationen som att simma uppför ett vattenfall.

Matematiken är det ämne som flest elever faller på. Trots alla mattesatsningar som gjorts under åren. En del pratar om att nationella proven var ovanligt svåra, men det duger inte som förklaring. Vi måste få till en matematikundervisning som fångar alla elever.

När jag läser rapporten och skolornas analyser hittar jag dock några glimtar av hopp i mörkret:

• Skolorna nöjer sig inte med att konstatera att de yttre förutsättningarna var svåra. De sätter ljuset på vad de själva kan göra för att utveckla undervisningen för att förbättra resultaten.
• Vår språksatsning i förskolan och grundskolans tidiga år verkar fortsatt ge goda resultat med väsentligt högre läsförståelse än innan satsningen inleddes 2022. Jag hoppas att resultaten i åk 9 kommer bli klart bättre när dessa elever börjar komma upp i åldrarna.

• Det går att göra skillnad med systematiska insatser för att utveckla undervisningen. Se på Öxnehagaskolan - en F-6-skola i ett av våra mest utsatta områden. Andelen elever som når kunskapskraven i alla ämnen har ökat från 52% (2025) till 74% (2026), vilket nästan motsvarar kommunssnittet. Trots fattigdom, arbetslöshet och språksvårigheter. Det är ingen slump utan resultatet av ett hårt målmedvetet arbete av rektor Kajsa och hennes medarbetare. Grattis!

Jag försöker greppa tag om dessa positiva signaler och därigenom hämta kraft för att kämpa vidare till hösten. Jag tycker ju att vi gör massor av bra saker. Jag blir ofta imponerad av det arbete jag ser när jag är ute på skolbesök. Jag är stolt över Jönköpings lärare och rektorer.

Och jag fattar förstås att det inte skulle hjälpa med att byta tränare. Men ibland måste man få bryta ihop lite innan man kan gå vidare.